iceandfire.blogg.se

Titel: The artistRegi: Michael HazanviciusManus: Michael HazanviciusSkådespelare: Jean Dujardin, Bérénice Bejo, John Goodman m.fl. År: 2011Speltid: 1 h 40 min 
Någon gång varje år kommer det en film som verkligen sticker ut och som alla pratar om. 2011 var det The artist som vann 4 Oscars och blev hyllad av kritiker och publik världen över. Jag såg den inte då men när jag kom på den smarta idén om att man faktiskt kan låna film på biblioteket när man är 16 år så såg jag att den här fanns inne och jag norpade den direkt. Mycket bra beslut.
Anledningen till att The artist är en så väldigt speciell film är enkel. Det är en stumfilm. Svart-vit och gjord helt i stil med hur de gamla filmerna på 20-talet såg ut. Vi får följa våra två huvudpersoner George Valentin och Peppy Miller i deras skådespelarkarriärer när stumfilmen går över till ljudfilm. Jag har aldrig sett en hel riktigt stumfilm någon gång utan bara enstaka scener så i början var det väldigt skumt och lite smått förvirrande men man vande sig efter ett tag och kunde fokusera på handlingen och den fina musiken. När man tar bort ljudet måste man fokusera mer på handlingen och vad filmen verkligen handlar om. Jag blev helt förälskad i det och jag är så taggad på att se någon orginalfilm från den tiden för den här var bara så fin och mysig. 
Handligen påminner mycket om Singing in the rain (som jag älskar) och vi får följa en skådespelare som vinner på ljudfilmen och den andra som det inte går sådär jättebra på. Blandat med filmens historia får vi även perspektiv på hur 20-talets lycka gick över till 30-talets depression och det hela var mycket intressant. Det är fantastiskt hur man lyckas berätta en sådan känsloväckande och spännande historia helt utan ord och jag är så imponerad över hur filmen var utförd. Musiken var helt otroligt bra och skådespelarna gjorde ett grymt bra jobb trots att de förmodligen aldrig filmat än stumfilm tidigare. Scenografin och kostymerna skrek dåtid och jag älskade hur medveten den var. Den här filmen var enligt min mening helt fantastiskt och jag kommer definitivt se om den någon gång. Den är kanske inte något för alla för den är mycket speciell men alla borde ge den en chans! Det är en underbar hyllning till filmens historia och en film som värt förtjänar alla sina 4 Oscars. Se den! Jag ger den 4.5 stjärnor på grund av den lite sega början men när jag ser om den slår jag vad om att det blir en 5:a! AH, jag älskar den så himla mycket! ♥  PS! Det kan vara så att inlägget ser lite konstigt och jag är ledsen för det, blogg.se krånglar

 

Jag hade väntat och väntat och väntat. Trailers, bilderna och snacket gjorde förväntningarna riktigt höga. Så fort den kom ut undvek jag alla typer av recensioner förutom det kritikerna i tidningen hade att säga och jag har fortfarande inte läst eller sett en enda recension av någon som har läst boken. Igår såg jag filmen tillsammans med tre av mina nördigaste kompisar och här är bara min egna åsikt om vad jag tyckte.

 

Handling och tolkning utifrån boken: För nästan exakt ett år sedan läste jag "City of Bones" och tyckte mycket om den. Sedan dess har jag hunnit läsa fram till bok tre och det är en skön underhållande läsning även fast det inte är något litterärt mästerverk. Filmen är precis likadan.

 

I första halvan av filmen var jag helt chockad för att den var så jäkla bra gjord. De följer i princip boken till punkt och pricka och jag tyckte att de tog bort och lade till precis rätt grejer. I andra delen började de däremot experimentera lite mera och några av mina favoritscener togs bort (VAR ÄR MIN RÅTTA?!). De spoilade även tredje boken för de som inte har läst den (som t.ex. mina vänner) vilket var väldigt onödigt och förstörde stor del av boken och filmens spänning. Jag kan stå ut med att det är varulvarna som har motorcyklar och att Simon inte blev en råtta även fast det är synd men det var så fruktansvärt onödigt att lägga till sekvenser som avslöjade tredje boken och jag förstår inte varför.

 

Det märks att filmen är väldigt anpassad för ungdomar och action, kärlek och övernaturliga fenomen blandas till en mix som jag tror skulle tilltala många unga  idag. Det finns något för alla att hämta och överlag tyckte jag stämningen passade in väldigt bra på boken vilket jag personligen tycker är det viktigaste när man överför en bok till bioduken. Jag bryr mig egentligen inte jättemycket om en bikaraktär tas bort eller att en extra scen läggs in men om de ändrar hela poängen med historien blir jag sur. Jag skulle dock gärna ha sett att de fokuserade mer på de mysiga och färgstarka karaktärerna som enligt min mening är bokens absolut starkaste sida. Handlingen som fick ta plats i filmen är för det mesta ganska intetsägande och de missade mycket potenital i karaktärerna.

 

 

Filmen hade ett trevligt flyt och jag var aldrig uttråkad. Jag tror att personer som inte läst boken kan förstå Shadowhunter- världen bra och de lämnade inga stora frågetecken i luften (i alla fall inte vad jag minns). Boken är i sig väldigt passande för film och den låg överlag väldigt nära historien i boken även fast det själklart fanns lite saker som de ändrade.

 

Casting och skådespelarinsatser: Mycket tjusigt, mycket tjusigt. Jag vet att många störde ihjäl sig när det blev klart att Jamie Campbell Bower skulle spela Jace men enligt mig är han perfekt! Jag tyckte att han verkligen fick fram Jace dryga sida och han blev inte bara den otroligt heta killen som alla faller för vilket lätt kunde ha skett. Hans dialekt är skum men funkar förvånadsvärt bra till rollen. Dock så tyckte jag att det var lite för lite härlig Jace-sarkasm med och Simon tog mer roll som filmens komiker. Men gud, Robert Sheehan är den bästa Simon som man någonsin kunnat få. Gud, vad jag älskade Simon i den här filmen! Även Godfrey Gao var ett riktigt kap för rollen som min absoluta favoritkaraktär Magnus Bane. Men sedan har jag lite och säga om de andra skådespelarna´. Lilly Collins var bra men för mig känns hon lite väl "snygg" för att vara Clary och hon glänste över i princip alla i snygghet vilket kanske inte riktigt var meningen. Jag fastande inte riktigt för Kevin Zegers som Alec heller. I första boken är Alec ganska osäker, svag och lite mesig vilket inte visade sig i filmen. Jag tycker Alec är en betydligt mer intressant karaktär i boken och det var synd att de inte lät de träda fram. Men min största irritation för casting var Valetine. HUR SVÅRT KAN DET VARA ATT TA NÅGON VÄLDIGT LJUSHÅRIG TYP 40-ÅRIG SKÅDESPELARE?! Han var alldeles för ung, alldeles för fel utseende och alldeles för lite Valentine! Visst, det var inget större fel på hans insatser men Valentine är en så sjukt cool karaktär så varför kunde de inte satsat på att få honom lite mer lik beskrivningarna?

 

Kostym och scenorgrafi: Personligen tycker jag scenografien är det som de verkligen fick till i filmen! Wow, vad snyggt det är! Institutet var så snyggt att jag höll på att dö och scenen i växthuset eller vad det nu ska föreställa? Magisk. Det märks att de inte bara tänkt praktiskt utan på färger, känsla och stämning och jag vill ge mest cred till de som har arbetat med scenografin, fy sjutton vad bra det var! Kostymerna var också bra även fast de gärna kunde brett på lite mera. Jag hade gärna sett Alec i  mer Alec- kläder (tolkningen av Alec var verkligen sämst) och de kunde gått så mycket mer crazy när det kom till Magnus Bane. När ni väl har chansen att sätta på regnbågsbyxor och rosa ögonskugga på en mystisk snygg man - gör det! Annars tycker jag de lyckades med kostymerna bra och alla Shadowhunters hade en sammanhållen stil vilket gjorde sig väldigt snyggt på duken (men asså Alec, Alec, Alec).

 

 

 

Musik, ljussättning, effekter och annat tekniskt: Musiken var tråkig, effekterna medelmåttiga. Man märker hur lätt sånt där är för de nu för tiden och det var inget överdrivet snyggt tekniskt även fast scenen i växthuset måste få lite uppmärksamhet. Snyggt som in i attan. Men ni kan inte ana hur otroligt glad jag är över att den här filmen inte är i 3D. Herregud, vad jag skulle ha hatat den då! Det var skönt att de höll ner på effekterna för det kunde lätt blivit alldeles för mycket i en sådan här film och det mesta kändes sparsmakat och snyggt. Ljussättningen var ljuvlig och jag älskade hur de smälte ihop allt med varandra.

 

 

I helhet: För mig landar filmen ungefär som boken, bra men inte fantastisk. Första delen var verkligen helt fantastiskt bra men sedan gick det tyvärr nerför och det blev sämre. Slutet tycke jag kändes väldigt klyschigt och trist. Överlag tycker jag att de fick till de bra och jag ser framemot kommande filmer. City of Ashes kommer att spelas in och det är då det enligt mig börjar bli riktigt spännande! Skulle allt varit som i början av filmen skulle jag älskat den men nu slutar det på ett medelbetyg. En bra film men inte så mycket mer än så, dock bonuspoäng för de skitsnygga miljöerna!

 

 

 

Titel: Beetlejuice

Regi: Tim Burton

Manus: Michael McDowell, Larry Wilson och Warren Skaaren

Skådespelare: Alec Baldwin, Geena Davis, Michael Keaton, Winona Ryder m.fl.

År: 1988

Speltid: 1 h 32 min

Genre: Komedi, "skräck", fantasy, random

 

 

 Handling: Adam och Barbara är ett lyckligt gift par tills en dag då deras bil gör de i havet. De vaknar upp i sitt hus och tror att allt är som vanligt tills de upptäcker att de själva druknade den dagen och att de nu är döda. De kan inte ta sig ifrån sitt hus förrän om 200 år eller något sådant och de måste dela det med en irriterande familj som tagit över huset efter dem. Adam och Barbara bestämmer sig för att "spöka bort dem"

 

Den här filmen är mycket svår att beskriva för den är så sjukt konstig. Då menar jag inte lite sådär härligt konstig som många andra av Tim Burtons filmer utan verkligen JÄTTEKONSTIG. Det började lugnt och visst, den var märklig redan från början när de fick "Handboken för nyligen avlidna" men jag tyckte det var ganska kul. Den är full av massor skräckhumor som jag själv tycker är härligt men jag vet att alla inte delar den åsikten. Filmen hade sin charm men någonstans där strax efter mitten spårar allt ur TOTALT och det känns som filmen tog en helt annan vändning. I slutet satt jag bara med ett stort "wtf?!" på läpparna och jag fattade typ ingenting.

 

Jag har inget emot att filmer är extremt konstiga, jag tycker det är ganska charmigt men jag stör mig alltid på när filmer får en helt annan plot-line. Det kändes liksom inte som om saker och ting hörde ihop och det sänkte helhetsintrycket väldigt mycket för mig. Den har en viss likhet med The Rocky horror pitcure show som jag älskar, så om du gillar den utan musiken och med mer randomness så kommer du nog älska den här filmen för den är verkligen extremt konstig!

 

Jag har sett mycket av Burtons verk och det här var en av hans tidigare filmer. Man märker verkligen att det är han och den har många likheter med t.ex. Corpse bride men jag tycker att det är bra att han har dragit ner lite på vissa element i hans senare filmer.

 

Jag vet knappt vad jag ska skriva om den här för den är bara väldigt skum. Inte direkt bra och jag har definitivt sämre. Jag tror de flesta inte skulle gilla den så mycket men är du ett fan av Tim Burton och tycker den låter intressant tycker jag definitivt att du ska ge den en chans för den är trots allt väldigt charmig.

 

 

 

 

 Jag har funderat på det här med att lägga in betydligt fler filmrecensioner och filmsnack på bloggen. Jag tycker själv det är väldigt kul men jag undrade lite hur du tycker om det, så det skulle vara superbra om du bara klickade vad du tycker om det här nere! ;)

 

Vad tycker du om filmrecensionerna?
	Superkul, jag älskar film!
	Kul med lite blandning men böcker är roligare
	Nja, inte min grej men det är din blogg!
	Blööööööööööööööö
pollcode.com free polls

 

 

Titel: Casablanca

Regi: Michael Curtiz

Manus: Julius J Epstein, Philip G. Epstein och Howard Koch med lite andra människor

Skådespelare: Humphrey Bogart, Ingrid Bergman, Paul Henreid m.fl.

År: 1942

Speltid: 1 h 42 min

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Handling: Casablanca utspelar sig i Casablanca (say what?!) under ungefär samma tid som den kom ut. Andra världskriget är i brinnande läge och vår berättelse handlar om Rick Blaine som äger en fin bar i Casablanca. Han vill helst av allt hålla sig ute från kriget så gott som han kan. Men problemen uppstår när han träffar sin gamla kärlek Ilsa Lund som är gift med den politiskt aktiva Victor Laszio som är mycket eftertraktad av nazisterna.

 

Filmen är spännande från första minuten och det tog ett tag innan jag fattade vad den egentligen handlade om. Men när man väl börjat få lite kläm på vem som är vem och vilka relationer de har till varandra gick de utmärkt att hänga med i handlingen. Jag uppskattar verkligen filmer när man inte riktigt förstår poängen med den förrän i allra sista minuten då filmen är slut. Casablanca har en fenomenal uppbyggnad. Man får veta mer och mer om Rick och Ilsas förflutna samtidigt som dramat byggs upp i området.

 

På bara 1 timme och 42 minuter hinner man känna nästinill alla känslor en människa kan känna. Det är romantik, spänning, sorgligheter, vemod, ilska, frihetskänsla och till och med lite humor. Den blir aldrig tråkig trots att den har några år på nacken och den har någon slags tidlöshet över sig som så få fiktiva verk lyckas med. Något som jag blev positivt överraskad över är att den är lite "konstig". De flesta riktigt stora filmklassiker jag har sett brukar ha en ganska simpel handling som talar till en stor publik och det har väl i och för sig den här filmen med men det finns en djup och lite vedmodig känsla som sällan finner sig i publikfavoriterna. Det är i alla fall vad jag har upptäckt. Mycket hänger på slutet som är ganska oväntat och ovanligt men helt i min smak!

 

 

 

Karaktärer och skådespelarinsatser: Rick Blaine är en helt fantastisk karaktär! Man vet aldrig riktigt vart man har honom men det är det som gör honom så intressant. Han försöker hålla sig undan från allt som har med krig att göra men det blir allt svårare för honom under filmens gång. Han ger inte ett så väldigt sympatisk intryck i början men växer så mycket som karaktär ju mer man lär känna honom. Jag älskade verkligen hans karaktär och jag tror att jag kommer behöva se filmen flera gånger för att verkligen förstå mig på honom.

 

Ilsa var lite knepig men ändå väldigt lätt att sympatisera med och jag kunde definitivt förstå henne utifrån hennes situation. Hon gick igenom tuffa saker och det var väldigt intressant att se kontrasten mellan hennes lite osäkra och försiktiga karaktär till hennes man Victors extremt frispråkiga och färgstarka karaktär. Jag tycker det är väldigt coolt att den här filmen är så pass anti-nazistisk när den kom 1942, mitt under alltihop. Amerikansk i och för sig men det var ändå rätt häftigt att de gjorde det och att den blev en sådan succé.

 

Skådespelarna var helt perfekta och varenda roll fick utrymme med hjälp av dem. Jag har faktiskt aldrig sett något med Ingrid Bergman innan så det var väldigt intressant och jag förstår verkligen varför hon blev så älskad. Hon är full av energi och förmedlar känslorna perfekt. Och hon var verkligen sjukt vacker på den tiden!

 

 

Tekniska saker: Jag har en crush på svart-vita filmer bara för att de är så vackra och ja, vad mer kan man säga. Vackert, snyggt och sparsamt. Eftersom de inte finns så mycket action eller sånt så känns den inte så gammal som den faktiskt är som vissa mer actionfyllda filmer kan göra när de fått några år på nacken. Skulle man filmat den här filmen nu skulle det inte sett totalt annorlunda ut.

 

En grej som Casablanca är känd för förutom allt jag redan har nämt är Humphrey Bogarts lilla rock som gjorde Burberry-rocken trendig och idag är det ett av världens mest kända och klassiska plagg och vill man ha en äkta får man se till att ha mycket pengar i plånboken. Överlag innehåller filmen extremt snygga kläder t.ex. Ingrid Bergmans outfit där uppe. Gah, jag svimmar så snyggt!

 

Betyg: Jag blev totalt tagen av den här filmen och älskade varenda minut av den. Jag tror att det här kommer vara en film som jag ser om flera gånger och jag tror folk i alla åldrar kommer att kunna njuta av den i en lång tid framöver för det är en helt fantastisk. Det är inte ofta jag ger betyget 5/5 till en film men Casablanca är helt klart värd det! En ny favorit hos mig och jag tycker att alla borde ge den en chans!

 

 

 

Igår läste jag ut boken som jag tyckte riktigt mycket om (läs min recension här) och nu kom jag just hem från bio efter att ha sett filmen. Här är mina tankar! Recensionen innehåller  spoilers för er som inte har läst boken  så läs på egen risk! Hoppa i så fall ner till sammanfattningen!

 

Handling och tolkning utifrån boken: Om jag ska beskriva mina tankar om den här filmen så behövs bara tre ord. WHAT THE FUCK?! Asså vad fan är det här?! De hade tagit bort galet mycket och då menar jag GALET mycket och lagt till massor av skit! I början tyckte jag inte att det var så hemsk. Visst Ethan hittade medaljongen själv men den började ganska bra och de första tjugo minutrarna kändes det som en ganska okej filmatisering. Sedan kom problemen. Ethans och Lenas kärlek går så fort att jag vill kräkas och jag förstår att de var tvungen att skynda på det eftersom boken är så tjock men de förlorar trovärdigheten som jag (trots insta-love-faktorn) tyckte  de hade i boken. Swoop så kan de dö för varandra typ. Hela historien kändes alldeles för ruschad och jag har egentligen inget problem med att de tar bort mycket från boken men det krävs att den har kvar samma stämning vilket filmen inte lyckades med. Alla spännande magigrejer och sådanna saker var borta och jag blev jättesur över att de inte pratade med varandra i huvudet. Det var en av mina favoritdelar från boken och jag blev ledsen över att de inte fanns där. Filmen i sig blev aldrig riktigt spännande eller speciell, det kändes bara som en lam kärlekshistoria med en liten twist. Boken är mycket mer än så! Jag skulle velat se mer av magin från boken och världsuppbyggnandet (skum översättning, I know) för det var det som fick mig att verkligen gilla boken.

Det verkade som om de försökt göra filmen till en ensamstående när man tänker på vad de lade till och tog bort men sedan kom slutet och jag fattade ingenting. Ni som har sett filmen förstår nog vad jag menar. Vad fan var grejen med det?! Det gav absolut ingenting till filmen och det gjorde bara allting jättekonstigt. Då menar jag både grejen med Sarafine och Ethan. Usch, blä, fy, tvi! Och jag kan inte fatta att de avslöjade grejen med Sarafine direkt! Det var en av bokens stora twister men i filmen avslöjades hon typ direkt. Eh.... va?!?!?! JAG BLIR SÅ ARG!!!! >:(

Jag saknade verkligen relationen mellan Lena och Macon (hehhehe, bacon) och här kändes de inte alls speciellt nära varandra vilket var synd. :( De var så fint i boken men här kändes Lena mest sur och tyckte verkligen Macon (hehhehe, bacon) var överbeskyddande.

De hade tagit bort supermånga karaktärer (Boo! :'( ) och slagit ihop Amma och Marion till en karaktär vilket jag inte gillade. Ingen av karaktärerna framstods riktigt som jag hade tänkt mig. Eller snarare inte alls som jag hade tänkt mig. Det enda som filmen faktiskt gjorde bra var Ethan. Hans karaktär var supergullig i filmen och de fick fram honom på ett riktigt bra sätt. Så tummen upp för det men annars- fy fan!                                                        

Skådespelarinsatser: Jag tyckte snubben som spelade Ethan (påläst!) gjorde ett riktigt bra jobb trots att han snarare ser ut som 26 än 16 men det är en annan sak. Jag gillade verkligen humor som tillfördes till hans karaktär och han blev väldigt älskvärd. Dock föll Alice Something som spelar Lena riktigt lågt. Hon gjorde den riktigt coola Lena till en platt och trist karaktär. Hon hade liksom ingen... gnista! Det kändes bara som en till "wannabe Kristen Stewart fast sötare" vilket är lika med bläää! Tyvärr, ingen vidare skådespelare. De andra skådespelarna såg inte ett dugg ut som jag hade tänkt mig men de var väl helt okej. Jag gillade hur de fick fram söder-känslan genom att använda folk med rätt dialekt. Fint jobbat där! Men jag störde mig otroligt mycket på att Ridley inte var blond! Jätteirriterande ju!

Kostym och scenografi: Får man klaga på typ allt? Ja, i så fall måste jag säga att kostymerna och scenografien inte alls var som jag hade föreställt mig. Nu är det här i och för sig inte mina bilder som bestämmer men jag tyckte allt var fel. Rawenwood var liksom... modernt! Jag hade tänkt mig det som någon slags 1800-tals herrgård eller nåt men det var värsta snyggt och flashigt! Så saknade jag lite av Lenas coola stil. Hon hade lite antydningar på den i filmen men jag uppfattade den mycket mer alternativ och mer  grunge eller nåt om det make any sense. The Casters stilar var alldeles för utflippade och kändes snarare vara tagna från en sci-fi film än boken (eller min garderob, haha!). Kanske hade jag bara uppfattat det fel men jag hade tänkt mig lite mer ´1800-tal över allt och lite mer klassiskt.

NEJ!

Musik, ljussättning och tekniska grejer: Helt okej. Inget speciellt. Ganska snygga specialeffekter dock. Blev lite sur att Sixteen moons inte var med :/

Btw: Var det bara jag som kände för att uttala Ducannes lite franskt alltså Dykann? Hundra gånger bättre ju! Men nej, nej tydligen ska det var all American. Snyft :'(

Sammanfattning: Nej, tyvärr. En riktigt dåligt filmatisering av en bra bok. De hade tagit bort för många bra aspekter ur boken och lagt till massor som var både konstigt och onödigt. Jag fick inte ut samma stämning från filmen som boken och även sett bara som film var det ingen höjdare. Allt kändes väldigt ruschat och man fattade inte om det skulle vara en fortsättning eller inte. Det enda som höjde lite grann var den fina tolkningen av Ethan, annars fanns det inte mycket ljus tyvärr. Så jag rekommenderar definitivt att ni läser boken för den var riktigt bra men filmen kan ni skippa. Synd att det ska bli så med filmatiseringar.

Betyg:

 

Som film sett skulle den nog kanske varit värd en tvåa men efter att ha läst boken blir det ett bittert betyg.

 

The perks of being a wallflower är en av de bästa böckerna jag någonsin läst och jag var extremt taggad på att se filmen. Nu kommer mina tankar om den! Min recension på boken kan du hitta här.Vissa spoilers för er som inte läst boken kan förekomma! Hoppa ner till sammanfattningen annars! ^^

 

Handling och tolkning utifrån boken: Jag var rädd för att filmen skulle bli ett stort njett eftersom boken är så fruktansvärt bra. Det är alltid svårt att tolka en bok och särskilt när så mycket av boken bygger på språk och uttryck. Men icke sa Nicke, filmen var strålande! Inte i samma klass som boken såklart men ett mycket snyggt och bra arbete. Det jag tycker är allra viktigast är att de på något sätt lyckades fånga den rätta stämningen. Jag får samma känsla som jag fick när jag läste boken och det är inte ofta det händer. Många händelser blir tydligare i filmen och jag tycker den verkligen var rättvis för de som inte pallar att läsa boken utan bara vill hitta själva historien. Jag tyckte dock att det var vissa viktiga scener som försvann som t.ex. att Charlies syster blev gravid. Jag saknade även dikten som Charlie läser upp eftersom den känns som en så stark del i bokens uttryck. Något som jag tyckte var riktigt snyggt var hur de fick fram karaktärernas personligheter på ett fint och snyggt sätt. Särskilt Sam och Patrick var så underbara att jag knappt visste vad jag skulle ta vägen. Ah, lovely! ♥ 

 

Något som jag verkligen ÄLSKADE med filmen var hur de "känslomässiga ögonblicken" (hehe, snygg översättning gumman!) visades. Det var känsla och äkthet (är det ens ett ord?) i varenda sekund och jag ville bara ha mer. Jag skrattade och jag grät för historien kom verkligen fram i sin rätta form. Det enda som filmen inte har är språket vilket enligt mig är själva grejen med boken så självklart blev det inte på samma sätt men jag tyckte att filmen verkligen gjorde det bästa av det. Det var äkta kärlek.

Skådespelarinsatser: Emma Watson och Erza Miller är i mina ögon helt perfekta som Sam och Patrick och båda gör strålande insatser som sina roller! De andra skådespelarna är inte lika färgstarka men ändå mycket bra. Om jag ska vara helt ärlig hade jag lite problem med Logan Lerman. Jag tyckte absolut inte att det var något fel på hans skådespeleri, han skötte sig faktiskt över förväntan men han är liksom inte Charlie. Eller han är inte MIN Charlie om man säger så. Jag skulle gärna sett att han var lite "mindre", alltså att man såg en mer tydlig årsskillnad mellan han och hans kompisar.Jag hade föreställt mig Charlie väldigt... hm, hur ska man säga... liten? Haha, nej men lite mer "barn" än Logan Lerman är men så brukar det alltid vara. Fattar inte varför de inte kan använda skådespelare som är i rätt åldrar?!

 

Kostym och scenografi: Det var inget fel med "det ytliga" i filmen men jag skulle gärna ha sett att man poängterade att det var 90-tal det handlade om. Det kanske i och för sig var meningen så att det skulle kännas mer som en nutida ungdomsfilm men jag vet inte. Fast jag vet inte speciellt mycket om amerikansk 90-tals inrednig så det kanske beror på det XD Men jag tycker ändå att karaktärerna fick den stil jag föreställt mig och hela stämningen var allmänt "mys". Mysigt.

 

 

Musik, ljussättning och tekniska grejer: Jag tyckte det var snyggt hur de fick in låtarna som Charlie lyssnade på och när han satte igång "Asleep" ville jag nästan gråta så fint det var (ey, får man inte vara lite känslosam?!). De fick vara en del av filmen utan att "tvingas" in och det kändes naturligt. Ljussättningen var varm och enkel vilket passade filmen helt perfekt! Men överlag var väl den tekniska biten något jag inte lade så stor vikt på eftersom jag var totalt uppslukad av allt det andra!

Sammanfattning: En ovanligt bra och fängslande filmatisering av en av mina favoritböcker! Mina favoritkaraktärer blev mig ännu mer kära när de spelades av bästa Emma Watson och Erza Miller. Även fast boken är klart bättre är filmen helt fantastisk och något jag kommer se om flera gånger. Om filmatiseringar av böcker fortsätter att göras så här bra kommer vi ha ett par jädrans bra filmår framför oss. (Men varför i helvete släppte de inte filmen på bio i Sverige?!?!?!)

Betyg: Underbar. Fin. Fab. Amazing. Lööööööv.

 

Jag läste Jane Eyre i somras och blev helt tagen. Kunde klassiker verkligen vara... skitbra? Så när jag idag var hemma sjuk så passade jag på att se filmen och här är mina tankar. Lite småspoilers kan förekomma för dig som absolut inte vill veta vad som ska hända men jag tror de allra flesta har en ganska klar bild av historien. Om annat så scrolla ner till sammanfattningen för att läsa superkort om vad jag tyckte om filmen i helhet! ^^

 

Handling och tolkning utifrån boken: Jag vet inte riktigt vad det var med Jane Eyre som fick mig älska den så mycket men historien är helt underbar! Jag tyckte att det var väldigt snyggt att hoppa i tiden när de berättade filmen men lite väl mycket togs bort i början av Janes liv. Jag hade velat se mer av skolan och mer av Helen för det var en av mina favoritdelar i boken och i filmen gick det på några få minuter och vips så var hon vuxen. I och för sig är hon ganska "vips vuxen" i boken också men jag saknade lite från hennes barndom som jag tyckte kunde varit med. Även kärleksdelen tyckte jag gick på tok för snabbt när de tog bort massor av Janes och mr. Rochesters konversationer och vissa händelser. I boken går det redan snabbt men de fångar ändå att de på nåt sätt lär känna varandra men i filmen gick det så snabbt att jag knappt fattade vad som hände. Jag tror det beror på att man inte får höra Janes tankar i filmen och då känns allt mycket mer ruschat än boken. Överlag tyckte jag ändå att den fångande det viktigaste i boken men jag störde mig rätt mycket på hur mycket som var borttaget. Det gör jag i och för sig på nästan alla filmatiseringar... Något som dock var ett plus var att jag styckte S:t John var mycket trevligare än i boken, haha! Jag verkligen HATADE honom i boken men i filmen var han riktigt bra eller i alla fall helt okej. Familjen Reed blev dock också snällare än jag uppfattat i boken vilket jag inte riktigt gillade och man uppfattade nästan inget om Janes situation som barn.

 

 

Skådespelarinsatser: Jag tyckte att Mia Wasikowska (som även syns i Tim Burtons "Alice in Wonderland") gjorde ett riktigt bra jobb som Jane Eyre och hon var verkligen passande för rollen. Dock störde jag mig lite på att  hon var så snygg när Jane Eyre egentligen ska vara ganska ful, haha. I boken är "skönheten finns på insidan" ett väldigt tydligt tema vilket blev lite skumt när hon var typ perfekt. De andra skådisarna var väl okej, det var ingen jag reagerade på som extra bra eller extra dålig. De flesta var faktiskt ungefär som jag föreställt mig men inte Adèle och mrs. Reed. Helt fel! Lite cred till Freya Parks som gjorde ett utmärkt porträtt av underbara Helen Burns (som borde varit en större del av filmen! >:( ), riktigt snyggt spelat enligt mig!

 

Kostym och scenografi: Jag tyckte de fångade tidsandan riktigt bra och kostymerna var riktigt snygga och scenografin likså. Jag tyckte särskilt om hur de sparade på sminket (för man hade inte smink när man var fattig som ingen verkar fatta) och gjorde enkla och typiska frisyer. Den blyga och tillbakadragna stämningen som syntes i både manus, ljus, skådespeleri och musik genomsyrade även kostymerna och scenografin vilket jag älskade. Mycket tjusigt.

 

 

Musik, ljussättning och tekniska grejer: .Jag är en riktig sucker för bra ljussättning och Jane Eyre är i perfektion! Ah, jag är besatt av det gråa trista och kalla ljuset som följs genom hela filmen och det är så jäkla snyggt! Det är blekt, kallt, tråkigt och platt and I couldn't loved it more! LÖÖÖÖÖV!!! Okej, nu ska jag sluta prata om sånt som ingen bryr sig om (är det ens nån förutom jag som bryr sig om den här kategorin?) och gå vidare till musiken. Musiken! Tjusig, enkel med mycket blygsam fiol som flyger runt mellan bilderna. Inte speciellt orginellt men mycket fint och det passade in till stämningen perfekt!

 

 

Sammanfattning: Filmatiseringar är svåra och den här filmen var inte i närheten av boken. Jag saknade många av scenerna och allt kändes väldigt fort vilket förstörde stämningen. Om man bara skulle se den som film tror jag att jag skulle tycka om den mer för den var extremt "snygg" att titta på om ni fattar vad jag menar. Så jag tyckte mycket om den och den hade en fin och jämn stämning från första till sista minut. En bra film men som filmatisering kunde det varit bättre! Men jag rekommendera alla att läsa boken för den är fantastisk!

 

 

 

I fredags var det äntligen dags för mig att sätta mig i biostolen för att se The Hobbit. Som jag hade längtat! Jag läste boken i november och tyckte den var helt okej (se min recension här) och här kommer mina åsikter om vad jag tyckte om filmatiseringen. Kanske kommer jag göra liknanden med andra böcker som blivit filmer eller andra filmer också? :)

 

Handling, flyt och spänning: För det första: den här filmen är lång. Och då menar jag inte lite lång utan den är sjukt lång. 2 timmar och 50 minuter för att vara exakt. Men trots den nästan galna längden blir det aldrig långtråkigt och jag dras in i filmen direkt. Jag tycker om att de lade till lite mer bakgrundshistoria i filmen än vad boken innehåller för det blir mer förståligt och en bättre handling när inte bara dvärgarna vill åt skatten för att det var ja, en skatt utan att man fick veta om deras historia och sånt. Det tyckte jag sträkte filmen och också fick mig sympatisera lite mer med karaktärerna och historien blev djupare. Till skillnad från boken som är ganska mycket "vi går och vi går- style" på så händer det saker HELA tiden i The Hobbit. Det är action och spänning under hela filmen och i bara några minuter får hjärnan vila för en paus innan de råkar ut för något nytt. Jag älskade verkligheten hur sjukt epic den var hela tiden och händelserna men de skulle kunnat ta bort vissa händelser och kortat ner den lite för det blev så himla mycket nu. Inte något större problem för mig men jag tror den skulle funka bättre som film om de kanske strök lite. Filmen är ju blandad med en annan bok av Tolkien (Simarillion eller hur den nu stavas, men ja, historier från Midgård tror jag det är) och det funkar bra på vissa ställen men blir lite väl på andra. Men det blir mer förståligt att det ska bli tre filmer när de har lagt till så mycket annat och på ett sätt förstår jag varför. Men den var fortfarande lite för lång, en halvtimme kunde ha gått bort även fast jag älskade den från första till sista minut.

 

Skådespelarinsatser: Precis som i Sagan om Ringen- filmerna är det ett fantastiskt val av skådespelare. Martin Freeman gör ett utmärkt jobb som en inte riktigt lika perfekt Bilbo, Ian McKellan var typ född som Gandalf och Andy Serkins är en underbar Gollum. Alla dvärgar är också grymma med sina olika personligheter och drag (men jag blandar fortfarande ihop dem, haha). Det är kul att de lade till Galadriel när hon egentligen inte är med i själva Hobbiten (antar att hon finns i den andra?) så det åtminstonne blev en tjej, haha. Men i castingen har jag verkligen inget att klaga på, alla spelade sina roller perfekt och särskilt cred måste Martin Freeman ha för han blev verkligen Bilbo.

Kostym och scenografi: Allt håller kvar samma stil som Sagan om ringen men det fanns en liten detalj bland kostymerna som jag verkligen störde mig på. Det gäller dessa dvärgarna. Vissa dvärgar ser verkligen, verkligen ut som dvärgar med stora skägg och näsor men så finns det några stycken som ser precis ut som människor! Visst, jag fattar att alla dvärgar inte ser exakt likadana ut men min bild av en dvärg sprack när vissa var typ.. assnygga! Kolla på det här:

Ska både dessa föreställa dvärgar? Den till höger= 100% dvärg och den till vänster= 100% snygg. Haha, okej men ni fattar vad jag menar. Den ena är nästan helt animerad och ser lite ut som en Disneyfigur medan den andra kunde passa i vilket film som helst med andra kläder. Nej, det störde mig. Scenografin var dock underbar!  Det var precis som i de underbara Sagan om Ringen- filmerna och allt var precis som det skulle vara. Mycket bra!

Musik, ljussättning och tekniska grejer: Musiken! Musiken människor! Magisk är ordet! Den är helt perfekt! Jag gillar hur de mixar mörkare stämning med ljusare och jag tycker filmen blev allvarligare och djupare än boken vilket jag verkligen uppskattade och det blev bra och fina konstraster. Jag såg inte filmen i 3D (är någon med i mina hata 3D-klubb?) vilket jag inte ångrar för det var redan väldigt (hm... vilket ord ska man välja?) skarpt och ibland såg bilden ganska "tv-spelsaktig" vilket jag tyckte drog ner den fina stämningen som filmen annars hade. Särskilt när dvärgarna var tillsammans tyckte jag animeringarna var lite väl tydliga. Jag tycker nästan Sagan om Ringen- animeringarna var bättre för då var de inte lika duktiga som nu och var tvungna att använda mer mask och kostymer för att skapa effekter vilket gör det mer verklighetstroligt.

I helhet: Trots att filmen hade sina brister måste jag säga att jag älskade den! Jag tyckte tilläggen var smarta och gjorde filmen mer intressant och jag bara satt och dreglade framför bioduken (särskilt vid trailerna när de spelade City of Bones...). Den var verkligen underbar! Hela filmen var så sjukt epic att jag ville gråta. Åh, lovely movie! Den var inte perfekt men fantasy, fantasy, det är liksom en helt annan sak! Jag tyckte faktiskt att filmen var bättre en boken och jag ser grymt mycket framemot nästa film som kommer i december. Hoppas den är minst lika bra!

Betyg: Filmen får en mycket stark fyra av fem. Den skulle fått 4.5 men den var lite för lång och lite för "mycket" för att jag skulle vara totalt förälskad och det fanns saker jag störde mig på. Men fyra betyder mycket bra enligt min skala så gå och se den!