Jag måste börja med att säga hur otroligt tacksam jag är för att all den fina respons jag fick för förra veckans "Lördagstankar". Ni är bara för gulliga och smarta människor! Då diskuterade vi vikten av att ha en egen åsikt (läsa inlägget här) och dagens ämne har lite med den saken att göra.Idag snackar jag om ett betydligt mer knepigare ämne, nämligen censurering av kulturen. För vem avgör vad gränsen går mellan konst och förtryck?
Jag lever med tanke om att konsten på något vis ibland är mer än vi själva. Något större, viktigare och oförklarigt. Jag och många andra anser att konstnärer, författare, musiker och filmskapare ska få jobba med det de är bra på och göra det fritt. Vi i Sverige vill inte bli likadana som länder som Nordkorea, Kina och andra diktaturer där det kulturella uttrycket är begränsat och allt som inte stämmer in på hur regimen vill att samhället ska se ut är fel. Fel, fel, fel. Bort med det. Webbsidor döljs, författare fängslas och opassade artiser får inte uppträda i landet. Visste ni att Nordkorea har en egen variant av Facebook som är nästan identisk, bara att den bara stäcker sig runt om i Nordkorea. Jag tror alla i Sverige håller med om att det är fruktansvärt att fänglsa och i extrema fall döda för att inte dessa konstnärer gör på samma sätt som regimen anser är rätt. De är hot mot ledarna. Fel, fel, fel. Vi vill ha ett öppet samhälle där alla får ha sin egen åsikt och alla har rätt att uttrycka den. Yttrandefrihet. Men ska vi låta små barn läsa om Tinitin i Kongo eller om Pippi Långstrumps pappa som är Negerkung?
30- talet var ingen glansålder för Europa. Det glada och lätta 20-talet var förbi och kvar fanns bara en stor fet ekonomisk kris, tusentals arbetslösa och en stark, bitter nationalism. Just i den perioden blommade litteraturen och många av de författare som vi idag kallar de allra största verkade under 20- och 30-talet. Men när vi läser vissa verk från just den tiden är det mycket möjligt att vi blir förvånade. Kanske till och med förskräckta. Varför målas alla afrikaner upp som galna, korkade och vildsinta kannibaler? Säsklit litteraturen men även andra kulturformer från den tiden är extremt rasistiska. Vi ryggar tillbaka när vi ser hur folk såg på folk från andra länder långt bort. Ska vi verkligen låta folk läsa sådant idag?!
Debatten har pågått i flera år och har varit stekhet under hela sommaren och hösten. Förbjud alltihop, säger många. Ut med all litteratur som pekar ut svarta som underintelligenta djur och så är vi av med problemet! Jag kan helt och hållet förstå det argumentet för vissa av de verken är helt frukansvärda och det är svårt att tänka sig att folk verkligen tyckte och trodde så. Det är där problemt i frågan kommer in. För folk tyckte verkligen så på riktigt. De var den allmäna åsikten hos många under den tiden i Europa. Alla tyckte såklart inte så och många brydde sig säkert inte så mycket om det men det var en tid då den åsikten var totalt accepterad. Frågan är då om alla dessa dokument ska bort, bort, bort? Min åsikt är nej. Jag tycker inte man ska förbjuda all litteratur som kan innehålla rasistiska budskap för att det är historiska dokument. Om vi inte förstår hur folk tänkte och tyckte då, hur ska vi då förstå varför världen ser ut som den gör idag? Något jag däremot anser är att man borde "varna" folk om vad de faktiskt läser. Skriv på första sidan i boken att det här är en syn folk hade på 30-talet men som inte gäller idag bland allmänheten och att den synen inte ger en rättvis bild av svarta. För om vi skulle börja ta bort allt skulle vi förlora en hel tidsperiod (självfallet var inte ALL kultur rasistisk men ni fattar) av kultur och en historia som behöver berättas. Historiska dokument är det vi behöver för att inte upprepa samma misstag igen och då ska vi inte bara kasta iväg saker bara för att de inte stämmer in på bilden vi har av världen idag. Sjävklart stämmer inte det in på livet idag för vi lever i en annan värld. Om man bara påpekar det tycker jag att den litteraturen måste leva kvar för annars kan utveckling gå åt helt fel håll.
Men så kommer problemt som jag faktiskt inte riktigt vet vart jag står i. Barnen. För på samma sätt som vuxenromanerna visade en galen bild av svarta var det likadant i barnböckerna. Jag tror vi alla har sett den vilda debatten om seriealbumet "Tintin i Kongo". Bilden av de svarta är varken speciellt trevlig eller realistisk så ska vi ge sådant till barn. Barn påverkas betydligt lättare än vuxna och ungdomar och har inte samma förmåga att analysera det de läser och ser. Det åker in och i många fall fäster det sig där. Jag vet inte vad man ska göra med t.ex. Tintin. Ska man inte låta någon läsa dem? Ska man bara låta vuxna läsa dem? Eller låta alla läsa dem och ha tron om att föräldrarna förklarar för barnen vad det är? Jag tycker nog inte att man ska förbjuda det men det är helt klart föräldrarnas uppgift att bestämma vad deras barn ska läsa och inte läsa. Om man inte tycker att sitt barn ska läsa Tintin i Kongo, ge inte barnet Tintin i Kongo. Jag tycker nog att det är upp till varje förälder men det kanske inte är att rekommendera som läsning när man är riktigt liten för när man är liten vet man inte vad man läser på samma sätt.

Okej eller inte?
Så hitills har jag kommit fram till att vuxenlitteratur borde visa historien men att barnböckerna är upp till föräldrarna. Dagens kultur då? För även idag kommer det då och då litteratur, konst och filmer som skulle kunna klassas som rasistiska. Jag skulle säga att det finns två situationer. Det finns den ena då konstnären visar den riktiga bilden av världen. Det är så att flera svarta är fattiga, både sett mellan länder och inom länder. Det tycker jag är helt okej om man inte förtrycker folk utan visar verkligheten för att på så sätt skapa en debatt. Men att BARA skapa konst för att provocera tycker jag är helt idiotiskt. Om det man skapar inte har något budskap utan bara målar svarta så att de ser ut som apor, what's the point?! Alla blir bara upprörda och det skapar fel sorts uppmärksamhet. Nypublicerade kultur som man helt klart kan klassa som rasistisk är bara helt fel! Till det säger jag ett stort NEJ! Det är skillnad på konst med budskap och innehåll än konst som bara är till för att göra folk upprörda.
Censur är ett svårt ämne för vart går gränsen. Vem bestämmer vad som är rastisktiskt (det kan ju vara homofobiskt, anti-islamistiskt eller vad som helst, jag bara tog det som exempel nu) och vad som inte är det? Vi har både tryckfrihet och yttrandefrihet i Sverige men man får inte förtrycka andra människor och folkgrupper. Det är svårt att säga vad som egentligen är okej och inte och jag är inte helt säker på vad jag faktiskt står i den här frågan. Jag tycker litteratur och annat från förr ska bevaras men nypublicerade saker inte ska få publiceras över huvud taget. Men det är svårt. Vad ställer ni er i frågan? Ska man ta bort all kultur som är stötande, bara det gamla historiska sakerna eller inget alls? Som sagt så har jag lite svårt att bestämma mig och det skulle vara superintressant att höra er åsikt! Tack för att ni orkade läsa igenom hela det här långa inlägget så ses vi nästa gång! Jag har inte bestämt ämnet än men något spännande blir det allt!
Bloggadress: http://nellonsbokblogg.blogspot.se