iceandfire.blogg.se

När man spenderar stor del av sin fritid med att skriva långa och genomtänkta recensioner på böcker man har läst är det ett tecken på att det är något man verkligen brinner för. För många är tanken om att göra något sådant "för skoj skull" helt otänkbar. Jag älskar att läsa och jag älskar att uttrycka mig och att skriva recensioner på böcker, filmer och annat är ett rent nöje för mig, precis som för de flesta av er andra också. Men det har sina nackdelar också. På min blogg är jag ungefär 0% professionell. Jag har ingen struktur på vad jag skriver, jag läser alla typer av böcker och vet oftast inte alls vad det är jag kommer att skriva förrän inlägget är postat. Men ändå finns den där gnagande lilla rösten i huvudet som vill ha mer. "Men herregud Ebba, tre böcker i september, det är ju ingenting!". Jag tänker ofta att borde läsa istället fastän det jag egentligen mest vill just då är att ligga i soffan och titta på någon spännande tv-serie.

 

Eftersom jag, en 0% professionell svensk 16-åring känner läspress ibland kan jag bara tänka hur de är för andra. Jag når inte ut till särskilt många personer och jag har aldrig saker jag "måste" läsa, om man bortser från skolan. Ärligt talat förstår jag inte hur vissa klarar av att alltid behöva läsa massor av recensionsexemplar, förhandsexemplar och allt vad det heter. Även fast jag känner en viss press att läsa vissa böcker väljer jag aldrig saker jag inte tror att jag skulle tycka om. Många säger att de vill jobba med böcker i framtiden men jag skulle aldrig klara av det för det skulle klara av det. När något blir ett måste förlorar det på ett sätt det roliga och spännande i det och kvar blir man bara med massor av stress.

 

Så man blir pressad och stressad att läsa mycket, bland bokbloggar. En annan sak som jag tror kväver läsglädjen för många är tanken om att man "måste" läsa vissa böcker och den tror jag alla entusiastiska läsare känner då och då. Det kan röra sig om att läsa världens 30 mest älskade klassiker, alla böcker i en skitlång serie trots att de två första var lite halvbra eller alla de där superhajpade böckerna. Det är ganska sjukt egentligen, varför ska man spendera flera timmar på något man inte ens tycker är kul eller bra? Klassiker är nog de vanligaste att känna press över och självklart är de bra att läsa. De har ofta format kulturen, varit banbrytande (jag har alltid tänkt att det heter barnbrytande men det låter ju lite väl groteskt...) och älskat av så otroligt många människor. Men klassiker är precis som vilka typer av böcker som helst, vissa älskar man och vissa hatar man. Vissa böcker överraskad men jag tycker det är ganska dumt att försöka läsa en 1500 sidor lång bok som inte ens är bra bara för att man känner att man är tvungen att göra det. Men ändå är det precis så jag gör. Varenda dag.

 

 

 

 

Ärligt talat: det spelar ingen roll om jag totalt skiter i läsningen i 3 månader. Jag ska läsa när jag själv känner för det och är det så att jag heller sitter och glor i taket i tre timmar så må det så bli!

 

Mitt läslejon innan mig mår som allra bäst om hon får läsa alla sorters böcker. Klassiker, spänning, fantasy, vardagsskildringar... Ingen bok är för snobbig eller för pinsam för att läsa!

 

TBR= to be read och jag hatar det av hela mitt hjärta! Jag har i flera månader tänkt ut ungefär vad jag ska läsa och ofta blir det väldigt bra blandningar men jag vill vara spontan i min läsning! Känner jag för att plocka upp tre ryska klassiker efter varandra ska jag göra det precis som om jag känner för att spendera två månader med att läsa om alla Harry Potter- böckerna. Jag vill bli vild och galen i min läsning och nu kan ingen kan stoppa mig!

Lite konstigt inlägg, hehe, jag är lite rostig efter att ha varit borta ett tag på det här men diskussionsinlägg (sen när är dina diskussionsinlägg struktuerade Ebba?). Men jag tror ni fattade poängen även fast jag uttrycker mig lite flummigt ibland, haha.