iceandfire.blogg.se

Ni där bakom dataskärmarna är så rackarns smarta och utbildade inom ämnet littertur (och säkert annat också) så vilka passar väl bättre än er att fråga om lite specifika och märkliga boktips? Det finns nämligen vissa böcker jag är lite sugen/tvungen att läsa och förhoppningsvis finns det någon där ute som kan svara på mina funderingar. Här är några av de böcker jag söker!

 

Tolka inte detta fel nu. Jag vet, jag är 15 år och skulle väl kanske inte medvetet gå fram och ta det mest porriga jag kunde hitta. Men jag har faktiskt en anledning! Jag firade nyår ihop med mina knäppa kompisar och då körde vi "fiska upp ditt nyårslöfte" (erkänn jag är kreativ, vi hade temat "under ytan", hahaha!). Jag fiskade upp lapparna där det stod träna en gång i veckan (busenkelt, tränar typ tre av mig själv :) ) och så den lilla intressanta läs en erotisk roman. Jag har egentligen inget emot att läsa liksom sexscener och sånt men jag vill inte ha värsta supersnusk! Något som ändå kan passa en tonåring och som faktiskt är bra skrivet! Tipsa på!

 

Jag är sjukt sugen på att läsa en riktigt nördig sci-fi roman. Rymdmonster, spänning, konstiga termer, superteknolgi och viktigast av allt: ett fult tecknat omslag! Helst att de reser runt på olika planeter och håller på och slås mot monster eller något sånt. Jag vill nörda ner mig totalt! Några tips?

 

Jag läste Cinder för ett tag sen och tyckte den var superbra och intressant (dock väldigt förutsägbar..). Jag är supertaggad på att läsa mer retellings men många recensioner jag har läst har varit ganska negativa på andra retellings. Vilka tycker ni är läsavärda och vilka kan man skippa? Finns det någon okänd pärla i mängden som man borde kolla in?

 

Jag söker en ungdomsbok som börjar tragiskt och sedan blir det bara värre och värre. Det finns inget ljus. Den är inte rolig över huvud taget, det finns ingen sliskig kärlek och man får ont i magen när man avslutat den. Inga tårar bara en mild depression. Den ska vara så hemsk att man inte vet var man ska ta vägen. Tips? (vuxenböcker funkar iofs också!)

 

Som ni kanske minns är ett av mina mål 2013 att läsa tre faktaböcker (vad fan tänkte jag med, haha?). Därför vill jag ha en grym faktabok att götta ner mig i. Jag är egentligen intresserad av typ... allt men något samhällsrelaterat skulle inte vara helt fel. Helst nyutkommen! Någon annan nörd där ute som har något tips?

 

Ja, vem vill inte ha bra boktips? Jag gillar egentligen det mesta men en annorlunda miljö, vackert språk, lärorikedom (snofsord här!) och spänning är alltid ett plus! Jag hatar bara sliskiga kärlekshistorier med massa insta-love och skit, annars funkar allt! Bring it on!

 

Ha en toppenbra kväll så ses vi! ^^

 

Idag är det Förintelsens minnesdag. En av årets viktigaste dagar men också en som lätt glöms bort. Vem bryr sig om att tänka på det när det snart är dags att köpa geléhjärtan till Alla hjärtans dag?! Det var ju ändå så länge sedan det hände så vad spelar det för roll för mig idag? Vi kan lätt strunta i saker som har hänt förr för vi ska ju alla "fånga dagen" och leva i nuet. Inget sånt skulle ju kunna hända igen. Eller? Om man är intresserad av historia märker man hur lite det faktiskt finns att lära. För det är samma historia om och om igen. Som att bara läsa olika versioner av Askungen. De skiljer sig åt men är i grund och botten samma historia. Tekniken går framåt, nya lagar stiftas men i grund och botten är vi människor ganska dumma i huvudet. Ibland verkar det som att vi aldrig lär oss. Det som hände under andra världskriget kan mycket väl hända igen om vi inte minns. Lär oss av de som var med och fortfarande kan berätta. Sprider vidare kunskapen till våra barn och barnbarn. Idag tänkte jag uppmärksamma detta genom att tipsa om lite böcker som utspelar sig före eller under andra världskriget som jag har läst. För vi kan se till att det aldrig händer igen.

 

Farväl till Berlin utspelar sig på 30-talet i Berlin precis innan nazisterna tar över. Det är skildring av det vardagliga livet, av folket och av stämningen. Se gärna den klassiska musikalfilmen Cabaret som är löst baserad på boken. Slutet i den filmen ger kalla kårar.

 

Ni har hört talas om den. Ni har säkert sett den inne på biblioteket och tvekat om ni ska låna hem den eller inte. Den är så tjock ju. Kan den verkligen vara så bra som alla säger? Ska Döden berätta historien om en liten tysk flicka som stjäl böcker? Vad är det för någon bok? Den här boken är som att åka berg- och dalbana med förbunda ögon, aldrig bered på att falla ner. Läs den.

 

Tillsammans med Flyga drake och Sofies värld ligger den här på mina topp tre bästa fristående böcker. Det är en skildring av Sverige under kriget och blandat med en liten historielektion på papper är det dramatiskt sätt ett litet mäserverk. Rädslan, förvirring och ilska blandat med passion och kärlek. Vackert.

 

 

Inte den bästa boken jag någonsin läst. Bitvis ganska seg och inte speciellt spännande. Men det finns en punkt i boken som fick mig gråta så mycket att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. Det händer inte ofta.

 

 

 

Japp, nu har jag gjort en sånhär bookshelf tour. Jag vet att den är skakig och att det kanske inte är världens bästa kvalité men jag hoppas ni överlever. Själv är jag extremt awkward och konstig, haha men det bjuder jag på. Säg gärna till vad ni tyckte om videon och om jag ska göra fler i framtiden! :)

 

 

 

 

 

Den här taggen (tagen? taggen?) har cirkulerat lite på svenska bokbloggar ett tag och nu så blev jag taggad (tagad? taggad?) av fina Tessan  (tack så mycket! :D) så jag tänkte också göra den! Enyoy!

 

Ehm.. allt? Seriöst, känslan av att hitta den där perfekta boken till ett bra pris är helt underbar. Att sedan öppna pärmarna och suga in den fantastiska doften av en bra historia, av kärlek är som att simma i milkshake (poet här borta). Nej, men seriöst, nya böcker är lovely. Men jag tycker nästan lika mycket om att köpa second hand (eller min plånbok tycker om det) och att låna hem massor av mysigt från biblioteket.

 

(hehe so true)
2. Hur ofta köper du nya böcker? 

Inte såååå ofta faktiskt. Det går väldigt upp och ner. Vissa månader kan jag köpa hur mycket som helst och andra nästan inget alls. Överlag så lånar jag mer böcker än vad jag köper, både för min ekonomi och mljöns skull :) (ni märkte att jag försökte spela duktig elev nu va?)

Fysiska, always. Det finns inget bättre än att gå runt och fingra på böckerna och hitta den där som man önskat sig så sjukt länge. Dock så är 99 % av de fysiska bokhandlarna totalt värdelösa när det kommer till YA och när de väl har en serie så har de bara fjärde boken typ. Man bara: WTF?! Vill ni inte att folk ska läsa den eller?! Sjukt irriterande!

4. Har du någon favorit bokaffär?

Jag är lite mainstream och svarar SF- bokhandeln. Har bara varit där två gånger men den är helt fantastisk. Jag är besatt av deras utbud av smal töntig sci-fi, jag skulle kunna bosätta mig där i en vecka! Annars så älskar jag Dillbergs i Kalmar, bara för att den väcker så mycket minnen. Vårt sommarställe ligger strax utanför Kalmar och varje sommar åker jag dit och får med mig en eller flera böcker. Den är väldigt stor och deras mangautbud är ovanligt bra för att vara en "vanlig" bokhandel. I Linköping, där jag bor finns det hela 0 roliga bokhandlar!

 

 

Titel: Ankomsten (org. The Arrival)

Tecknare: Shaun Tan

Sidor: 128

Utgivningsår: 2006

 

Gud, vad vackert Shaun Tan målar! Bilderna är mystiska och storslagna men samtidigt väldigt varma. Jag älskar den magiska historien och har inga problem att följa med genom bokens gång. Han har en enorm fantasi och man dyker ner i en helt ny värld. Jag hade lite problem med historien i början och fattade inte riktigt poängen och budskapet med den men ju längre jag kom desto bättre blev det och i slutet var den alldeles perfekt. Det är spännande att läsa en bok helt utan text och det gör också att man kan tolka berättelsen på helt olika sätt. Jag kände nog ändå att det fanns en ganska tung bakgrund i historien vilket jag uppskattade men jag funderade mycket på det här "samhället" den lilla mannen kom till. Jag uppfattade lite dystopisk (tänker på "jättarna") men samtidigt bra på något märkligt sätt, jag vet inte men det var den enda punkten jag blev lite förvirrad av. Hur tolkade ni som har läst boken samhällt han kommer till?

 

När det kommer till bilderna är de mystiska och fulla med känsla, en bild säger verkligen mer en tusen ord. Jag älskade detaljrikedomen och färgerna Shaun Tan jobbar med. Personligen är jag lite mer dragen till mer "skitig" konst om ni fattar vad jag menar och perfektion är inte riktigt min grej. Jag tror Shaun Tans bilder skulle fått toppbetyg om de var i lite skrikiga färger eller något sånt men det är bara min personliga åsikt. Överlag en riktigt magiskt och fantastisk grafisk roman men jag är inte helt såld på direkten. Kanske kunde den förtjäna en omläsning. Jag är i vilket fall mycket sugen på att läsa mer av Shaun Tan för jag vet att han har flera verk i färg som jag tror passar mig bättre, rent konstnärligt sett.

 

PS! Jag vill också ha ett sånt där gulligt litet djur som springer runt med mig!!!

 

 

Skåda min fantastiska mini-bokhylla jag skapade i slöjden! Okej, kanske inte det vackraste som sett vår jord men kul att göra och välbehövlig. Nu har jag ett ställe att ställa mina olästa böcker jag har (märkte hur många de verkligen var när jag ställde in alla, haha). Har ni en särskild hylla som TBR? ^^

 

Titel: Snow White

Författare: Bröderna Grimm

Ilustratör: Camille Rose Garcia

Sidor: 80 sidor

 

 

Seriöst, det här är den snyggaste boken någonsin. Inte bara lite fin, det här är den SNYGGASTE boken någonsin! Camille Rose Garcias bilder är så otroligt vackra med en liten kuslig stämning som jag tycker passar sagan väldigt bra. För egentligen är ju Snövit en ganska hemsk historia i grunden och jag tyckte hon fångade den känslan riktigt bra. Eller inte bra, perfekt! Illustrationerna är verkligen perfekta! Hela designen på sidorna är också helt underbara och jag skulle med gläjde tappetsera mitt rum med hennes bilder.

 

Själva historien tror jag ingen kan ha undgått. Jag har läst Grimms version flera gånger innan och gillar den mycket mer i Disney. Jag menar, i Disneys mesversion blir hon uppväckt av prinsens kyss och i orginalet åker hon på nån sten eller nåt och äppelbiten flyger ut. I orginalet äter drottningen upp det hon tror är Snövits lungor och lever vilket jag tyckte var ganska vidrigt men mer intressant. Det finns många sätt man skulle kunna disskutera historien på. Hur viktigt är skönhet egentligen? Drottningen är väl lite väl desperat kan man tycka men det passar bra in i dagens skönhetsdebatt. Även ser vi ett släng av dåtidens insta-love, haha. Prinsen blir ju seriöst dödskär i henne första gången han ser henne. Och då är hon till och med död!!! Hej, sexig död kvinna, vill du gifta dig med mig? Skulle inte tro det va?

 

Jag älskar nästan alla riktigt klassiska sagor, alltså innan de började barnanpassa dem och hålla på. Många av Grimms sagor är betydligt mörkare än vad man är van i andra versioner vilket jag tycker är mycket roligare. Bästa av allt var ju ändå självklart bilderna! Boken är så värd att köpa bara på grund av dem! Nu kan jag gå runt lite då och då bara titta på bilderna. Ah... UNDERBART! Den här bokens underbarhet är verkligen svår att beskriva i ord så här får ni ett exempel på en av de underbara bilderna:

 

 

Titel: Daughter of smoke and bone

Serie: Daughter of smoke and bone #1

Författare: Laini Talyor

Utgivningsår: 2011

Sidor: 418

 

Tjoho, äntligen en bok som inte utspelar sig i USA eller England! Konstnärsstudenten Karou lever i Prag och bor tillsammans med ett par "monster". Jag tycker helt klart att miljön var bokens starkaste sida. Laini Taylor beskriver allting så fint och detaljerat fast istället för att använda miljöbeskrivningar använder hon Karous känslor och minnen till att beskriva platserna, något som jag tyckte var underbart! Jag vill ströva runt i Prag bara för att uppleva allt. Helst av allt vill jag besöka caféet där de grekiska statyerna bär gasmasker från första världskriget och sitta där och snacka med Karou. Hela idé med portalerna som kunde leda till hela världen tyckte jag var väldigt kul och faschinerande, det känns som att en av mina barndomsdrömmar blev till verklighet! Hur awesome är det inte att kunna kliva igenom en dörr och plötsligt vara i Bangkok?

 

Den här boken har inte världens snabbaste tempo precis men jag fann mig själv gilla att det gick lite långsammare och man hann verkligen leva sig in i miljön. Jag älskar konceptet med "Elsewhere" och änglar och demoner och hela köret. Ju mer man fick reda på under bokens gång, desto mer fantasifull blev den och jag älskade hur den alternativa världen såg ut. Språket är lite svårare än i andra YA- böcker jag har läst men det är ändå väldigt snabbt vilket behövs på grund av historiens lite långsammare form. Jag gillade hur man fick reda på mer och mer men jag var inte lika förtjust i den lilla romansen. Den tog tyvärr över alldeles för mycket och jag såg ingen riktig kärna i den om ni fattar vad jag menar. En annan grej jag störde mig på var hur otroligt snygga alla var. Seriöst varenda en beskrevs som "beautiful" och det verkade vara det enda som romansen hängde på. Eh, finns det inget annat som kanske är lite viktigare? Tydligen inte i den världen och det gjorde mig lite sur.

 

Karou är en skitgrym karaktär! Med henne knallblåa hår, konstiga tatueringar och brinnande intresse för konst blev hon direkt en favorit. Jag tycker verkligen om att läsa om karaktärer som har ett speciellt intresse som de brinner för och det gör de mer levande. Visst, Karou var ganska konstig men på något vis gillade jag henne verkligen och hennes relation till hennes monsterfamilj var väldigt fin. Zuzana var väldigt sprudlande och söt men jag tyckte att hon tog Karous värld lite väl fort. Jag menar om din bästa kompis visade sig ha värsta monsterfamiljen skulle väl du kanske reagera lite mer än bara: okej! Akiva var som att återupptäcka Elder från Across the universe fast inte lika gullig som Elder. Tyckte mest ha beskrevs som "gudomligt snygg". Hans instalove- känslor kändes inte speciellt trovärdiga och han var om jag ska vara ärlig ganska störande. Jag fattar inte varför inte killar också kan ha en personlighet i vissa böcker! De är också människor! Ge de lite karaktärsdrag och intressen så är det väl okej att de är skitsnygga men annars går jag inte på det.

 

Det jag blev mest imponerad av var Laini Taylors fantasi och jag ser hur mycket jobb hon har lagt ner på den här boken. Det måste tagit många timmar av research för att finna information om alla platser och mycket planering för hela den alternativa världen. Hennes språk var också riktigt bra och jag sträckläste hela 2/3 av boken idag. Den var riktigt bra och verkligen orginell så jag kan helt klart rekommendera den till er som är sugen på en ganska konstig men intressant bok. Miljön och konceptet var helt underbara! Den hade sina brister men det var övervägande mycket bra saker så jag kommer definitivt att plocka upp bok två i serien (tror det ska bli en trilogi men är inte säker). Jag blev lite förvirrad i slutet när det hoppade fram och tillbaka mellan olika tidsperioder och perspektiv så det ska bli spännande och se vad som händer sen för Karou!

 

Just nu ska jag precis slå på TV:n och titta på Allt faller. Var det någon mer än jag som såg de två första avsnitten förra veckan? Jag hade väl inte förväntat mig sådär super mycket av den mer herre min skapare vilket bra program! Det är sällan jag tycker att svenska tv-serier får till det (snarare typ aldrig) men Allt faller var så otroligt bra så ni anar inte! Man kan väl beskriva det som en mer deprimerande version av svenska komiker (Gardell och Rheborg eller hur han nu stavas är "huvudpersoner" men spelar sig själva). Mycket av händelserna bygger tydligen på verkliga händelser men de är inte någon dokumentär eller så. Sjukt snyggt gjord och med en sådan extrem bitterhet och orginallitet att jag blir alldeles till mig. Rekommenderas starkt till er som gillar feel bad- grejer men annars ska ni nog hålla er borta. Det lilla som är humor är väldigt "obekvämt" och ofta ganska hemsk = me like! Hoppas dagens avsnitt är lika bra och om det var någon som såg premiären förra veckan - vad tyckte ni? ^^

 

Här kommer jag fylla på med alla recensioner jag skriver så det ska bli lätt att hitta om man söker efter något. Det är sorterat efter författarens efternamn så det ska bli superlätt att hitta! ^^

 

 

 

 

 

 

Dash och Lilys utmaningsbok (tillsammans med Rachel Cohn)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Cracked up to be 

 

A Shaman in Tokyo (Shaman King #1) 

 

 

 

 

 

 

 ♥

Titel: Zelda

Serie: Ingen direkt "serie" men det finns en uppföljare så man kanske kan kalla det en serie?

Författare och tecknare: Lina Neidestam

Utgivningsår: 2009

Sidor: 149

 

Om jag ska vara ärlig vet jag inte riktigt varför jag lånade hem Zelda. Jag hade hört ganska mycket om den och så stog den där så mina tankegångar gick på ungefär en sekund och det de sa var: TA DEN! Så jag lånade hem den med inga större förväntningar, lite porrig feminism kanske (jag läser så passande böcker för min ålder att det nästan är löjligt). Och ja, sex finns det gott om kan man ju säga. Även ganska många "råare" skämt och en galen huvudkaraktär men av någon anledning var det askul. Jag satt seriöst och skrattade mig igenom hela albumet. Jag tror faktiskt jag föredrar seriealbum som följer en historia istället för när tecknare bara babblar på om lite random saker.

 

Berättelsen följer den bloggande ultrafeministiska 80-talisten Zelda som är ganska extrem men jäkligt rolig också. Jag älskar att hon alltid säger emot sig själv och är extremt krävande för sin omgivning. Hon babblar konstant och vill gärna visa sig som den starka självständiga kvinnan fast hon egentligen är ganska svag på många plan. Jag gillar att det trots överdrivheten fanns en baktanke med allt ihop och det är ett par väl valda serier som följer Zelda dagliga liv. Jag skrattade verkligen hela tiden! Den bästa delen var när hon bestämde sig för att bli "vildkvinna", haha jag dog av skratt! Bilderna är väldigt detaljerade och helt i färg vilket jag verkligen uppskattar och jag gillar Neidestams "stil" eller vad man ska kalla det.

 

Till min förvånig tyckte jag riktigt mycket om det här albumet och jag kan definitivt rekommendera det (om du är känslig för sex i böcker är det dock inget tips, haha). Jag kommer helt klart att plocka upp del två någon gång för att se hur det går för lilla Zelda. Den slutade ganska "jahopp" så det ska bli kul att läsa fortsättningen!

 

P.S! Kom just nu på hur otroligt svårt det är att skriva recensioner på seriealbum och grafiska romaner. Det känns helt fel och det blir bara massa babbel. Till er där ute som läser seriealbum, vad ska man ha med i en recension egentligen? Jag står bara och stampar här borta och fattar ingenting, haha. Några tips?

Titel: Uglies

Serie: Uglies #1

Författare: Scott Westerfeld

Utgivningsår: 2005

Sidor: 425

Uglies är en bok jag hade velat läsa hur länge som helst. För på riktigt en dystopisk framtidsvärld där plastikoperationer är obligatoriskt? Det lät bara för grymt om ni frågar mig. Konceptet är också bokens absoluta starkaste sida enligt mig och världen Westerfeld har byggt upp är väldigt intressant. Jag har en liten crush på framtidsvärldar som faktiskt är helt realistiska och det här är en sådan. Samhället är väldigt sjukt men väldigt intressant och jag gillade den bakgrundshistorien man fick till att det var som det var även fast det inte var mycket. Det var det jag störde mig lite på när de kommer till världen för jag tycker den saknade lite logik för att få mig på fall och det som fick mig att vända blad fram till sista sidan var att jag ville ha mer av samhället. Det kom förklaringar efter ett tag men det kändes ändå som det var en stor del som fattades. Jag fattade inte riktigt poängen med att ha samhället som det var trots förklaringarna. Samhället påminner på många sätt det i Across the universe men där är allt mycket tydligare och ledarna har orsaker till varför det är som det är. Nu ska jag i och för sig inte klaga allt för mycket på bristen på information eftersom det här bara är första boken i en serie på fyra så förhoppningsvis kommer jag förstå mer om jag läser uppföljarna.

 

Jag tycker om när handlingen har en "riktning" om ni fattar vad jag menar. Man vet vad de ska göra men inte hur de ska göra det och Uglies är ett sånt exempel men jag hade gärna sett någon mer "twist" i handlingen för det var få saker som var såhär "oj" eller "wow". Den blir lite seg på vissa ställen och ibland var det bara samhället som fick mig läsa vidare men mot slutet tog det sig verkligen och det blev riktigt spännande. Det kunde ha varit lite mer action och lite mer oväntade händelser för stor del av handlingen var mycket förutsägbar.

 

Dystopier är definitivt en av mina favoritgenrer och jag tycker särskilt mycket om när författaren lägger in kritik mtot vårt nuvarande samhälle i det dystopiska samhället. Som "The Capitol" i Hunger Games som skulle kunna representera hur vi i de rikare länderna utnyttjar de fattigare (eller det är i alla fall så jag alltid har sett det). Samhällskritik råder det ingen brist på i Uglies heller men det är lite för tydligt för min smak. Jag tycker om när man själv får tolka bokens budskap, inte få de skrivet rakt i pannan på en. Det är så uppenbart att Westerfeld kritiserar "utseendehetsen" att känns som han dumförklarar läsaren om ni fattar vad jag menar. Jag vill själv upptäcka boken utan att någon berättar allt för mig!

 

Något jag däremot tycker om är Tally! Hennes karaktär är väldigt välutvecklad och hennes handlingar känns  trovärdiga och jag hejar på henne genom hela boken. Hon är lite naiv ibland men vem skulle inte vara det i det där samhället? Men medan Tally är en väldigt genomtänkt och välbeskriven karaktär kommer de andra i skymundan. Även stora karaktärer som Shay och David får jag ingen riktigt bild av. Både i utseende och personlighet, alla är så tomma. Shay hade dock en ganska cool personlighet men hon fanns knappt med i själva händelserna i boken. Men David var ungefär som att läsa ett vitt papper. Jag fattar seriöst inte hur han är! Det var som om han kom på typ: Nu skapar vi en bra manlig karaktär, hm.. snäll, modig, hjälpsam kanske... Men det slutar med att han blir väldigt platt och jag tycker aldrig hans personlighet skiner igenom (om han nu har någon). Det gäller alla karaktärer utom Tally, de existrerar knappt! Det kanske bara är jag som inte kom in tillräckligt djupt i historien men jag tycker att det var helt tomma.

 

Okej, nu låter det som jag typ hatade den här boken men så är inte fallet. Den var ganska bra och jag tyckte världen och konceptet var väldigt intressant men jag vill ha mer. Mer karaktärsbeskrivningar, mer twistar, mer bakgrundshistoria och förklaringar och (ni kommer hata mig för att säga det här) gärna lite mer politik. Jag vill veta varför samhället ser ut som det gör och hur det styrs! Jag är ändå nyfiken på att se hur Westerfeld fortsätter historien för han ska ju tydligen vara en väldigt bra författare (eller så är det bara jag som är kritisk idag, haha). Jag kommer nog plocka upp Pretties men om det är någon där ute som läst hela serien kan ni gärna säga om den utvecklas till det bättre eller det sämre. Jag tror ändå att serien har god potenital att bli något i mina ögon!

Ibland vill man få ut mer av en bok än att "bara" läsa den. Kanske upptäcka mer av världen, sätta sig in mer i berättelsen eller bara upptäcka något annat hos boken. Här kommer några tips på vad man kan göra då! :)

 

Om du har läst boken är det klart du ska se filmen om det finns en sådan det vill säga. Jag tycker det är jättekul att jämföra och se vilken som var bäst och hur filmen stämmer överrens med det jag har skapat i huvudet. Nästan alla stora klassiker finns filmade och många modernare böcker också. Ofta kan det finnas en film (eller tv-serie som är en lite trend just nu!) fast man inte ens vet om det så googla på och se vad du kan hitta! Om du läser en nyutkommen bok kanske du upptäcker att det kommer att bli en film?

 

 

När det kommer till contempory är det inte sällan att det nämns lite låtar här och var och istället för att bara bläddra förbi dem - sätt in ett par hörlurar i öronen och lyssna direkt! Det blir en helt annan känsla och man lever sig in i boken mycket mer!

 

Att starta en bokklubb är bland det smartaste man kan göra om man vill få ut mer av sin läsning. Dra ihop ett gäng läsglada kompisar och kanske några av deras vänner och vips så är ni tillräckligt många. Då kan ni läsa en bok tillsammans och disskutera allt det där som du så gärna vill prata om men inte kan för att du inte vill spoila. Jag startade en bokklubb tillsammans med några boknördiga kompisar och det är hur kul som helst! (vi går under det exteremt genomtänkta namnet Bokklubben Bok) Nästa vecka ska vi börja läsa Svindlande höjder och sedan se filmen när alla är klara så förhoppningsvis blir det mycket att prata om. Man måste ju inte ta värsta klassikern men det är lättare att få tag i på bibliotek och så om alla inte vill köpa alla böcker.

 

Fråga dig själv: När läser jag som bäst? Är det när du sitter inne i ditt rum på sängen med lite bra avslappnande musik i öronen? På håltimmen i skolans bibliotek? På tåget bland pratglada mammor som snackar om hur mycket deras bebisar sover? Läs när och var du känner för det för då lovar jag att du kommer njuta mer av boken. Jag är en sådan person som har jättesvårt att läsa på kvällen innan jag somnar, då är jag ju trött och orkar inte koncentrera mig på massa text men klockan halv åtta en lördagsmorgon passar alldeles utmärkt! När du läser för att du vill och känner för det blir det den bästa läsningen! :)

 

 

När det kommer till contemporary är det inte sällan det nämns andra böcker. Om du precis har läst ut en bok du verkligen tyckte supermycket om så läs de böckerna som karaktärerna i böckerna har läst. Oftast är det böcker författaren själv tycker mycket om eller är särskilt utvalda för din favoritkaraktär. Sedan kan du läsa om boken igen och känna igen dig!

 

Om den där underbara bokserien är slut och du suktar efter mer, varför inte läsa något som andra fans har skrivit med samma härliga värld och karaktärer? Jag är själv ingen expert men jag vet att det går att hitta väldigt blandad kvalité så sök runt lite på olika sidor för att hitta den riktiga guldskatten. Finns det inget bra kanske det är dags för dig att ta pennan i handen?

 

 

Jag tror det inte finns någon som läser bokbloggar som inte hört talas som Goodreads. På sidan kan du sätta betyg på böcker du läst och få tips på liknande böcker, läsa vad andra tycker om boken, se listor på olika typer av böcker osv... Min Goodreads-sida har blivit lite knäpp eftersom jag har satt superkonstiga betyg men jag ska se till att skaffa en ny snart och börja på riktigt. Kul är det i alla fall!

 

 

 

 

 

 

Titel: Var är Alaska? (org. Looking for Alaska)

Författare: John Green

Utgivningsår: 2005

Sidor: 223

 

 

Det här var första gången jag läste en bok som enbart John Green har skrivit (har tidigare läsa Den andre Will Grayson som han skrivit ihop med David Levithan, läs den om ni inte gjort det!) och jag hade hört så sjukt mycket bra om den här så när jag såg den på biblan tvekade jag inte utan lånade hem den trots att jag hellre hade velat läsa översättningen. Boken är vad man brukar kalla "coming-of-age" eller kanske "uppväxtskildring" på svenska, ja, ni fattar i alla fall vad jag menar. Miles skaffar sina första vänner, blir kär för första gången och lär känna sig själv och själklart går vi inte utan den nästan obligatoriska spriten och tobaken. Jag brukar tycka om såna historier och den här är inget undantag. Internatskolor är ett ganska säkert kort för mig och jag gillar verkligen miljön som Green beskriver, det känns verkligen som man är där med Miles och hans vänner. Jag gillar stämningen på skolan och hur smarta alla elever är. Deras system är ganska knäppt men kul på samma gång. Det kändes lite som den politiska ställningen i Sverige på typ... 70 eller 80-talet kanske med de rika vs. de fattiga. Det var kanske lite överdrivet men vad vet jag, så kanske det är på vissa ställen? Jag tyckte i alla fall att det var intressant med "konflikterna" som rörde sig inom skolan även fast de var av ganska konstiga anledningar.

 

Boken är delad i en "före-del" och en "efter-del" och det är alltså efter den här händelsen som man inte vet något om i första delen av boken. Under före-delen flyter det mest på utan några superstora händelser, egentligen är det bara "den" händelsen som är den stora. Det är rätt typiskt för såna här böcker att det egentligen inte händer så mycket men det tycker jag är ganska skönt. Till skillnad från actionpackade fantasyromaner kan man luta sig tillbaka och bara njuta av den här för tempot är ofta rätt så lugnt. Men den blir aldrig tråkig utan är full med mycket känslor, skratt och ett underbart språk. John Green skriver sannerligen bra men jag är förargad över att de inte hade den inne på engelska. Det får nog bli en omläsning på orginalspråk någon gång för jag tror verkligen att det finns mer att hämta av språket (märlig formulering där...)

 

Miles var en alldeles underbar karaktär och jag älskar hans konstiga hobby att lära sig personers sista ord. Han känns väldigt trovärdig och jag gillar att han är lite tillbaka dragen (tog mig typ fem minuter att komma på något bra svenskt ord, haha). Han är väldigt mysig och det är uppfriskande att läsa från en killes perspektiv eftersom typ 99% av alla ungdomsböcker är från en tjejs perspektiv. Översten eller Chip var en skitkul och annorlunda karaktär och jag småflinade varje gång han var med. Hans och Miles relation (asså är det bara jag som aldrig kan se realtion som en kompisrealtion?) tyckte jag beskrevs väldigt bra och man såg hur den växte under bokens gång. Det är sällan man ser kompisrelationer (förtydligar där, haha) mellan killar i ungdomsböcker och deras vänskap var intressant och följa. Men asså favoritkaraktären? Jag tror ni alla som har läst boken fattar att man väljer Alaska. Hon är helt underbar! Galen, spontan, smart, knäpp, tuff och helt enkelt awesome! Åh, jag älskar Alaska! Hon är kanske inte som alla man stöter på en vanlig dag i verkliga livet men hon är så underbar! Gillar hennes feminism och hennes kommentarer också och som kontrast till hennes lite "bad ass"- atityd är hon väldigt smart. Jag vill ha hennes bibliotek! Alaska for the win!

 

Den här boken var verkligen bra men jag tror jag skulle uppskattat den ännu mer om jag läste den på engelska. Om jag ser den någon gång på biblan får den nog följa med för en omläsning. Den här boken fick mig skratta, gråta och bli lite smått galen under läsningens gång för rackarns vilken bra bok! Boken är också en riktig liten citatbomb. Är det någon som kan ha missat det "klassiska" citatet: If people were rain, I was drizzel and she was a hurricane. Underbart fint men min absoluta personliga favorit är (jag tar det på engelska också för det låter jättetöntigt på svenska, haha): Y'all smoke to enjoy it. I smoke to die. Är inte bara det en anledning att läsa boken?

 

 

I fredags var det äntligen dags för mig att sätta mig i biostolen för att se The Hobbit. Som jag hade längtat! Jag läste boken i november och tyckte den var helt okej (se min recension här) och här kommer mina åsikter om vad jag tyckte om filmatiseringen. Kanske kommer jag göra liknanden med andra böcker som blivit filmer eller andra filmer också? :)

 

Handling, flyt och spänning: För det första: den här filmen är lång. Och då menar jag inte lite lång utan den är sjukt lång. 2 timmar och 50 minuter för att vara exakt. Men trots den nästan galna längden blir det aldrig långtråkigt och jag dras in i filmen direkt. Jag tycker om att de lade till lite mer bakgrundshistoria i filmen än vad boken innehåller för det blir mer förståligt och en bättre handling när inte bara dvärgarna vill åt skatten för att det var ja, en skatt utan att man fick veta om deras historia och sånt. Det tyckte jag sträkte filmen och också fick mig sympatisera lite mer med karaktärerna och historien blev djupare. Till skillnad från boken som är ganska mycket "vi går och vi går- style" på så händer det saker HELA tiden i The Hobbit. Det är action och spänning under hela filmen och i bara några minuter får hjärnan vila för en paus innan de råkar ut för något nytt. Jag älskade verkligheten hur sjukt epic den var hela tiden och händelserna men de skulle kunnat ta bort vissa händelser och kortat ner den lite för det blev så himla mycket nu. Inte något större problem för mig men jag tror den skulle funka bättre som film om de kanske strök lite. Filmen är ju blandad med en annan bok av Tolkien (Simarillion eller hur den nu stavas, men ja, historier från Midgård tror jag det är) och det funkar bra på vissa ställen men blir lite väl på andra. Men det blir mer förståligt att det ska bli tre filmer när de har lagt till så mycket annat och på ett sätt förstår jag varför. Men den var fortfarande lite för lång, en halvtimme kunde ha gått bort även fast jag älskade den från första till sista minut.

 

Skådespelarinsatser: Precis som i Sagan om Ringen- filmerna är det ett fantastiskt val av skådespelare. Martin Freeman gör ett utmärkt jobb som en inte riktigt lika perfekt Bilbo, Ian McKellan var typ född som Gandalf och Andy Serkins är en underbar Gollum. Alla dvärgar är också grymma med sina olika personligheter och drag (men jag blandar fortfarande ihop dem, haha). Det är kul att de lade till Galadriel när hon egentligen inte är med i själva Hobbiten (antar att hon finns i den andra?) så det åtminstonne blev en tjej, haha. Men i castingen har jag verkligen inget att klaga på, alla spelade sina roller perfekt och särskilt cred måste Martin Freeman ha för han blev verkligen Bilbo.

Kostym och scenografi: Allt håller kvar samma stil som Sagan om ringen men det fanns en liten detalj bland kostymerna som jag verkligen störde mig på. Det gäller dessa dvärgarna. Vissa dvärgar ser verkligen, verkligen ut som dvärgar med stora skägg och näsor men så finns det några stycken som ser precis ut som människor! Visst, jag fattar att alla dvärgar inte ser exakt likadana ut men min bild av en dvärg sprack när vissa var typ.. assnygga! Kolla på det här:

Ska både dessa föreställa dvärgar? Den till höger= 100% dvärg och den till vänster= 100% snygg. Haha, okej men ni fattar vad jag menar. Den ena är nästan helt animerad och ser lite ut som en Disneyfigur medan den andra kunde passa i vilket film som helst med andra kläder. Nej, det störde mig. Scenografin var dock underbar!  Det var precis som i de underbara Sagan om Ringen- filmerna och allt var precis som det skulle vara. Mycket bra!

Musik, ljussättning och tekniska grejer: Musiken! Musiken människor! Magisk är ordet! Den är helt perfekt! Jag gillar hur de mixar mörkare stämning med ljusare och jag tycker filmen blev allvarligare och djupare än boken vilket jag verkligen uppskattade och det blev bra och fina konstraster. Jag såg inte filmen i 3D (är någon med i mina hata 3D-klubb?) vilket jag inte ångrar för det var redan väldigt (hm... vilket ord ska man välja?) skarpt och ibland såg bilden ganska "tv-spelsaktig" vilket jag tyckte drog ner den fina stämningen som filmen annars hade. Särskilt när dvärgarna var tillsammans tyckte jag animeringarna var lite väl tydliga. Jag tycker nästan Sagan om Ringen- animeringarna var bättre för då var de inte lika duktiga som nu och var tvungna att använda mer mask och kostymer för att skapa effekter vilket gör det mer verklighetstroligt.

I helhet: Trots att filmen hade sina brister måste jag säga att jag älskade den! Jag tyckte tilläggen var smarta och gjorde filmen mer intressant och jag bara satt och dreglade framför bioduken (särskilt vid trailerna när de spelade City of Bones...). Den var verkligen underbar! Hela filmen var så sjukt epic att jag ville gråta. Åh, lovely movie! Den var inte perfekt men fantasy, fantasy, det är liksom en helt annan sak! Jag tyckte faktiskt att filmen var bättre en boken och jag ser grymt mycket framemot nästa film som kommer i december. Hoppas den är minst lika bra!

Betyg: Filmen får en mycket stark fyra av fem. Den skulle fått 4.5 men den var lite för lång och lite för "mycket" för att jag skulle vara totalt förälskad och det fanns saker jag störde mig på. Men fyra betyder mycket bra enligt min skala så gå och se den!

 

 

Nu kommer äntligen inlägget där jag berättar vad jag fick i julklapp och även vad jag köpte igår när jag var i Stockholm. Jag har även skaffat tre andra böker under december som jag också kommer att visa (jag är hopplös). Jag ser supermycket fram emot att läsa de alla men nu har jag 57 olästa böcker i bokhyllan plus låneböcker... inte så bra... Men säg gärna till vilka ni tycker att jag borde prioritera så jag vet! ^^ ( Och ja, bilderna är värdelösa, haha)

 

Jag har sett den här lite överallt och hört att den ska vara bra men det är typ det enda, jag har inte sett någon hel recension eller så (nån som har läst?). Den ska tydligen handla om Israel och Palestina- konflikten på ett lite annorlunda sätt (källa: mormor) och eftersom jag älskar böcker om nutidshistoria tror jag att jag kommer älska den här. Som ni ser på bilden där uppe är ryggen alldeles underbar! Den ser superfin ut i bokhyllan! :D

 

Sedan var jag på bokklubbsmöte och vi lånade lite böcker ifrån varandra på "obestämd" tid så jag behöver egentligen inte stressa med dessa böcker.

 

 

 

Jag trodde att jag skulle få City of Glass i julklapp så därför köpte jag den här men så blev det inte så nu måste jag köpa den själv :/ Men jaja, då äger jag den här boken i alla fall. Det här är första delen i The infernal devices som ska utspela sig i samma värld fast tidigare och i London. Och Maguns Bane är med!!! <3 Tydligen lite steampunk på det (eller ångpunk som det heter på svenska, hahaahhaha). Jag har aldrig läst någon sån bok innan så det ska bli kul. Men asså är det bara jag i hela världen som tycker alla Cassandra Clares böcker har jättefula omslag?! Alla verkar tycka att de är de snyggaste som har gjorts men jag tycker de är hemska! Den här är väl den mest drägliga men den är ändå ful! (ryggarna gillar jag dock). Är det någon mer än jag som delar denna märkliga åsikt?

 

Titel: Cracked up to be

Författare: Coutney Summers

Utgivningsår: 2009

Sidor: 214

 

---

 

 Vissa böcker går att beskriva med ett enda ord och det här är en sådan. Wow. Verkligen wow. Som vanligt när jag hör mycket gott om en bok blir jag rädd att jag kanske inte kommer gilla den lika mycket som alla andra men den här gången blev jag inte besviken. När jag kommit en liten bit in flög jag fram i den. Slurp så var den slut. Men jag kommer inte glömma den i första taget.

 

 

 

 

 MÅSTE BARA SÄGA EN SPOILERGREJ SÅ SCROLLA NER  OM NI INTE LÄST DEN!

Jag tyckte om slutet riktigt mycket men jag ville ha mer. Asså ja, jag tycker om när det verkligen går åt helvetet med allting. Slutet var väldigt öppet men jag skulle velat att Parker dog. Yes, I said it. Hon skulle tagit självmord eller kanske ett öppet dödsslut om ni fattar vad jag menar. Typ att man fattade att hon skulle dö fast man inte var hundra procent säker. Jag skulle gillat den ännu lite mer om det är möjligt om slutet var ännu lite hemskare. Ja, jag vet jag är deprimerande men det skulle varit mer intressant. Men det kanske bara är jag?