iceandfire.blogg.se

Andra veckan i gymnasiet har börjat and I'm lovin' it! Riktigt härlig klass, bra lärare och hela tjottablängen, jag ser verkligen framemot mina tre år där. Men över till själva grejen. Jag blev taggad av fina Eve att göra den här roliga lilla taggen som skapades av Cecilia.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Emelie 

Anna 

 

 

 

John Green svarade på min kommentar på Youtube, jag börjar gymnasiet imorgon och jag är i ett allmänt crazymood från att ha spenderat två heldagar med min nördiga bokklubb så när jag ändå är on fire tänkte jag att det kunde passa bra att skriva ett sånt här riktigt surt tankeinlägg. Jajaja, jag borde skriva bokrecensioner, jag vet men jag är slö och ett ämne har hängt på min hjärna ett tag som jag gärna vill diskutera.

 

Jag tror alla som har en bokblogg eller läser bokbloggare erkänner att de är ganska nördiga. Det kanske är en speciell bokserie, tv-serie, film, musik eller något helt annat. Om man går runt i ett modernt samhälle är det svårt att finna någon som inte har ett särskilt intresse den verkligen brinner för och termen nörd kopplas inte längre automatiskt till den serieälskande mobbade killen med glasögon i amerikanska high school- filmer. Det finns olika typer av nördar och fans men det jag vill prata om just idag är kvinnliga fangirls (det heter fangirls för alla, för än gångs skull tycker jag det kvinnliga kan få dominera), något som många av oss identifierar sig med även om det själklart är på lite olika nivå. Då menar jag inte fangirls som skriker när Justin Bieber tappar en varmkorv på gatan utan unga som blir väldigt engagerade av fiktiva personer, miljöer, saker osv... ni fattar vad jag menar för typ av människor. Potterheads, Whovians, Tributes... Vi

 

Kvinnliga nördar vill kämpa för sina rättigheter. Nörd och feminist är ord som många av oss beskriver sig som. Vi vill se starka kvinnliga karaktärer som står upp för det de tror på och inspirerar andra unga kvinnor att inte låta männen bestämma i samhället. Katniss, Hermione Rose Tyler, Hazel, Clary, Isabelle, Daenerys, Luna... Listan på starka kvinnliga karaktärer kan göras lång och när vi väljer våra favoritkaraktärer är de oftast de som kommer upp först i huvudet. Men så tar vi oss en tur och kikar på vad många anser är bra manliga karaktärer. Jace, Four, Po, Kai, Cedric, Elder... Jag säger inte att det är något fel på dessa karaktärer, jag tycker väldigt mycket om många av dem men det har något gemensamt. De är beskriva som mystiska, söta eller ibland "dödligt sexiga" och de är inte bara de. Tittar man i ungdomslitteraturen finns det en ganska tydlig ram för hur en bra kille ska vara och kraven är minsann inte låga. Författarna är ofta till böckerna är ofta (inte alltid men ofta) kvinnor som beskriver sina drömmars man i en 17- årig kropp.

 

Jace Wayland - karaktär eller objekt?

 

Nu vill jag att vi tänker på hur den författare gärna beskriver en manlig karaktär och vilka reaktioner det får. "Wow, jag önskar att jag hade Four bredvid mig i sängen i natt", tänker många och det är fullt förståligt. Hans rusfiga hår, mystiska förflutna och de där mörkblå djupa ögonen... muskler, kanske en eller två tatueringar och sjävklart bryr han sig bara om den lilla försiktiga tjejen. Vilken ungdomsbok beskrev jag? - det är ditt val. Men tänk på vad en författare får för reaktion om den beskriver en kvinnlig karaktär på samma sätt. Stora bröst, porslinshud, fast rumpa... "SEXIST!", utbrister typ alla kvinnliga läsare. Men, lilla vän är inte det typ EXAKT SAMMA JÄVLA SAK som att ägna tre sidor åt att beskriva en manlig karaktärs sexiga kropp?! Ärligt talat fattar jag inte vad vissa människor tänker med! Jag ska inte skylla på någon för jag gör ofta ungefär samma sak själv men jag tycker alla borde tänka över saken innan de skriker att kvinnor skildras på fel sätt i fiktionen. För mig för du gärna dregla över Jace och gänget men då får man också acceptera att kvinnliga karaktärer också kan skildras på samma sätt.

 

Sen kommer vi till det som jag anser vara lite av ett problem i ungdomslitteraturen (jag pratar om ungdomslitteraturen för jag läser inte direkt romantiska vuxenböcker men jag kan tänka mig att det är liknade). I princip allt med en lite gnutta romans riktar sig till heterosexuella kvinnor. Nuförtiden är det inte ovanligt med karaktärer med en annan sexuell riktning men ingen kan väl direkt säga att det kryllar av dem. Mycket beror väl på att större delen av världens befolkning är heterosexuella och att samhällets normer bygger upp på det. Twilight skulle inte ha blivit en lika stor succé om Edward var en tjej, det är ett faktum hur sorgligt det än är. Det finns en par ungdomsförfattare i världen som har en otrolig makt och har läser som skulle läsa vad de än skrev så varför, VARFÖR utnyttjar de inte det och skriver något där inte de manliga karaktärerna är objekt?! Veronica Roth, Cassandra Clare, Suzanne Collins, Stephanie Meyer och alla ni andra, why?! Det finns författare som gör det här så bra, jag vet men de är inte de författarna vars läsare klagar på att de aldrig kommer få en lika underbar pojkvän som Peeta.

 

Många så kallade fangirls klagar på hur otroligt fula och äckliga de själva är. De tänker att de aldrig får någon som älskar dem. De önskar mer än något annat att alla världens män kunde se på insidan för än gångs skull. Men om man vill bli älskad för den man verkligen är kan man inte precis kräva att alla män är dödligt sexiga. Oavsett vem vi är så är det bara det som räknas och de borde alla tänka på oavsett kön, sexualitet, religion, uppväxt och blablabla...

 

Är du en nörd, var en smart nörd och tänk hur andra skulle se på sitautionen. Vi är fortfarande inte direkt de coolaste eller populäraste i samhället och vi om några borde acceptera alla för hur de ser ut och vilka de är. Jag, du och alla andra är fantastiska och det ska vi aldrig glömma bort

 

 

JAG DÖR! JAG DÖR! JAG DÖR!

En vecka, en vecka, en vecka! WAAAAH!!! Om exakt en vecka börjar jag i gymnasiet och jag är så taggad samtidigt som jag är så nervös på samma gång. Jag är sjukt pepp på att dra igång med allt igen men gaaaaaah, det är gymnasiet vi snackar om! Men ja, egentligen är jag inte så himla nervös jämfört med typ alla andra jag har snackat med. Jag känner verkligen att jag har valt rätt utbildning och jag är inte extremt blyg eller sånt så jag lär väl hitta några nya kompisar i alla fall (även fast jag är extremt konstig ibland men det kallar vi charm! xD). EXCITED!

 

Jag kan väl inte påstå att jag är världens bästa bloggare just nu på bokfronten. Jag borde verkligen skriva massor recensioner men jag pallar aldrig, haha. Nej, men seriöst, det är sommarlov och jag gör mest chilla saker hela tiden. Den här veckan blir det både en Stockholmsresa med bokklubben och en Harry Potter- kväll part 1. Vi ska ha 8 kvällar, en för varje film med allt bonusmaterial som finns så det kommer ta typ 34 miljarder timmar. Men det blir skoj, det är underbart att ha vänner som är lika nördiga som en själv, haha! ;)

 

 

Jag har även skaffat lite roliga internet saker under den senaste tiden. Jag och min käre vän startade en Facebook sida som heter Let us drown in feels together där vi helt enkelt postar massor nördiga bilder på typ Harry Potter, Doctor Who, Sherlock, Percy Jackson (min kompis är BESATT!) och lite annat. Jag är adminen (blir lite skumt på svenska...) under namnet ~Little Dalek~ så gå och gilla allihopa och få ett bättre liv! xD

 

Jag har även äntligen tagit förnuftet att skaffa Pottermore, mestadels för att jag ville se vilket som var mitt rättmätiga elevhem men också för att ja... det är Pottermore. Och kan man tänka sig, jag blev Ravenclaw! Jag har aldrig kunnat bestämma mig för vad jag ville va men nu känns Ravenclaw helt perfekt (jag är ju så smart, höhö)! Ska definitivt köpa en halsduk eller något likande när jag är i SF-bokhandeln på fredag!   Men ja, har ni Pottemore får ni gärna bli vän med mig. Jag heter BloodDust31103, seriöst coolaste namnet ever. Jag kunde inte motstå det när det kom upp som alternativ! Fast det bästa med hela grejen att bli med på Pottermore var ändå min stav. JAG FICK FREAKING ENHÖRNINGSHÅR!!! Seriöst enhörningshår måste vara det coolaste någonsin att ha i sin stav, ingen tvekan.

 

 

Sista saken jag har skaffat är Tumblr! Woho, jag skaffade det igår och det är redan superkul (känner hur mitt sociala liv försvinner mer och mer). Följ mig på Across the starlight (djupt användarnamn, jag vet) så följer jag gladligen dig med ^^ Hitills har jag inte postat så mycket men kul är det och jag behöver lite fler spännande människor att följa!

 

Vad kan man säga mer... jag läser "De två tornen" ganska långsamt just nu. Den är asbra men jag är inte så jättemycket i "läsmood" just nu så jag gör annat kul istället (typ bläddrar igenom tusentals bilder på olika Doctor Who- grejer...). Det är så sjukt random väder där jag bor just nu att det finns inte! I ena sekunden tror man att man kan gå ut för att det är superfint och i nästa sekund spöregnar det i 3 timmar. Vad vill ni med mig?!

 

Nu ska jag ta en liten promenix med min kära vän (om det inte börjar spöregna igen -.-) och ikväll hoppas jag kunna träna och planera lite på en kommande historia. För ja, jag planerar en längre historia och den här gången känns det som det faktiskt kan gå. Kanske, kanske, kanske. Hoppas kan man göra i alla fall! Och jag borde verkligen, verkligen försöka skriva någon mer bokrecension men ja... jag är lite lat. Ha det så bra i alla fall så ses vi nästa gång! :)

 

♥

 

 

Ungefär 90% av alla morgonar i mitt liv tar jag upp DN Kultur och bläddrar och läser lite. Det har jag gjort sedan jag var typ 13 kanske (ja, jag är skum) och det är en mysig liten tradition plus att jag blir väldigt bildad inom just kulturområdet. Dagens krönika handlade om översättningar och titel löd: "Det är bättre att läsa bra svenska översättningar än engelska original". Det fick mig att fundera lite.

 

 

Jag har aktivt läst engelska böcker i ett och ett halvt år nu ungefär och i den svenska bokbloggsatmosfären hittar man väldigt många som nästan enbart läser på engelska. Varför, är då frågan? Jag håller till viss del med Malin Ullgren i den här krönikan. Det vore väldigt naivt att säga att jag förstod varenda ord som jag läste när jag läser på engelska. För mig som mestadels läser fantasy och science fiction kommer hela tiden upp termer som jag knappt vet vad de heter på svenska och när jag började läsa på engelska fick jag ibland läsa mer i ordboken än i själva boken. Men det gör nytta. Visst, jag fattar definitivt inte allt och ibland kanske jag missar stora delar av poängen med historien men det som böckerna har gett mig skulle inget kunna ge mig i hela världen. Sverige är ett land där de flesta talar mycket god engelska jämfört med andra men det är fortfarande så att många vuxnas ordförråd är ganska begränsat. Jag kan slå vad om att en svensk ung bokbloggare skulle kunna knäcka en medelålders svensk som är medelmåttig på engelska. Man kanske inte fattar det för stunden men ungdomar idag är sjukt bra på engelska. Även fast inte allt kommer från just fysiska böcker snappar många upp det från dataspel, onlinechatter, filmer, tv-serier och youtubeklipp. Jag tror många har upplevt att man ofta vet vad ett ord är på engelska men inte kan förklara sig på engelska.

 

När jag gick ut åttan förra året hade jag ett knappt godkänt C i engelska som jag egentligen inte förtjänade. Absolut inte dåligt men mitt ordförråd var så begränsat och jag blev rädd varje gång jag skulle uttrycka mig på engelska. Det här året gick jag ut med A i slutbetyg, jag klarade mig själv i England med en kompis och det är ingen nödvändighet för mig att texta på svenska. Jag tackar läsningen för utan Cassandra Clare, Lewis Carroll, John Green, Beth Revis, F. Scott Fitzgerald och alla andra författare jag har läst skulle jag aldrig och jag säger ALDRIG lärt mig så otroligt mycket på bara ett år. Jag kanske inte kan analysera minsta lilla bit i The great Gatsby och jag kanske inte kan alla fantasytermer i A game of thrones men jag blir bättre och bättre för varje sida jag läser och jag älskar det.

 

Engelskan är ett rikt språk. Jämfört med svenskan är det enormt. Det som på svenska bara är ett ord kan täcka 7 olika ord på engelska som i praktiken betyder samma sak men ändå inte riktigt. De har en lite annan nyans, liten annan mening som ger meningarna lite mer tydligare mening. Förstår jag alla dessa synonymer? Nej, självklart inte men jag lär mig fler och fler för varje sida jag läser. Det finns fantastiska översättare idag i Sverige och många av mina absoluta favoritböcker har jag läst översatta. Det kanske är så att man tappar en dimension i föreståelsen när man inte läser på svenska men samtidigt tappar man rikheten i språket. Det kanske betyder ungefär samma sak men man tappar så många ord.

 

Jag läser också gärna på orginalspråk för att det då är den enda chansen jag kan vara säker på att jag läser författarens riktiga ord. Hur häftigt är det inte att kunna läsa de exakta orden som en tänkande individ skrev för över hundra år sedan och njuta av det? Det är ingen andra hand som kommit in och ändrat och jag får läsa precis det som skrevs ner helt på min egen hand. När man känner att man klarar av det tycker jag inte att man ska tveka för en sekund för man kan uppleva en helt annan språklig värld och läsupplevelsen blir större.

 

Varenda individ i världen som inte talar engelska som modersmål har en enorm nackdel när man talar om makt. För att på något sätt kunna nå ut i världen oavsett om det är som politiker, datautvecklare, konstnär eller entreprenör behöver man kunna engelska och att inte helt fritt kunna uttrycka sig med det gör en mer sårbar. Jag och de flesta andra svenskar kommer förmodligen aldrig någonsin bli så bra på engelska som en som är uppväxt där men man kan göra sitt bästa. Genom att bli bra på det som inte är världens största språk men världens mäktigaste språk hittar man möjligheter, utveckling och människor i hela världen. Om man ständigt låser in sig och tror att man aldrig kan komma längre 30 sidiga barnböcker kommer man aldrig någonsin kunna nå ut i världen på samma sätt som en som vågar chansa, förlora men lära sig på vägen.

 

Även fast jag kanske aldrig kommer sträcka mig längre ut mot världen än Stockholm vill jag ge mig själv chansen att nå ut till hela världen. Jag vill ge mig själv chansen att kunna läsa ett betydligt bredare utbud av litteratur och jag vill kunna lära mig nya saker enda tills den dagen då jag inte längre kan. Det är därför jag väljer att läsa på orginalspråk och det är därför jag uppmanar alla andra att göra likadant.

 

 

 

 

 

För en timme sen fick vi vårt resultat och jag har varit helt galen hela kvällen (och dagen. och helgen. ja, typ hela veckan. Eller jag är nog alltid galen när jag tänker efter...) 55- åriga Peter Capaldi blir den tolfte skådespelaren att spela en av världens mest älskade karaktärer The Doctor. Vad tycker vi? Jag älskar att vi får en betydligt äldre doktor och det jag har sett med Capaldi har han varit mycket bra i men det var ett avsnitt i Doctor Who och hela säsong tre av Torchwood (där han är underbar!). Lite itchig över att de väljer än som redan varit en del i "världen" men som sagt, han är bra! Det ska bli grymt kul att se hur de väljer att porträtterar karaktären och hur serien förändras med bytet!

 

 

 

 

Liten not: WAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!! KLOCKAN 8 IKVÄLL SVENSK TID AVSLÖJAS DEN 12:e DOKTORN!!!! Jag har inte sett säsong sju än men jag är ändå extremt excited! Lite ledsen förstås, för jag gillar Matt Smith men WAAAAAAAH, spänningen! Jag är typ den enda som lite hoppas på att det blir en tjej, men ja, det lär nog inte hända. Hoppas det blir någon ny och fräsch som man inte kopplar ihop med så mycket annat i alla fall!

 

 

Saknas på bilden: Storm över Frankrike

Jag har bestlutat för att dela upp det jag läste och det jag tittade på i två inlägg istället så det inte ska bli så jädra långt (och så är jag lat och orkar bara skriva ett kort nu, hehe)