iceandfire.blogg.se

Burned and frozen.

No more losing the war

Kategori: Bokrecensioner

Titel: Ender's game (sv. titel: Enders spel)
Serie: Ender's saga #1
Författare: Orson Scott Card
Sidor: 324
Utgivningsår: 1994
 
Handling (idag var jag lat):
In order to develop a secure defense against a hostile alien race's next attack, government agencies breed child geniuses and train them as soldiers. A brilliant young boy, Andrew "Ender" Wiggin lives with his kind but distant parents, his sadistic brother Peter, and the person he loves more than anyone else, his sister Valentine. Peter and Valentine were candidates for the soldier-training program but didn't make the cut—young Ender is the Wiggin drafted to the orbiting Battle School for rigorous military training.

Ender's skills make him a leader in school and respected in the Battle Room, where children play at mock battles in zero gravity. Yet growing up in an artificial community of young soldiers Ender suffers greatly from isolation, rivalry from his peers, pressure from the adult teachers, and an unsettling fear of the alien invaders. His psychological battles include loneliness, fear that he is becoming like the cruel brother he remembers, and fanning the flames of devotion to his beloved sister.
 
Jag hade velat läsa den här boken så himla länge när jag äntligen plockade upp den på biblioteket. Alla sa att den var så fruktansvärt bra och filmen har premiär i november. Min nuvarande besatthet för science fiction- litteratur gjorde inte valet svårt.
 
Ender's game är en av de mest teknoboostade sci-fi romaner jag har läst och då har jag läst en hel del vid det här laget. Den klingar av hårda elelement, hyperteknologi, rymdskepp och aliens. Det jag tycker är så härligt med miljön i Ender's game är att det är som en blandning av mer naturvetenskapligt riktad science fiction och samhällsriktad science fiction. Vi får våra rymdskepp, laservapen och annat kul samtidigt som vi får politiska draman och ett samhälle som håller på att kollapsa. För mig gick det rakt in i hjärtat och romanen var så otroligt faschinerande.
 
Boken är byggd med mystisk och hela tiden undrar man vad som egentligen pågår och varför de gör som de gör. Efter att ha läst serier som The hunger games, Across the universe och The maze runner är jag van vid upplägget och försökte tänka ut alla möjliga förklaringar till hur hela det stora kriget hade gått till och ändå blev jag ständigt överraskad. För mig hade boken en lite seg början. Den var intressant och så men egentligen inget särskilt. Jag kände att det skulle bli en average sci-fi bok med lite tuffa element och så. Men hola baloa, när man börjar närmar sig de 100 sista sidorna drar det igång som fan och herregud vad jag älskade slutet! Från att ha varit en bra men inte så speciell bok blev den helt galet fantastisk och jag skrek, grät och skrattade av förtjusning för FY FAN VILKET BRA SLUT!!! Det vände hela boken för mig och jag totalt AVGUDADE DET! Boken är 300% värd att läsa bara för de sista 50 sidorna, seriöst. Jag kände mig helt tom efter jag hade läst den och visste knappt vad jag skulle ta mig till. Däremot fattar jag inte varför det är tvunget att vara en serie för första boken slutade perfekt för att vara fristående. Om det är någon som har läst uppföljaren får ni gärna säga till om det är värt det för om det inte är det har jag gärna kvar minnet av den här boken.
 
Ender är en så fin karaktär och jag verkligen älskade honom. Visst, det är inte specielllt realistiskt att en massa barn är så himla smarta men ey, det är framtiden, allt kan hända! Dock kände jag att vissa andra karaktärer kanske var lite bleka ibland och man fick inte lära känna dem så jättebra. Jag tyckte att det var supersynd att man inte fick läsa mer ur Valentines perspektiv för både hennes karaktär och hennes story-line var sjukt intressanta. Jag älskade den politiska biten i hennes få kapitel och jag tror boken skulle blivit mycket mer intressant om man såg mer av det (kan iofs bero på att jag älskar politik men ja...).
 
Som vissa av er kanske vet har Orson Scott Card sagt en del homofobiska utalande och har blivit känd för att inte vara en särskilt trevlig person. Många har bestämt sig för att inte läsa hans böcker och se filmen när den kommer ut av den anledningen. Själv tror jag på att man kan skapa bra grejer fast man är en hemsk person och Ender's game är ett bra exempel för det är en sjukt bra bok. Kan man märka homofobin i boken? Asså de flesta i boken är under 12 år och har inte direkt några romantiska föreställningar än eller vad man ska säga. Så nej, jag tycker inte de märks. Det finns ingen romantisk relation i hela boken så då kan man knappast anklaga själva boken i sig för att vara homofobisk. Däremot har den även fått klagomål om att vara sexistisk vilket man kan säga lite vad man vill om för face it or not, science fiction och fantasy är nästan alltid mansdominerande och antigen blir man sur eller så skiter man i det och läser det ändå. I Ender's game finns två viktiga kvinnliga karaktärer som är tuffa och får ta en del plats och ja, det suger men det är knappast unikt. Man kan ställa sig frågor som "Hur kommer det sig att det bara finns en tjej som är tillräckligt smart för Battle school?" lika gärna som man kan fråga varför det inte finns en enda kvinna nämnd i Hobbiten men sådan är tyvärr den typ av litteratur. Det är därför jag älskar den nya science fiction vågen med böcker som Hunger Games och Divergent där starka kvinnliga karaktärer får ta störst plats.
 
Boken var bara bra i början tills slutet slog till och gjorde mig förälskad i den. Om du funderar på att läsa den tycker jag absolut inte att du ska tveka för den är helt klart värd det! Om du tycker om The maze runner- serien av James Dashner så tycker jag du ska plocka upp den här med för de är väldigt lika varandra. Den åttonde november har filmen premiär och ärligt talat är jag inte helt såld på idén. Jag tycker trailern ser lite sådär ut och det känns som att den gör sig bättre i bokform. Men jag ska självklart se den ändå och se vad jag tycker!
 
 
 Rubrik: No more losing the war - Half moon run
 

Kommentarer

  • Ellen säger:

    Jag har läst speaker for the dead och xenocide och tycker att båda är väldigt bra. Speaker for the dead utspelar sig ca 3000 år efter Ender's game så jag tycker inte att det förstör minnet eller att det är ett perfekt slut och sen kommer det något mer som förstör det. I uppföljarna byggs också Valentines storyline på ännu mer och får ta mer plats så om du tyckte att det var intressant skulle jag helt klart rekommendera att du läser dem.

    Svar: Tack så mycket! Ska verkligen ta tag i de någon dag, låter perfekt! :D
    Ebba

    2013-09-15 | 19:42:54
  • Miriam - Schitzo-Cookie säger:

    Jaaa visst är den bra =) min favoritbok tycker inte heller att bara för att författaren är ett as att man ska låta bli att läsa boken. Den är för bra för att missas!

    2013-09-16 | 10:22:44
    Bloggadress: http://schitzo-cookie.blogspot.se/

Kommentera inlägget här: