iceandfire.blogg.se

 

Seriens namn: Sherlock

Säsong: 1

År: 2010

Antal avsnitt: 3

 

Sherlock är en tv-serie som i princip alla har sett och alla verkar älska. Jag har varit desperat att se den i säkert ett år och nu äntligen satte på första avsnittet.

 

 

Handling och koncept: Sherlock Holmes är obviously grunden för den här serien men istället för 1800-talets London eller när den nu utspelar sig så har vi vår Sherlock i nutid. I första avsnittet träffar han den gamla soldatläkaren John Watson som blir hans rumskamrat på 221B Baker street.  Sherlock är expert på att lösa mord och gåtor och  med John Watson löser de tillsammans de mest kluriga mysterierna.

 

Jag har aldrig läst Sherlock Holmes historierna men vad jag vet är ett avsnitt i serien byggt på en av orginalberättelserna. Det är riktigt spännande, mystiska och ibland lite skrämmande mord och mysterier. Som vanligt när det gäller BBC- grejer så är det mycket välgjort, välplanerat och snyggt. Även fast avsnitten snarare är som lite kortare filmer lyckas de knyta ihop trådar genom hela säsongen på ett fint sätt och de tre avsnitten håller lika hög standard.

 

Karaktärer: För mig var första säsongen av Sherlock väldigt spännande och intressant men det som för mig gör serien till en riktigt favorit är det urhärliga karaktärerna. Vi har Sherlock Holmes som illusterars av Benedict Cumberbatch (seriös världens bästa namn) och John Watson som spelas av Martin Freeman. Sherlock är väldigt arrogant, extremt smart och mycket självcentrerad men han växer verkligen under seriens gång. Trots att han fortfarande är en liten bitch så förstår man att han har mer på insidan och jag uppskattade verkligen den skildringen av hans karaktär. Martin Freeman är typ den bästa Watsonen någonsin! Han spelar så otroligt bra och hans karaktär är så omtänksam, modig och pålitlig och jag bara älskade honom. Tillsammans är Sherlock och Watson ett omaka men fruktansvärt underhållande par som lyste upp varje avsnitt. Trots att serien innehåller ganska mörka element (folk dör typ hela tiden) så är den sjukt rolig och jag skrattade högt minst 20 gånger varje avsnitt. Shippar jag Johnlock? En smula ja, haha. Seriöst efter A study in pink kände jag bara "I will go down with this ship" men sedan förändras saker och ting och nu vet jag inte riktigt var jag står. Tycker de är väldigt härliga som vänner!

 

 

Flyt, tempo och spänning: BAM! BAM! BAM! Action, spänning, mysterier! Trots att avsnitten är rätt långa blir de aldrig ens en smula uttråkande och jag älskade varje minut. Dock fattar jag aldrig (och det gäller typ alla deckaraktiga- grejer) varför mördarna alltid ska lämna så jäkla mycket spår efter sig. Okej, i Sherlock så hade det en liten anledning men ändå! Om du nu har mördat någon - är du tvungen att lämna typ massa pussel och skit efter dig? Bara jag som alltid tänker så när det gäller deckarmysterier?

 

Kostymer, smink, rekvisita och teknik: Kostymer, rekvisita och allt är perfekt. Jag älskade hur de placerade Sherlock Holmes i nutiden och de lyckades verkligen få till det snyggt. Det här är typ den enda mysteriebaserade tv-serien/filmen där huvudkaraktärerna använder tekniken som ett hjälpmedel! Sherlock googlar, Watson bloggar, de ringer, hackar sig in på databaser och så vidare. I löjligt många serier och filmer vill skaparna liksom ignorera att vi lever på 2000-talet för att det ska bli mer spännande eller något att lösa gåtan men här är det äntligen några som gör rätt! Otroligt skönt tycker jag!

 

Det enda med hela serien som jag fann otroligt irriterande är den överdrivna användningen av animerade bokstäver som flyter runt på skrämen typ hela tiden. Seriös, under första avsnitten trodde jag att det var ett skämt eller något! Visst, att skriva vad någon smsade är väl inte så hemsk men att skriva med bokstäver hur liket ser ut blir extremt fjantigt enligt mig.

 

Spänningsnivå: 1 2 3 4 5

Mysnivå: 1 2 3 4 5

Awesomenessnivå: 1 2 3 4 5

 

Överlag var Sherlock en fantastisk tv-serie och jag tror att alla typer av personer kan uppskatta den eller åtminstone ge den en chans. Mamma har redan beställt säsong 2 (den finns inte på svenska Netflix dumt nog) som kommer i brevlådan om ett par dagar och jag är så taggad!

 

 

 

 

Äventyren i Sunnydale fortsätter och vampyrerna och monsterna blir fler och fler samtidigt som Buffy och gängets personliga problem blir allt mer komplicerade. Jag tyckte de allra första avsnitten i serien var grymt spännande och jag såg verkligen framemot att se ett nytt avsnitt. De kändes som de verkligen hängde ihop med varandra och saker från tidigare avsnitt kom in i nya osv... Mycket bra! Även slutet på andra säsongen tyckte jag riktigt mycket om men några av avsnitten där i mellan var tyvärr inte lika bra. Eller bra var det ju självklart men jag tycker att det ibland blev lite tjatigt och det hände egentligen inte så supermycket. Det var liksom: monster kommer, Buffy vet inte vad det är för monster, hon dödar lite vampyrer, de kommer på vad de är för monster och sedan dödar Buffy monster i sista sekund. Slut. Det blev liksom ingen krydda till det! De första och sista avsnitten var helt underbara men några där i mitten blev lite tråkiga tyvärr.

 

Något jag gillade mer med andra säsongen var hur deras "vanliga" liv speglas med kärleksbekymmer, föräldraproblem och kompisar som ja, förvandlas till monster eller blir uppätna. Jag tycker alla kärlekrelationer var urgulliga och jag gillar verkligen hur de blev ^^

 

 De gamla karaktärerna är sig ganska lika. De är väldigt sterotypiska och i vissa fall ganska jobbiga men det är det som är lite charmigt tycker jag! Buffy är verkligen en cool karaktär men hon beter sig ändå inte så vuxet vilket jag uppskattar. Jag hatar verkligen när alla tonåringar beter sig som de är 35 (eller 5, fast det är iofs ganska trovärdigt..haha!) men så är det inte i den här serien. Mycket bra! Alla karaktärer är så älskvärda och man vill bara vara kompis med alla! Det kommer några nya karaktärer till säsong två och min favorit var helt klart Oz. Så jäkla gullig att jag dör! Han är så chill och så söt och så underbar och ah, jag älskar Oz!  Jag tyckte Spike var en väldigt intressant och lite speciell karaktär och särskilt i slutet blev han en riktig favorit! Något som dock fortfarande gäller är att alla som får reda på övernaturligheterna verkar ta det som en självklarhet vilket är lite skumt. Jag tror de flesta skulle freaka ur ganska rejält om de fick reda på att det fanns vampyrer och liknande.

 

Om alla avsnitt hade varit som de allra sista (och Passion! Gah, så bra!) så skulle den lätt ha fått en femma men nu är det tyvärr inte riktigt så. Men jag gillade ändå verkligen den här säsongen och jag är redan igång på trean och den är grymt bra! :D

 

 

 

 

 

Handling och koncept: Jag hade hört så mycket gott om den här serien och man skulle väl nästan kunna klassa den som en av de mest älskade tv-serierna genom tiderna så när jag satte igång första avsnittet hade jag höga förväntningar. Första säsongen börjar med att den söta tonåringen Buffy Summers som flyttar till en ny stad. Men Buffy är inte vilken tjej som helst. Hon är The Slayer vars öde är att döda vampyrer och hon har just flyttat till platsen där alla demoner trivs bäst. Förutom elaka vampyrer finns även en stor släng av vänskap och en hel del kärlek som utvecklas hela tiden. Jag verkligen älskar konceptet! Det blandar coola övernaturligheter med vanliga tonårsproblem vilket jag tycker är en superbra kombination. Jag gillar att vampyrerna verkligen är riktiga äcklig monster (eller ja, det finns ju undantag...) och att Buffy är så kick-ass. Den första delen av serien i sig har lite samma struktur som de första säsongerna av Merlin (♥). Avsnitten går ut på ett äventyr och det är inte mycket som hänger ihop vilket jag tyckte var lite tråkigt i början men sen börjar det bli bättre och handlingen hänger ihop bättre. De sista avsnitten var verkligen superbra och jag ser supermycket framemot andra säsongen (som jag redan börjat se på - go Netflix!)

 

Karaktärer: Karaktärerna är helt klart det bästa med den här serien! Visst, de är ganska streotypiska men så himla fina och älskvärda. Jag älskar att Buffy är så cool och hon tvekar inte med att döda en vampyr. Samtidigt är bryr hon sig verkligen om sina vänner men är inte helt perfekt. Hon är verkligen en vän jag skulle vilja ha! Xander och Willow är också helt underbara! Jag skrattade högt flera gånger åt Xanders småkorkade kommentarer och Willow är nördig, gullig och alldels.. alldels underbar! Jag tycker hennes känslor för Xander bara är SÅ gulliga och de måste verkligen bli ett par under seriens gång (vilket de säkert blir). Men min absoluta favoritkaraktär är självklart... GILES!!! Asså seriöst, jag kanske är kär i Giles! Jag vet inte vad det är med honom men han är så sjukt fantastiskt unfreakingbeliveble!!! Ah, jag älskar honom! Angel får vi inte glömma heller... ah... Angel... ♥♥♥

Flyt, tempo och spänning: Det blir aldrig tråkigt och jag längtade tills jag, modern och brodern satte oss framför tv:n och såg ett avsnitt Buffy. Jag dansade med i introt (bra serie = jag dansar/sjunger introt, dålig serie = jag står still) och önskade att jag också var Slayer. Något jag dock kände var en liten nackdel i serien var hur alla tog allt så lätt. Det var liksom: okej, det finns vampyrer och de dödade min brorsa, ska vi käka pizza? Om jag fick reda på att min kompis var vampyrjägare skulle jag blivit ganska jätteförvånad och förmodligen inte trott på det förrän långt efter. Därför tappade den tyvärr lite i trovärdighet (om man nu kan säga så om en serie där vampyrer härjar runt). Annars tyckte jag serien flöt på väldigt fint och jag gillade verkligen kärleks- och vänskapsdelen i det hela. Allt var väldigt "mysigt" trots att det dog folk hela tiden. Ibland blev det lite läskigt och spännande men inte sådär: AAHHHH!!! HUR SKA DET GÅ?!?!?! som vissa serier kan framkalla.

Kostymer, smink och rekvisita: Jag har en liten hatkärlek till 90- talet (kanske för att jag föddes 97) men i Buffy är det bara för härligt. Jag älskar Buffy halvfula stil och de andras med och allt går i samma ton. Jag gillar de relativt dåliga specialeffekterna och vampyrernas masker är så fula att de blir asgrymma! Jag tycker ofta att riktig mask kan vara snyggare än dataanimeringar! De rör sig egentligen i väldigt få miljöer men de som finns är enkla men snygga vilket jag gillar. Skolmiljöerna känns äkta och vampyrernas ställe är väl egentligen ganska fult gjort men det är lite charmen.

 

Spänningsnivå: 1 2 3 4 5

Kärleksnivå: 1 2 3 3.5 4 5

Mysnivå: 1 2 3 4 5

Total betyg: 1 2 3 4 5

 

Tankar inför kommande säsonger: Jag ser supermycket framemot att se de kommande sex säsongerna för jag har hört folk som säger att den bara blir bättre och bättre. Eftersom jag ändå tyckte om första säsongen så mycket som jag gjorde tror jag att det här kan bli en riktigt favorit!

 

Rekommenderas till: Dig som vill ha en mysig serie med älskvärda karaktärer med övernaturliga inslag och spänning!

 

 

 Asså dessa kläder, hahhaha! ♥