iceandfire.blogg.se

Burned and frozen.

The book sacrifice tag

Kategori: Listor, enkäter och annat kul

 
Tjoho, jag blev taggad av underbara Emelie till att göra den här skojiga lilla taggen som skapades av Ariel Bissett på Youtube och blev snabbt en grej. Den går helt enkelt ut på "offra" dåliga böcker för överlevnad. Let's do this!
 
1. En överskattad bok. Vi börjar med Zombieapokalyps! Låt oss säga att du är i en bokhandel, kollar runt bland bokhyllarna, när BAM! Zombie attack. Ett meddelande i högtalarna berättar att militären har upptäckt att zombiernas enda svaghet är överskattade böcker. Vilken bok kastade, med vetskap om att det är en väldigt hypad bok (för att vara säker på att det ska fungera), skulle du kasta på dem? 
 
Det händer ibland att man läser såna där superhypade böcker och oftast blir jag glatt överraskad men ibland... nja... Det finns nog ingen som jag verkligen HATAT på det sättet men jag föll inte alls för Tankeläsaren. 
Världen och konceptet var jätteintressant och det fanns några trevliga karaktärer men asså historien... Jag fattade bara inte poängen med allting. Den var inte spännande, den var inte fantasyepisk och den var bara meningslös. Det kunde blivit så bra men nej... nej...
 
 
2. En uppföljare. Låt oss säga att du precis lämnat frisören med en fantastisk ny frisyr och BOOM: kraftigt skyfall, du har aldrig sett sånt regn i hela ditt liv. Vilken uppföljare är du villig att offra som paraply för att skydda dig själv? 
 
Uppföljare är knepiga för även fast boken är sämre än sin föregångare (föregångare?! Låter som en utdöd apsort) brukar jag ändå tycka om att dyka ner i världen igen. Jag vet att många sagt Mockingjay på den här och jag förstår varför för den var lite väl men jag tyckte ändå den var riktigt bra och absolut inte något dåligt slut på serien. Den bok jag kommer välja är Sirenen som är den femte boken i Septimus Heap- serien. Just nu "håller jag på" att läsa sexan (jag har bara en väldigt lång paus) och nja, den här serien borde slutat för länge sen. Jag fattar varför hon måste ha sju böcker (det makear liksom sense när man läser dem) men de börjar bli så tjatigt och man fattar ju ändå att alla kommer att överleva. Sirenen var absolut inte dålig men alldeles för upprepande för att jag verkligen skulle kunna uppskatta den.
 
Är dock kär i den här seriens omslag, så fina!
 
 
3. En klassiker. Låt oss nu säga att du sitter på en föreläsning och din lärare pratar oavbrutet om hur en klassiker förändrade världen, hur den revolutionerade litteraturen och du blir så trött på det att du kastar klassikern rakt i ansiktet på hen för att vet du vad? Den här klassiker är bara idiotisk och är värd all kvarsittning bara för att visa alla hur du känner. Vilken klassiker kastade du? 
 
Nu hittar jag på att man får ta böcker man inte har läst ut för det är ju faktiskt oftast de som är de sämsta. Mitt val är givet på den här frågan - Kapten Grants barn av Jules Verne. Jag började läsa den i somras med tanke om att Jules Verne skulle vara en "kul och spännade författare som revolutionerat äventyrslitteraturen". "Tihi, vad jag är kulturell!", tänkte jag. "Eat slugs", tänkte Jules Verne för den här boken är SÅ FRUKTANSVÄRT TRÅKIG! Seriöst var det bara ett enda evigt tjat om längd och breddgrader och jag pressade mig igenom en tredje del av boken tills jag gav upp. Nej herre skapare, läs inte den!
 
4. Sämsta boken i ditt liv! Tänk dig att du kikar runt bland bokhyllorna i biblioteket när BAM, växthuseffekten exploderar och hela världen har frusit till is utanför. Din pappa ringer och säger att din enda chans till överlevnad är att bygga en eld. Vilken är den första bok som du springer och hämtar för att bränna, vetandes att du inte kommer må särskilt dåligt över att bränna den trots allt?
 
Kanske "råkar" slänga den i majbrasan, mohahhaha! (snodde en bild från Google, woops)
 
Jag vet inte om Kapten Grants barn kanske är den sämsta boken jag har läst men annars har jag några andra jag aldrig läste ut men det är inte många. Jag försöker att bara läsa böcker som jag tror att jag kommer gilla (jag är så smart!) och jag har ganska koll på vad vad jag brukar gilla och vad jag inte brukar gilla. Förrutom Kapten Grants barn hade jag extremt stora problem med Anne Franks dagbok för att den var så fruktansvärt tråkig. Jag kunde bara inte ta mig igenom den! Men den är ju ändå lite viktig så det känns dumt att bränna den. Vi offra Kapten Grants barn igen, det finns ju många upplagor!
 
5. [Emelie lade till ett extra scenario!] En karaktär som skulle förklaras som häxa.Vi tar ett hopp bakåt i tiden, häxjakten är i full fart under 1500-talet i Sverige. Människor avrättas som varulvar eller häxor åt både höger och vänster. Med oss har vi ett antal bokkaraktärer när vi plötsligt blir anklagade för häxeri. De misstänker att det finns en häxa/varulv i vårt gäng, men de vet inte vem. Medvetandes om att domen för häxeri är antingen vattenprovet eller att brännas på bål, vem av dessa karaktärer hänger du ut som häxa?
 
LILY DIN BITCH DINA DAGAR ÄR RÄKNADE!!! Jag vet inte varför men jag verkligen HATADE Lily från  Dash och Lilys utmaningsbok. Så FRUKTANSVÄRT irriterande att jag bara vill kasta en glödhet gummistövel i hennes ansikte och låta gummistöveln sakta smälta och bränna sönder hennes fula ansikte. Du kan se det som en sen julklapp Lily!
 
 
Och eftersom jag är så otroligt rolig och kreativ måste jag självfallet lägga till ett extra scenario!
 
6. Ett vidrigt omslag. Du går runt och vandrar lite i skogen då det plötsligt hoppar fram en blodtörstig vampyr och du är extremt när på att bli dödad tills du lyckas finna en vass pinne och sticker den rakt i vampyrens hjärta. Det visar sig att din stad blivit invaderad av de blodtörstiga monsterna och nu är det ditt jobb att stoppa dem! För att öva upp dina vampyrslayerskills måste du stappa sönder lite olika saker. Vilken bok har ett så fult omslag att du med glädje sticker pålen rakt i den?
 
Jag har inte läst boken men äger den i min bokhylla. Jag var liksom tvungen att köpa den bara för att den var så ful, haha. Boken är självklart Deluxe av Anna Godbersen och är förmodligen det mest vidriga omslaget jag någonsin sett. Why?!
 
Haha, gud vad den är ful!
 
 
Jag har verkligen ingen aning om vilka som har gjort den här taggen och vilka som inte har gjort den men vi kör på Nelly, Rebecca, Tessan och Miriam så får vi se vad som händer, haha. Kul tagg var det i alla fall och jag rekommenderar att ni som inte har gjort den gör den! Nu ska jag vara löjligt duktig och träna lite styrka innan det är dags för Fantasterna som idag har temat Tintin. Haha, skönaste och nördigaste programmet på tv just nu, älskar det! Ha det gött igelkött så ses vi!

Some nights

Kategori: Bokrecensioner

[En mini-recension]
 
Titel: The wrong place
Författare: Brecht Evens
Utgivningsår: 2010
Genre: Grafisk roman, random
 
Den här boken var sannerligen ett spontanlån och jag hade aldrig hört talas om den och jag hade absolut ingen aning om vad den handlade om. Ärligt talat vet jag fortfarande inte riktigt vad den handlar om... Det är små historier som går ihop med varandra och krestar kring en fest. Historien var skum... Eller kanske inte så skum men man kan knappast säga att den här boken har så mycket handling. Det finns mycket repliker som är skrivna som om man skulle stå i hörnet av ett rum och lyssna men det är helt vardagliga saker. Den här boken/albumet eller vad man ska kalla det är riktigt skumt men de fantastiska bilderna får mig på fall ändå. Dessa bilder är bland det bästa jag har sett i grafiska romaner! SÅ JÄKLA SNYGGT! Gud, jag dog lite över varje bild! Så om du söker efter ett album med mycket historia och bakgrund - leta någon annan stans. Vill du ha det snyggaste albumet i världshistorien - läs för guds skull!!!
 
En av de löjligt vackra bilderna i albumet:
 
 

Post-Merlin depression

Kategori: Film och TV

SPOILERVARNING, JUST SAYING!
 
Igår klockan 18.10 satte jag igång det allra sista avsnittet av Merlin på tv:n. Nu är det över. Jag har tittat på Merlin i flera år och så nu är det slut. Och jag måste bara säga.... BUWÄÄÄ!!! DETTA SLUT DÖDADE MITT HJÄRTA!!! Varför måste alltid tv-serier döda sina tittare på det sättet! Nu är den över och slutet var bara så... skumt. Ärligt talat är jag lite besviken. Jag hade förväntat mig något mer av en epic-battle mellan Merlin och Morgana men nejnej, vi kör på ett svärd. Seriously?! Varför kunde han inte bara gjort det för typ en säsong sedan... Det störde jag mig lite på och allra sista scenen. Asså guuuud... Jag gillade att man fick en känsla av att "magin levde kvar" eller vad man ska säga men det var så deprimerande. Han bara gick där ensam och väntade min Arthur! Usch, fy vad hemskt men ändå så blev det ett fint slut på den underbara serien. På tal om Arthur, var det inte typ världens största love-moment in the history of fandoms mellan Merlin och Arthur?! Shippar de totalt just nu! Men usch, det var så fruktansvärt fint och nu har jag gått runt och känt mig helt tom. Varför måste det sluta nu?! Jag vill inte!!! :'( :'( :'( Inte okej, inte okej! Lider nu av en frukansvärt allvarlig post-Merlin depression som plågar mig mycket svårt. Men samtidigt är jag glad över att ha fått se en så bra serie och Merlin kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta....
 
 
 
 
 
 
 
Men asså slutet var inte okej för min känslor!!!
 
 
Vad tyckte ni som såg avsnittet igår eller har sett det innan om slutet?

Crazy for you baby

Kategori: Bokrecensioner

Titel: Marbles
Författare: Ellen Forney
Sidor: 237
Språk: Engelska
Genre: Självbiografi, grafiska romaner
 
 
När jag plockade upp det här albumet på biblioteket hade jag verkligen ingen som helst aning om vad den handlade om. Jag såg en färgglad och härlig framsida och tänkte, why not? Det visade bli en mycket annorlunda läsupplevelse. Jag har blivit ganska van vid att läsa grafiska romaner vid det här laget och jag har läst ett par stycken av skiftande kvalité. Jag har läst både ren fiktion, djupa filosofiska saker och samhällskritiska verk men Marbles gav mig något jag aldrig tidigare hade stött på, en självbiografi i form av en grafisk roman. Egentligen blir det ju då ingen grafisk roman utan snarare en grafisk memoar men jaja, ni fattar vad jag menar.
 
Ellen Forney är en amerikansk tecknare som för er bokbloggare och bokbloggsläsare förmodligen är mest känd för att ha illusterat boken Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsinidan som jag själv inte läst men jag har hört otroligt mycket gott om den. Hon är alltså en tecknare och Marbles är hennes historia som börjar när hon precis ska fylla 30 år och bli diagnoserade med en bipolär sjukdom. När man är bipolär är man stundtals hyperglad och stundtals djupt deprimerad (läs på Wikipedia om du känner för det). Det är egentligen det det här albumet handlar om, hur hon hanterar sin sjukdom och hur hon förändras som person. Jag har inte läst så mycket om psykologiska sjukdomar därför att 1. jag är 15 snart 16 år och det är kanske inte fullt normalt att läsa om då  och 2. båda mina föräldrar är psykologer så jag får reda tillräckligt tjat i vardagen, haha. Nej, men seriöst nu så var det faktiskt väldigt intressant och särskilt när det var självbiografiskt. Man får en väldigt tydlig inblick i hur det är och jag tycker att Ellen Forney berättar om det på ett väldigt intressant sätt. Ibland är det lite svåra ord (vilket kanske inte är så konstigt eftersom jag inte är någon expert på psykologiska termer på engelska) men det mesta förklarades väldigt bra så det var enkelt att förstå och hänga med.
 
Ellen Forney har en barnslig och väldigt härlig tecknarstil som känns ganska typisk för amerikanska comic books men hennes berättarstil är både orginell och väldigt kraftfull. Ofta när jag läser självbiografiska texter och böcker upplever jag att det lätt blir "först gjorde jag det här, sen gjorde jag det här"- stuk på det hela vilket gör det extremt tråkigt enligt men här var det mycket mer en så. Man får hela tiden följa hennes tankar och känslor och jag tycker det är så mycket roligare än att bara lyssna på massor av babbel om onödiga händelser. Och hon gör det så jäkla bra! Seriöst, jag blev verkligen chockad över hur bra det här albumet var under läsningens gång. Ellen Forney är verkligen inspirerande och det här albumet fångade mig helt och hållet. Jag har vanligtvis lite svårt för just biografier eftersom de har en tendens att tråka ut mig något så fruktansvärt så att läsa om någons liv i form av en grafisk roman var helt perfekt! Jag ska definitivit hålla utkik efter flera liknande för den här var riktigt, riktigt bra!

Världsbokdagen 2013

Kategori: Tankar

Idag är det Världsbokdagen vilket jag skulle tippa på att större delen av Sveriges befolkning inte vet om. Ärligt talat vet jag inte heller exakt vad den står för men jag reagerade på ordet "bokdag" i kalendern och tjöt till av lycka. En dag för att hylla alla böcker, inte sant? Böcker är bland de bästa sätten som finns att utvecklas som individ och lära sig saker och det borde verkligen firas enligt mig! Varje gång det är någon speciell "dag" så brukar jag alltid tänka på hur orättvist det där är. När det är någon viktig och bra dag t.ex. Förintelsens minnesdag eller FN-dagen reagerar folk ungefär: "VA?! Är det IDAG?" eller "Eh... vad är det för nåt?". Ingen verkar bry sig över huvud taget. Om man har tur kanske läraren skriver upp det på tavlan och ber en att tänka lite på saken men det är allt. Men när det är helt onödiga dagar som t.ex. Kanelbullens dag eller Våffeldagen verkar hela svenska folket förberett sig i flera månader innan. "Ha! Har du inte bakat kanelbullar än?! Det är ju bara en vecka kvar till den STORA dagen!" Okej, jag överdriver men hur kommer det sig att vi lägger så mycket kraft och tid på att komma ihåg de där ytliga och konsumtionshetsiga dagarna (och högtiderna) istället för att ägna några speciella dagar per år åt saker som faktiskt är viktiga?
 
Ett exempel som jag tycker är ganska hemsk är fallet vid namn Alla helgons dag (är det ett,två eller tre ord?). Jag är inte kristen av mig men jag tycker ändå det är fint att man en dag varje år ägnar tid åt att tänka på de man saknar som är döda och det är en väldigt gammal svensk tradition. Men så har den haft oturen att nästan alltid hamnar på samma dag som världens dummaste högtid som inte ens är en högtid, Halloween. Ta mig inte fel, jag gillar Halloween. Det är kul att klä ut sig, äta konstigt godis (den tiden är snart förbi lilla veggiegirl!) och fjanta sig men det är en så otroligt onödig högtid att det finns inte. Kul? JA! Borde alla affärer få bananas och utnyttja konsumtionssamhället till max genom att tvinga på oss spökmaskar i plast och fuskblod? NEJ! Fest är kul men det är så dumt att denna så kallade "högtid" faller samtidigt som en gammal och fin tradition. Nästan alla högtider och temadagar som det tydligen kallas (google master) bygger nuförtiden nästan enbart på att köpa mer, äta mer och typ skrika ut vår överflödiga västvärldsstil. Skulle det inte vara helt underbart med en dag som var precis tvärtom mot alla dem dagar och högtider vi ser idag. En dag där man tänker på vad man har, vad andra saknar och är tillsammans med dem man älskar och lever väldigt enkelt, bara för en dag eller så. Är inte det vad julen är till för, frågar du mig kanske? Tyvärr den blev dränkt i ett lager av julgransglitter.
 
Är det kanske så att samhället idag inte tycker att sorg är något accepterat? Till viss del är det kanske så, i alla fall vad jag personligen märkt mycket av i Sverige. Folk blir inte bekväma när någon börjar prata om sina problem och man ska aldrig klaga när man mår dåligt. Det är liksom "fult" att vara ledsen, man ska alltid resa sig upp utan en tår i ögonvrån för vi är starka människor och vi gråter inte över småsaker. "What doesn't kill you makes you stronger!" är mottot och det ska vi klara av på egen hand utan att visa något utåt till omvärlden. Jag tror att det är bra att man kan lösa sina problem själv men ibland behöver man faktiskt prata med andra och öppna upp sig, även om det bara är för en liten stund. Kanske är det just därför vi hellre plockar upp den där nygräddade kanelbullen än sätter oss och minns de som dog i onödan, och kanske är det därför vi målar dit fuskblodet i ansiktet istället för att tända ett ljus för farmor på kyrkogården? Är det för att det är lättare att försöka glömma det som är jobbigt än att ta hand om det och lära sig leva med det?
 
Självklart är högtider och dagar inte bara till för att minnas och uppmärksamma utan också för att ha roligt men ibland tycker jag att vi lägger vikt på alldeles fel saker och glömmer bort det som är viktigt. Det jobbiga skyms undan och det lättsamma får ta dess plats bara för att det är lättare. Är det kanske så det borde vara? Jag har i alla fall mitt svar ganska klart.
 
Vila i frid kanelbulle
 
 
 
(hehe, hade tänkt att skriva om varför jag älskar läsning men så slutar det med att jag skriver en skitsseriös rant av Kanelbullens dag. Haha, så kan det gå, jag är bra lustig jag! Jag menar inte att man ska exterminatea alla kanelbullar men lägga lite mer tid på viktiga dagar som lätt glömts bort, håller ni med? Idag ska jag faktiskt fira lite idag och det blir genom att läsa några kapitel i Scarlet som är otroligt bra än så länge. Ha det gött igelkött (bästa avslutningsfrasen ever) så ses vi!)
 

A whole new world

Kategori: Bokrecensioner

Titel: Shades of Earth
Serie: Across the universe #3
Författare: Beth Revis
Utgivningsår: 2013
Sidor: 369
Språk: Engelska
Genre: Science fiction, dystopi
 
VARNING! DENNA RECENSION INNEHÅLLER MYCKET STORA SPOILERS FÖR ER SOM INTE LÄST DE TVÅ TIDIGARE DELARNA I TRILOGIN!
 
Handling:
Amy och Elder har landat på den nya planeten med hopp om en framtid i frihet. Men Centuari- Earth är inte riktigt som de och alla andra hade föreställt sig. Det finns hemska dinosaurieliknande monster och giftiga blommor som får en att bli medvetslös i flera timmar. Ingen vet vad som pågår förutom att det finns någon eller några där ute och de vill inte ha dem kvar.
 
 
A million suns slutade extremt spännande och med så mycket hopp i sig. Jag var så taggad på att se hur Centuari- Earth skulle vara. Men som vi som har läst de två tidigare böckerna i serien vet att Beth Revis inte verkar vara något större fan av lycka i sina böcker. Innan de ens landar blir det problem och massor av människor dör. Sedan går det bara down, down, down och jag lider verkligen med karaktärerna för att de är tvungna att gå igenom det de gör. När man fick veta hur allt hängde ihop satt jag bara och stirrade och kunde knappt få fram ett ord. Det är så fruktansvärt hemskt redan från första boken och det blir bara värre och värre och mitt stackars hjärta fick lida och lida men det var det värt det för den här boken är så otroligt bra!
 
I Shades of Earth fick vi se betydligt starkare science fiction- element än vi sett i de tidigare böckerna. Jag menar, kom igen: DET FINNS DINOSAURIELIKNANDE MONSTER! Det var precis det jag misstänkte skulle hända och förändrade verkligen stämningen i boken. Plöstligt var det verkligen sci-fi och hotet kom från ännu flera håll. Händelseförloppet är lika bra som alltid och Beth Revis är en mästare på att skapa spänning och avslöja precis tillräckligt mycket för att man ska få idéer om vad som ska hända men sedan bli totalt chockad. Nu mera är jag van vid hennes skrivsätt så plot-twisterna blev inte lika stora överraskningar men gav mig så mycket spänning och engagemang att jag inte riktigt var medveten om omvärlden. Så fort någon pratade med mig under läsningens gång var jag ungefär såhär:
 
Hur Revis lyckades binda ihop trilogin är helt otrolig och känner mig fortfarande helt tom. Hela historien är så fruktansvärt skrämmande och hemsk och en av de mest tänkvärda böckerna jag har läst, trots att det är en science fiction-roman för ungdomar. Vad är ett liv värt egentligen? Är det värt att kämpa för något bättre när alla alternativ är lika hemska? Jag kommer aldrig kunna sluta tänka på den här trilogin för den ställer svåra frågor på ett sätt som så få andra lyckas med och det är så mycket känsla och tanke bakom varenda händelse i den här boken. Jag är kär! Den här boken, ja, hela serien är så extremt välplanerad, smart, spännande, intressant, romantisk, skrämmande, tankevärd (ja, jag kan fortsätta ett bra tag till), galen, engagerande, politisk... DEN ÄR HELT JÄVLA UNDERBAR! Om vi ska ta det där med politiken var det något jag verkligen älskar i den här serien för det är där så tydligt utan att bli för komplicerat eller svårt. Man får tänka själv och man blir aldrig dumförklarad. Det är inte lätta ämnen Beth Revis tar upp men ändå lyckas hon göra det på ett så enkelt och skrämmande men samtidigt vackert sätt.
 
I tidigare böcker har jag gillat Elder lite halvt. Han har alltid haft lite stalker-varning över sig för mig och har stundtals varit lite barnslig men plötsligt var det PANG! och hans karaktär var helt fantastisk. Den Elder vi ser i Shades of Earth är en ledare, någon som har mod att offra allt för sitt folk och de han älskar. Han blev min absoluta favoritkaraktär i boken och hans realtion med Amy är mer fokuserad i den här boken men har också betydligt fler grunder. Om vi ska prata om Amy hade hon stunder i boken då hon kanske inte gjorde riktigt rätt saker och det kändes som de bröt lite mot vad hennes karaktär vanligtvis skulle ha gjort (alla som läst boken förstår precis vad jag menar) men om man bortser från det är hon en fantastisk karaktär och jag vet inte om jag skulle orka leva om jag gick igenom det hon går igenom. Både Elder och Amy är så starka karaktärer och tillsammans blir de ett av mina favoritpar. Vi stöter på en hel del nya karaktärer i den här boken och intressantast var helt klart Amys pappa. Ja, han är hemsk men han har så många sidor och lager att han blir en av de mest intressanta karaktärerna. Om det här serien skulle vara längre än tre böcker (vilket helt klart skulle funka) skulle jag gärna sett att flera av Goodspeed-människorna och de upptinade fick bli karaktärer för nu är de så pass få som har någon betydelse för historien. Jag tror att det skulle kunna göra boken ännu lite bättre men jag förstår att det kanske inte riktigt skulle få plats med tanke på att den redan är väldigt fullsmockad.
 
Som vanligt är Beth Revis språk intensivt och extremt lätt att bli indragen i. Det finns tyngd och puls i varje mening och det är vackert samtidigt som det hela tiden drar en framåt. Det enda jag hade lite problem med i hela den här boken var berättarrösterna. Jag började känna det i A million suns och jag tänkte ännu mer på det i den här: Amy och Elders berättarröster är för lika. Jag har absolut inga problem med att berättarrösten känns för mogen, för tjejig, eller vad man nu kan störa sig på men ska man skriva i två perspektiv får man se till att göra de båda rösterna unika. Men det var egentligen det enda som inte var helt perfekt med den här boken för annars- herregud vilket slut! Beth Revis har lyckats skapa en serie där varje bok är unik, varje bok är full av mystik och spänning och varje bok ger en känslor och tankar som man sällan upplever. Den här serien kunde i min mening knappt ha slutat bätte och jag grät under sista delen av boken och när den var slut kände jag en så stor tomhet inom mig att jag knappt visste vad jag skulle ta mig till. Det är hemskt att inte fler har läst den här serien för den är så ruskigt bra! Det är en av de bästa serierna jag någonsin läst och en av de som kopplar ihop de olika delarna bäst. Den är så bra, så bra, så SJUKT BRA att jag inte vet vad jag ska säga... jag vet inte om jag fått ut så mycket vettiga tankar under den här recensionen, min kropp försöker fortfarande återhämta sig även fast det gått ett dygn sedan jag läste ut den. Usch, nu börjar jag nästan gråta igen när jag tänker på den... Det skulle vara superkul om någon där ute som har läst boken känner för att diskutera den lite på något forum för jag har så mycket spoilertankar jag vill prata om för det är så få som har läst den här serien och jag har ingenstans att stilla mitt fangirliga hjärta!
 
Det är mycket möjligt att jag gör en liten recension på hela serien i sig men just nu verkar jag inte kunna få ut något vettig så jag säger bara det här:
 
Tack Beth Revis för att ha skapat en frexing underbar serie som jag älskar av hela mitt hjärta. Across the universe är en av de bästa serierna jag någonsin läst och den har gett mig så mycket jag aldrig skulle träffat på annars. Den har gett mig perspektiv på världen, på människorna och på universum och jag är så tacksam att jag plockade upp första boken på biblioteket trots att jag var lite tveksam till en början. Nu när serien är slut känner jag mig tom för allt är borta men samtidigt lycklig över att ha varit med om en så fantastisk resa genom hela universum. Tack ♥

The lost book haul

Kategori: Lånat, köpt eller fått

Jag hade helt glömt bort att visa er vad jag köpte när jag och min älskade bokklubb var i Stockholm i lördags! Men bättre sent en aldrig kan man säga. Jag var faktiskt riktigt duktig och köpte bara två böcker så det bröt inte supermycket mot min lilla köpbegränsning (vadå att man inte kan räkna med minuspoäng?!) plus en annan grej som bara var för cool för att avstå ifrån.
 
 
Our tragic universe - Scarlett Thomas
Jag har velat ge mig in på den engelska vuxenlitteraturen ett bra tag nu och när jag såg den här på The English bookshop (avgudar den bokhandeln!) kunde jag inte motstå. Jag har hört att Scarlett Thomas ska vara en sjukt bra författare och den här verkade väldigt spännande. Den handlar om en snubbe som kommer fram till en teori som är lösningen på tidens gåta, eller något i den stilen och som visar att människorna kommer leva förevigt men så är det en tjej som inte vill det.... ja, det är typ det jag vet.. Men den låter ganska cool, jag är väldigt inne på att läsa sci-fi böcker just nu. Och ge lite cred till omslaget! Bland det snyggaste jag har sett! Ryggen är guldig (vilket inte syns på bilden, men det är den) och kanterna är svarta och hela boken bara gränser av awesomeness. Ska bli sjukt kul att läsa!
 
 
When God was a rabbit - Sarah Winman
Okej, jag köpte nästan enbart den här boken på grund av det urläckra omslaget och titeln. Hur lockad blir man inte?! Jag kunde i alla fall inte motstå och även det här är en vuxenbok vilket drog ner skuldkänslorna lite... Lite... Jag har bara hört talas om den men aldrig läst någon recension eller så på den så det ska bli spännande! Baksidan säger inte mycket alls men vad jag fattar så handlar den om något slags incestlikande? Om någon vet mer så får ni gärna säga till! Kul ska det bli i alla fall när jag kommer till att läsa den (vilket lär ta ett år eller nåt...)
 
När vi gått runt i The English Bookshop i ja, en mindre evighet skuttade vi ner eller upp eller vad det nu blir, till SF-bokhandeln som ni alla vet är helt fantastisk. Jag hade planerat att ta med mig ett par böcker men plötsligt fångade mina ögon något som stod ensam på en hylla och glänste i sin awesomenessglans. Vad det var?
 
 
EN FREAKING TARDIS-TEKANNA!!!!
Är inte det här typ det coolaste och nördigaste ni någonsin skådat i hela era liv? Svar: ja. Jag älskar Doctor Who och har sett säsong 1-5 i nyversionen (har inte bestämt mig för om jag ska vänta tills 6:e släppts på Netflix eller köpa den eller se den på internet... dagens i-landsproblem...). Och seriöst Whovians, erkänn man MÅSTE ha en TARDIS- tekanna för att kunna uppnå full mening i sitt liv! Den hamnar direkt i samlingen av mina mest awesomea grejer (tillsammans med b.la. min mini-yoda, min muffinscykel och mina vintageklänningar )! Det finns ju en liten detalj som är att jag inte dricker te meeeeeeeen.... man kan ju faktiskt ha andra drycker i den, eller hur? (t.ex. varm mjölk, mm...) Hur som helst är den helt underbar och jag ångrar verkligen inte att jag köpte den! "Every girl deserves her TARDIS-teapot"
 
Det blev inte mycket men tekanna var ganska dyr och jag kände att jag inte skulle slösa allt för mycket pengar! Btw, såg jag sista avsnitten av första säsongen av Girls igår och omg, jag avgudar den serien! Seriöst människor, TITTA PÅ GIRLS! Jag har inte träffat någon som ser den (förutom min kompis som jag tvingade se ett avsnitt, haha) och jag vill dela min kärlek :'( *forever alone*. Kanske inte den mest rumsrena serien som har gjorts (hehe) men fy fan vad bra! Jag längtar ihjäl mig till SVT börjar sända säsong 2! En annan kul grej är att jag har bytt efternamn! Japp, ganska skojigt. Förut hade jag ett skittråkigt vanligt namn och nu har jag min mammas hypercoola efternamn som gör mitt hela namn unikt! Okej, det är kanske inte hypercoolt men det är skoj att heta något som bara släktingar heter. Plus att jag gillar förändring, haha! Nu är det bara fredag imorgon och sedan är det helg som ska spenderas med att läsa ut Shades of Earth som är sååååååååååååå braaaaaaaaaa! Gah, den serien är så galet amazing att jag skuttar på fluffiga moln. ♥♥♥ Tills dess ses vi om jag inte hittar på något annat sköjigt inlägg, byebye!
 

#mainstreamebba

Kategori: Film och TV

 
agafsjfdnjadjn23ei2jdsknc!!!! Okej, alla har redan skrivit om det här men: GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!! Catching fire, eller Fatta eld som den heter på svenska, är min absoluta favoritbok i trilogin och den här trailern. Trailern guys! Jag dööööööööööööööööööööör!!!! Usch, det här kommer bli så jävla bra om vi ska svära lite och det tycker jag vi gör! Det är perfekt! Så jäkla epic, känslosam, underbar och gaaaaaaaaah!!! Jag börjar nästan gråta över ett 2:26 minuter långt videoklipp (don't judge). Scenen med Prim? AAAAAAH!!! Mannen som blir dödad? AAAAAAAHHHH!!! Haymitch? AAAAAAHHH!!! Effies outfits? AAAAAAAAAAAAHHH!!! Kyssen med Gale? AAAAAAAAAAAAAHHHH!!!!! (team Gale forever!!!). Gillade att det inte var så mycket spoilers i trailern heller, bra för de som inte läst böckerna. Men asså iiiiiiiiiiiiiiiii, so excited!!! AAAAAAAAAAAAAH!!!!!!!
 
(gillar kontrasten med mitt seriösa Gatsby-inlägg och det här galet fangirlinga)

Below my feet

Kategori: Bokrecensioner

Titel: The Great Gatsby
Författare: F. Scott Fitzgerald
Utgivningsår: 1925
Språk: Engelska
Sidor: 148
Genre: Klassiker
 
Bokens otroligt detaljerade baksida:
Jay Gatsby is a self-made man famed for his deadent, champagne-drenched parties. Despite being surrounded by Long Island's bright and beautiful, he longs only for Daisy Buchanan.
 
När jag läste andra klassiker har jag vetat ungefär vad som skulle komma att hända och i vilken riktning historien skulle ta men när det kom till The Great Gatsby visste jag verkligen ingenting. Boken har egentligen inte så mycket handling utan historien krestar kring Nick Carraway och människorna han möter och deras livsöden. Han bor granne med den mycket rika, lite mystiska mr. Gatsby och man skulle kunna säga att boken drar igång när de träffas. Jag har alltid varit lite förtjust i såna här böcker som saknar en tydlig handling. De måste inte finna skatten, hitta kärleken eller vinna mot ondskan. Den berättar bara om människor och hur människor kan reagera i olika situationer. Den saknar det man skulle kunna kalla "spänning" men fylls med en så starka känslor att man hela tiden vill läsa vidare. Och jag älskar det! Jag älskar hur enkel den är men samtidigt så full av djup, tankar och känslor. Man kan välja att tolka boken på olika sätt och jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska tolka den ännu men historien är så full av lycka, kärlek och sorg, allt på samma gång i en perfekta propotioner och pulsen hålls ständigt i perfektion. Jag grät lite på slutet, både för att det var sorligt men mest för hur otroligt "komplett" historien kändes. Den här boken är verkligen inte lång men den innehåller så mycket mer än vad som står tryckt i ord och jag kan inte låta bli att älska den.
 
Något som jag fann både imponerande och faschinerande var hur otroligt lätt Fitzgerald visar tidsmarkörer i den här romanen. Boken utspelar sig ungefär samtidigt som den publicerades och det känns verkligen som att jag är med på en av de där lyxiga festerna på 20-talet. Det är få författare som lyckas med att fånga tidsandan i precis lagom mängd men Fitzgerald lyckas brilljant. Något som jag lade märke till flera gånger var nationalismen och rasismen flera av karaktärerna i boken förespråkar. Det var intressant eftersom det verkligen var så världen såg ut på 20- och 30-talet även fast det självklart var hemskt att folk kunde ha den synen på svarta. Det finns i allmänhet väldigt mycket som går att analysera  och tolka i The Great Gatsby och jag förstod säkert inte ens en tiondel av alla budskap i boken och jag tror att jag kommer behöva läsa om den en eller flera gånger för att verkligen kunna ta in allt. Men jag tycker de allra sista sidorna på ett sätt fångar upp romanen och binder ihop allt tillsammans och Fitzgerald får budskapet att sitta på plats på men bara några få ord och plötsligt känns allt tydligare.
 
Alla karaktärerna har ett särskilt djup och har sina egna historier och öden. Huvudkaraktären Nick var ganska tillbakadragen och stundtals möjligtvis lite destruktiv men jag tyckte verkligen om honom. Han är mycket av en observant om man kan kalla det så och får mig att tänka på Farväl till Berlin av Christopher Isherwood. Mr. Gatsby var mycket intressant och spännande karaktär med mycket djup och mystik. Det är han som historien mesta dels krestar kring och man får under bokens gång veta mer om hans förflutna och hans karaktär. Jag vet inte riktigt vad jag egentligen tycker om honom men jag gillade verkligen mystiken och känslan hans karaktär ger till boken. Han är charmig men lite tillbakadragen och jag tror det fanns mycket med just honom jag inte riktigt snappade upp men jag fick hela tiden känslan av djupet som låg bakom honom och han kändes väldigt genomtänkt. Gatsbys stora kärlek heter Daisy och hon var en karaktär med många olika sidor. Hon var charmig och irriterande, korkad och smart, allt på samma gång men det gjorde henne till en mycket trovärdig karaktär för trots att jag tyckte att vissa hennes val och handlingar inte var helt rätta kändes det motiverade för det är så de allra flesta människor reagerar. Jag tycker om att karaktärerna i The Great Gatsby inte är överdrivet modiga, givmilda och goda utan har egenskaper som är minst lika mänskliga. Avundsjuka, girighet, frestelse och självviska. De gör inte alltid det man vill att de ska göra och det är det som gör de så trovärdiga. Jag tyckte mycket om det här citatet som Nick tänker: "Everyone suspect himself of at least one of the cardinal virtues, and this is mine: I am one of the few honest people I've ever known".
 
Det som jag är mest imponerad och förundrad över när det kommer till den här romanen är just språket. Den här boken är nästan 90 år gammal och skriven på engelska och jag kan ärligt säga att jag verkligen inte förstod allt men den var inte otroligt svår som jag hade föreställt mig. Det är inte så många ord som är knepiga utan snarare språktekniken, men om man bara koncentrerar sig noga fungerar det men jag ska nog ta att läsa om boken när jag blir lite äldre så jag verkligen kan ta in allt. Fitzgerald blandar flytande dialoger med enkla men vackra beskrivningar och stundtals perfekt komponerade meningar i precis rätta mängder. Det känns inte så tillgjort som jag upplever att många författare för utan orden står där som om de alltid har gjort det och jag älskar det! Den här boken är definitivt läsvärd bara på grund av det brilljanta språket och den får definationen "magiskt".
 
Som ni kanske har förstått vid det här laget tyckte jag den här boken var fantastisk även fast det fortfarande finns mycket att upptäcka för mig. Jag kommer garanterat läsa om boken och läsa annat av F. Scott Fitzgerald för jag kan garanterat säga att det är en av de bästa klassikerna jag har läst (även fast antal klassiker jag har läst kan räknas på två händer) och jag tycker att alla borde testa att läsa den någon gång. Den 17:e maj har nyversionen av filmen premiär med en rad kända skådisar i castingen. Leonardo Dicaprio spelar Gatsby vilket jag tror han kan göra riktigt bra och det ska bli intressant vad de väljer att fokusera på i filmen. Trailern ser riktigt bra ut även fast den inte riktigt ger mig samma känsla som boken. Förmodligen blir den mer inriktad på handling och spänning än vad själva boken är jag är väldigt taggad på att se hur det blir.
 
 
 Ett underbart citat: "For a moment a phrase tried to take shape in my mouth and my lips parted like a dumb man's, as though there was more stuggling upon them than a wisp of startled air. But they made no sound, and what I had almost remembered was uncommunicable forever".
 
Om ni är intresserade och har läst boken tycker jag defintivt att ni ska kika in John Greens två videos på Crash course som är mycket bra och ger en väldigt intressant tolkning på boken.
 
Del 1:
 
 
 
Del 2:
 
 
 
 
 

Book haul: 4 böcker och 1 film

Kategori: Lånat, köpt eller fått

Här kommer en liten video jag filmade in igår då jag hade studiedag där jag visar lite böcker plus en film jag har skaffat på mig på senare tid. Haha, jag blir lite skum när jag sitter själv framför en kamera (och att min klänning lever sitt egna liv ska vi inte ens tala om!) men yolo, här har ni den! ;)
 
 
 
 
Berätta gärna om du har läst någon av dessa böcker och vad du tyckte om dem! ^^

Min Parisresa - i listform

Kategori: Personligt

Jag hade tänkt att göra värsta reseinlägget men sedan kom jag på att det pallade jag verkligen inte så istället blir det en liten lista med de 5 allra bästa sakerna och de 5 sämsta sakerna!. Här kommer de (utan någon speciell ordning!)
 
 
De 5 sämsta sakerna med min Parisresa:
 
1. Bussjäveln
Ursäkta mitt uttryck men vi åkte buss dit och hem. Eller snarare vi åkte buss konstant! Jag hade inga större problem med att åka själva stäckan dit och hem. Jag tycker det är bra att försöka undvika att flyga så gott det går men det var otroligt trist att hela tiden vara bunden till gruppen (vi hade liksom en kväll + en dag själva). Men det var i och för sig lite bra för nu har jag sett allt "viktigt"  och nästa gång jag åker dit kan jag göra precis det jag vill själv ^^
 
På hotellet i Tyskland på ditresan fick jag en liten Nallebjörn på min kudde, stort plus!
 
2. Tyskland
Jag gillar bara inte Tyskland, okej? Vissa delar vi körde igenom var riktigt fina men många var så otroligt fula, gråa och trista att jag bara koncentrerade mig på att försöka somna. Totalt sov vi två nätter i Tyskland och det var väl helt okej hotell men maten var urtrist och personalen var urtrist och allt bara stank av tråkighet. Blä!
 
En helt vanlig människa
 
3. Louvren (eller hur det nu stavas)
Själva Louvren i sig var det väl inget fel på men vi hade noll tid och vi hann igenom två avdelningar. Den första var italiensk konst där Mona Lisa hängde och dinglade och jag när jag berättade för min 7-åriga lillasyster att det var världens kändaste tavla svarade hon: "Va?! Det är ju bara en helt vanlig människa!". Haha, lite kan jag väl hålla med henne om det för ärligt talat är konst från 1500-1600-talet ganska urtrist om ni frågar mig. Asså, det är ju fint målat och så men det är typ allt... Sedan gick vi in en superkortis på grekisk skulptuleri och jag och min brorsa tittade skräckslaget på varandra och viskade "Don't even blink!". Jag varnar er: Om ni vill ha ett lugnt och normalt liv - börja inte kolla på Doctor Who! Men i alla fall, Louvren var ganska tråkig och jag fick inte riktigt ut vad jag hade velat :/
 
4. Otrevliga fransmän
Vissa i Frankrike var verkligen otroligt otrevliga! Man kör på hela den här "Bonjour" och "merci"-grejen och ibland snackar man på som attan på franska och är hur trevlig som helst men ändå är de sjukt tjuriga!
 
5. .... Kommer inte på någon mer! Resan var sjukt mysig! :D
 
 
5 bästa grejerna med resan:
 
1. Se allt känt och viktigt
Nu har jag sett Eiffletornet, Notre dame, Louvren, Trimfbågen, Versaille och alla andra stora grejer man måste se i Paris så nästa gång jag är där kan jag skippa det där och bara ta det jag själv känner för och verkligen vill se och göra. För ärligt talat är de flesta turistgrejer rätt överskattade om ni frågar mig. Det bara alldeles för mycket folk och det är sällan jag känner att jag får ut något av det.
 
Hade ingen egen bild
2. Museé d'Orsay
Det här var lätt det bästa med hela resan! Det här var universums bästa museum! Jag är en liten nörd när det kommer till konst och den perioden jag kan mest om (vilket inte är mycket men skulle nog säga att jag kan mer än genomsnittliga 15-åringar ;) ) är just runt 1850-talet till 1915 där konsten från detta museum var. Och herrejösses! Jag bokstavligt talat skuttade runt i extas och bara njöt av all fantastisk konst. Millet, Monet, Degas, Van Gogh, Renoir, Manet osv... you name it! Jag blev alldeles tokig av att se alla dessa obeskrivligt talangfulla konstnärer och det fanns många tavlor där som skulle kosta ofantligt mycket pengar eller till och med vara övärdeliga. Jag blev förvånad över hur mycket det var jag faktiskt kände igen och ibland var storleken på konstverken väldigt förvånande (Målarens ateljé var ENORM!!!). Jag såg så hur mycket vacker och underbar konst som helst men favoriten var ändå Van Gogh. Den mannen kunde måla alltså! Den bästa målningen på hela museét var den här:
 
Kanske den vackraste tavla jag har sett ♥
 
På muséet åt vi även resans överlägset bästa lunch bestående av lax och risotto som var galet god (och jag gillar inte ens risotto i vanliga fall!). Asså iiii, museé d'Orsay var ett himmelrike för mig! Jag bara måste studera någon liten konstkurs i framtiden för det är bara så underbart! ♥
 
3. Shakespeare and Company
Jag gjorde ett snabbt stopp på det som skulle visa sig vara världens grymmaset bokhandel. Ni kan ha hört talas om den för den är väldigt känd och väldigt gammal men jag säger bara en sak: Är ni i Paris måste ni dit! Det är en bokhandel för engelska böcker och där kan vi snacka om böcker! Böcker från golv till tak överallt, gamla och nya, små och tjocka. De hade ett helt skåp fullt med första upplagor och jag skulle inte ha tvekat en minut om någon frågade mig om jag ville flytta in. Det var en fantastisk miljö och det fanns både de stora klassikerna och nyutgivna böcker på engelska (jag såg väldigt lite YA men det fanns ett par stycken!). Jag köpte en bok (som ni får se i en liten haul som kommer strax!^^) men jag kunde köpt minst 300 om det skulle vara så. Ett måste för alla bokälskare i Paris!
 
4. UNIVERSUMS GODASTE ANKA!!!
Jag har länge haft en crusch på ankkött vilket ingen människa verkar förstå sig på. Så fort en restaurang har anka MÅSTE jag ta den och nu när jag planerar att vegetarian tänkte jag att jag kunde unna mig one last duck, haha. Så sista kvällen var vi på en mysig liten restaurang och kan man tänka sig, de hade anka! Jag tvekade inte en sekund och beställde in det som skulle gå till historien som universums godaste anka. OMG, jag fick kulinarisk orgasm flera gånger om! UNIVERSUMS GODASTE ANKA!!!!
 
5. Att bara vara där och njuta
Även jag inte skulle säga att Paris var den absolut bästa och mysigaste staden jag har varit i var det ändå härligt att sitta på caféer, gå runt och strosa på stora och små gator och känna den här underbara friheten bara en riktigt stor stad. Det är lite väl mycket folk och jag skulle aldrig klara av att bo där (får Stockholm att framstå som en liten mörk håla). Men jag gillar verkligen att staden är så "all over the place" med byggnader från alla typer av tidsåldrnar och alla typer av folk på samma plats på jorden i samma stund. I like it!
 
Okej, det var ett väldigt otydligt inlägg om vad jag gjorde i Paris men hey, det är snart Book haul-time. I videoform till och med! Ses då! :D
 
 
 

Liebster blog award

Kategori: Listor, enkäter och annat kul

Finaste Nelly gav mig en Liebster och jag blev så glad (TACK! ♥) (UPPDATERING: Såg även nu att jag hade fått en från gulliga Emelie, TACK SÅ MYCKET! :D ) När man har fått den här ska man svara på frågorna i enkäten och sedan tagga 5 andra bloggare. Vi kör igång med enkäten!
 
Vad ville du bli när du var liten? 
Well, jag tror jag fortfarande kategoriseras som ganska liten, jag fyller 16 i sommar. Men fram tills jag var kanske sådär 12 ville jag bli skådespelerska och sedan ville jag bli filmregissör. Jag tycker fortfarande regissör låter ganska lockande men efter att ha lärt mig mer om mig själv och världen har jag kommit fram till att jag vill göra något som påverkar världen och människor på ett positivt sätt. Okej, film gör väl det också men jag vill ha ett jobb där jag kan finna kunskap och utveckling till andra människor. Gud, vad proffsigt det där lät.. Nej, men just nu tänker jag förmodligen något inom miljötema (kommer gå spetsutbilning inom hållbar utveckling på gymnasiet, nörd som man är) eller typ samhällsvetare eller något i den stilen. Något som har med samhället att göra!
 
 
Moi, 8 år. Otroligt vacker.

Vad är du idag?
Snygg, cool och allmänt awesome överdrivet kreativ och ambitös 15- snart-16-åring med alldeles för mycket att säga och göra.
 
 
Moi, 15 almost 16 looking insane.
Vart vill du helst resa?
HOGWARTS, HOGWARTS, HOGGY-HOGGY HOGWARTS!!!
 
Var ser du dig själv om fem år?
5 år då är jag... 21! Ah, det är ju typ the time of my life! Jag satsar en miljon på att jag pluggar, säkert fler kurser än jag behöver. Det är så mycket jag vill läsa i framtiden! Filosofi är ett måste, precis som konsthistoria, någon pjuttkurs i religion och kanske litteraturvetenskap om jag känner för det. Och de är bara de kurser jag vill läsa för att det är kul, haha! Jag är precis som min pappa han har också studerat ALLT! Han är typ en miljon högskolepoäng för att han aldrig slutar plugga (nu är han över 40 och dubbelprofessor men läser religon för nöjes skulle... I know... weird...). Men kunskap är faktiskt viktigare än bröd!
 
 
Moi, in 5 years time
 
Rött eller vitt?
Många verkar ha problem med att fatta den här frågan, så även jag. Syftar det liksom på vin? För om det var färg borde det väl ändå vara svart och vit? Om det nu menas vin vilket jag antar så är det väl ganska simple, jag dricker inte och hoppas att jag aldrig gör det (bara jag som tycker det är skitcoolt att självmant välja att inte dricka?). Jag har väl typ smakat nån gång och det var vidrigt så det hjälper ju sitautionen lite! Men seriöst, tycker ungdomar som dricker är skittöntiga och det handlar ju bara om grupptryck. Nej tack för mig!
 
Sommar eller vinter?
Sommar! Vintern är så lång och jobbig plus att jag tvingas gå runt i t-shirt och jeans hela dagarna!!! Jag har seriösa problem när jag inte får ha mina konstiga klänningar, kjolar och dräkter (finns det någon mer där ute i klubb-tantdräkt, vi är alldeles för få!). Sommaren är egentligen för varm så jag föredrar våren men det är skönt att ligga ute i gräset och läsa, gå runt på stan med fina vänner och käka glass dagarna i ända.
 
 
Random blomma
Skog eller hav?
Jag är ett skogsfreak c'est chic! Jag AVGUDAR att gå runt i skogen och bara filosofera över livet. Känslan över att vara helt ensam med naturen är underbar (jag låter sjukt hippie nu, men that's life) och känna alla dofter och höra alla ljud. Hav är det inget fel på men "SKOGEN, JAG VÄLJER DIG!"
 
Vad gör dig ledsen?
När människor behandlas illa på grund av saker de inte kan hjälpa, när någon är elak mot mig (vilket kanske händer en gång på fem år vilket är skönt) och när jag försöker jättehårt med något men ändå misslyckas. Ärligt talat blir jag sällan ledsen utan mer arg och irriterad på saker. Det kanske märks i mina diskussionsinlägg att jag lätt blir lite väl passionerad över grejer... hehe... Men jag har så mycket åskter om allt och inget och då blir mitt språk lätt ganska aggressivt. Jag försöker begränsa mig lite men ja... det är ett litet problem, haha.
 
Vad är det bästa du vet?
Skriva musik! Jag hittade på min första låt när jag var i 3-års åldern och under hela min livstid har jag skrivit och hittat på musik. Det är det absolut bästa jag vet! När jag var liten var det låtar som "Betty Spagetti" och "Jag gillar inte sopor" för att senare gå vidare till mina egna melodifestivaler där jag uppträde med varje bidrag och hade hittat egna sånger och skapade musikaler med mina Barbiedockor (somethings never change). Idag blandar jag mina låtar med egna personliga upplevser, filosofiska tankar med psykolgi och helt vanlig fantasi. De bär titlar som "Flyg, fluga, flyg" (som handlar om självskadebeteende), "Frost" (som handlar om en tjej som fryser ihjäl) och "Myggor och annan skit" (som handlar om smärtglädje och transsexuallitet). Men jag skriver också helt "normala" låtar om olycklig kärlek, personlighetsförändringar och irriterande vänner. Ja, jag är inte så mycket för att skriva om lyckliga saker.... Men det finns nog inget som kan beskriva min kärlek till att skriva egen musik och jag tror att det är en passion som kommer följa mig genom hela livet. ♥
 
En av mina katter som heter Frodo och är överdrivet gosig
 
 
 
Jag har verkligen ingen koll alls på vilka som blivit taggade och inte så jag kör på klassikern: ALLA ÄR TAGGADE! För seriöst, ni är alla så otroligt fina och awesome och ni skriver fantastiska recensioner och gör fantastiska smart inlägg och ni är allmänt bäst. Puss på er! ♥
 

Två små mangarecensioner!

Kategori: Bokrecensioner

När jag var i 9-10 års åldern var jag helt besatt av manga och läste massor med nu hade det gått säkert 5 år sedan jag har läst någon och jag fattade inte varför. Så på den långa bussresan till Paris så läste jag ut två mangaböcker som både var första delen i evighetslånga serier. Här är mina tankar om dem!
 
 
Titel: A Shaman in Tokyo
Serie: Shaman King #1
Författare: Hiroyuki Takei
Språk: Engelska (org. japanska)
Utgivningsår: 1998
Sidor: 201
Genre: Manga, urban fantasy, äventyr, spöken
 
Den här handlar om en kille som heter Manta (som är superdupergullig!!!) som möter Yoh Asakura som är lite speciell. Han är en Shaman, en person som står i mellan de levande och de dödads världar och hans uppgift är att hjälpa spöken och hålla koll så att allt går rätt till. Jag tyckte konceptet var riktigt coolt och trots att det bara är första boken i serien får man redan på ganska mycket om Shaman-världen vilket jag verkligen tyckte om. Mangaböcker brukar inte direkt innehålla supermycket handling per bok (eftersom en genomsnittligserie håller på i minst 50 volymer) och det gör inte den här heller men jag gillar att det är så myckte action i den och det går supersnabbt att läsa ut den. Det är en väldigt actionbaserad manga och bilderna är väldigt uttrycksfulla och det kanske inte direkt klassas som bra litteratur men whatever, den var underhållande och är inte det de viktigaste? Manta var världens gulligaste karaktär som fick mig skratta flera gånger under bokens gång och Yoh var cool. Jag kommer helt klart plocka upp del två i serien för att se vad jag tycker!
 
 
Titel: Ninjaprovet
Serie: Naruto #1
Författare: Masashi Kishimoto
Språk: Svenska (org. japanska)
Utgivningsår: 2000
Sidor: 187
Genre: Manga, äventyr, ninjor
 
Ninjor! Kan det bli mer awesome?! Precis som Shaman King har den här serien pågått i ungefär 35 miljoner volymer och det här är alltså den första. Den känns lite "barnsligare" än Shaman King om man kan säga så och jag skulle säga att den passar för lite yngre men var den underhållande? Definitivt! Det finns mycket humor i boken som jag verkligen uppskattar och trots att det händer  alls mycket räcker det för att jag ska bli nyfiken på serien. Det enda jag hade lite problem med var karaktärerna eftersom de kändes så otroligt sterotypiska och ganska löjliga vilket drog ner helthetsintrycket rejält. Man visste liksom vad de skulle hitta på innan de gjorde det! Men boken i sig var skön slappläsning så om tvåan finns inne på bibblan någon gång kommer jag säkert plocka upp den. Dock gav den en underbar nostalgisk känsla även fast den inte direkt var bra egentligen, haha. Kändes precis som jag var 9 år igen, mys!
 
 
 
 
 

Dream a little dream about me

Kategori: Bokrecensioner

Titel: Alice adventures in Wonderland
Serie: Alice #1
Författare: Lewis Carroll
Illustratiör: Camille Rose Garcia
Utgivningsår: 1865 (den här upplagan publicerades 2010)
Språk: Engelska
Sidor: 159
Genre: Klassiker, barnbok
 
Handling:
När Alice ligger och lyssnar på när hennes syster läser ur en bok ser hon plötslig en vit kanin i väst och med en klocka och hon blir genast nyfiken. När hon följer efter den ramlar hon ner i ett kaninhål och kommer till en helt ny värld där hon stöter på en rad märkliga figurer och händelser.
 
Jag har alltid älskar Disneys filmatisering av den här boken så när vi beslöt oss för att läsa den i bokklubben var jag riktigt taggad. Jag blev inte besviken även fast mycket var annorlunda. Till en början kan jag väl säga att den här boken förmodligen är den mest "random" boken som någonsin skrivit. Den saknar verkligen all typ av struktur och den är helt vansinning men det är en av anledningarna till att jag gillar den så mycket som jag gör. Jag förstår att många kan tycka det är ganska irriterande att det liksom inte finns någon poäng med den men jag ser det egentligen inte som en bok utan mer som en liten saga. Det finns egentligen inget som händer i boken som faktiskt har någon betydelse och hon mest går runt där och stöter på lite märkliga figurer. Jag ser det som ganska charmigt för nästan allt jag läser är så väldigt stuktuerat. Det är början, mitt och ett slut och i mellan är det kryddat med avslöjande, karaktärsutveckling och oväntande äventyr. Det är så uppfriskande att läsa något som inte alls är så utan bara är en väldigt konstig historia!
 
Något jag reagerade på under läsningens gång var hur mycket som var annorlunda från filmen. Disney har både valt att ta bort stora delar samt lagt till andra grejer också vilket egentligen inte spelar så stor roll men jag skulle nog säga att filmen "make more sense" även fast den också är ganska knäpp. I boken kommer Alice känslor inte fram lika tydligt och hennes reaktion till den underliga världen är ungefär: "Det här var ju lustigt!". Sedan tänker hon inte så mycket mer på det. Det var visserligen rätt skönt att slippa höra henne gråta och klaga men det kändes ändå som att det fanns vissa delar som kunde drivit historien lite bättre.
 
Alice är en väldigt mysig karaktär och lätt att tycka om. Hon är lite mesig och väldigt artig och väluppfostrad men jag antar att that was life på 1860-talet. Eftersom historien rör sig inom en så pass kort period utvecklas inte Alice karaktär till något större vilket är lite synd för trots att jag gillar randomnessen av den kunde det var kul med något typ av budskap i alla fall. Även sagor brukar ju ha en sensmoral även fast de saknar struktur liksom. Det finns inte många karaktärer för utom Alice som har mer en ett kaptiel att leva på men jag kommer förevigt vara förälskad i The mad hatter och The red queen. Haha, älskar att de är så vansinninga som de faktiskt är! Något jag blev både förvånad och sur på var att mina små älsklingar inte var med (alltså Tweedledum och Tweedledee)! De är ju de coolaste människorna (människor?) i hela världen och så var de tydligen inte ens med i boken! Jaja, cred till Disney i alla fall för att ha hittat på dem men det var inte en kul upptäckt (UPPDATERING: Googlade och såg att de var med i uppföljaren istället! Pjuh!)
 
Jag blev verkligen förvånad över hur lättläst den här boken var! Visst är det en barnbok men den skrevs på 1860 talet och då förväntade jag mig lite svårare språk. Grammatiken är lite annorlunda ibland men överlag var den otroligt lättläst och jag flög förbi kaptitlena.Jag är galet förtjust i när författare har personlig kontakt med läsaren (väldigt typiskt för barnböcker) och här finns det ett ös av sådnat! Jag måste säga att det är otroligt imponerande för en så pass gammal bok. Den här boken lästes och älskades för hundra år sedan lika mycket som den läses och älskas idag och jag tror den kommer hålla i framtiden också! Är inte det den perfekta definitionen av en riktig klassiker så säg? Den är konstig - ja, men den har något väldigt tidslöst över sig som gör att jag inte kan låta bli att älska historien. Den har lagt grunden till så mycket av den litteratur vi ser idag och inspirerat författare genom historien och i olika typer av kulturer. Det är sällan jag läser något som är publicerat före 1900 (eller före 2000 också, hehe...) och det är ännu mer sällan det känns så här pass fräscht. Kan bero på att historien utspelar sig i en "sagovärld" eller vad man ska kalla det men håller ni inte med om att det är fantastiskt att en historia som skrevs för över 150 år sedan kan läsas idag och uppskattas lika mycket? Det tycker sannerligen jag!
 
Om vi nu ska prata om det som är speciellt för just min upplaga är det de fantastiska bilderna som är ritade av den underbara Camille Rose Garcia. Jag har tidigare läst Snow white som hon också illustrerat och jag kan bara säga att hon är ett geni! Herregud vad gryma bilder hon gör! De sätter en lite gothiska prägel på den ganska gullig och fluffiga historien vilket gör en riktigt häftig kombo. Åh, om ni någonsin tänker köpa den här boken och läsa den - köp den här upplagan för den är så extremt fin! Wii, jag är så glad över att kunna ha den i min bokhylla och titta på dess skönhet för det förtjänar den
En av de många underbara bilderna!
 
Jag kommer nog alltid att älska Alice adventures in Wonderland för alla denna galenskap och ostruktur gör den otroligt charmig och med ett enkelt språk leder Carroll oss genom en fantasifull och älskvärd historia som jag klassar som tidlös. ♥
 

I'm back!

Kategori: Övrigt

I'm back, woho! Sent igår kväll åkte bussen in i Linköping och vi var äntligen hemma! Jag har haft det toppen i Paris (och Tyskland) även fast själva bussdelen i det hela inte var superkul... Jag kommer berätta om allt i ett litet inlägg senare idag eller imorgon! Under resan läste jag ut två mangaböcker (första delen i Shaman king och Naruto) samt Alice adventures in Wonderland och de var alla riktigt mysig (recension på Alice kommer idag och mangorna (mangorna?!) imorgon eller någon annan dag snart!). Idag ska jag bara slappa med lite tv-mys, läsning och läsa alla blogginlägg och kolla på alla booktubevideos jag har missat. Måste försöka ta mig igenom lite matte också... suck...
 
För tillfället sitter bokmärket i The great Gatsby som jag köpte inne på Shakespear and Company i Paris (bästa bokhandeln ever, berättar mer sen! ^^) och jag har bara läst två kapitel men den är riktigt, riktigt bra. Lite svårläst men det funkar riktigt bra! Hoppas ni har haft ett lika bra påsklov som jag, vi ses senare! :)