Everything's fine in America
Kategori: Bokrecensioner
Titel: UtvandrarnaDet är Sverige under mitten av 1800-talet och livet är tufft för de fattiga bönderna i Småland. De svälter då skörden slår fel och får ständigt leva i underkastelse för de rikare och mäktigare. I hemlighet drömmer de om ett bättre liv i frihet och deras ögon faller på Amerika, deras drömmars land.
Oh yeah! Känslan över att på söndagskvällen slå ihop pärmarna till denna feta klassiker var helt underbar och nu kan jag med stolthet säga att jag har läst det som brukar kallas för Sveriges mest älskade bok (egentligen är det väl bokserie men vi säger bok nu tycker jag!). Jag valde att läsa Utvandrarna när vi på svenskan skulle välja en klassiker att läsa eftersom det känns som en sådan bok som varje svensk ”måste” läsa. Jag förväntade mig att den skulle vara seg med tanke på det lite skrämmande sidoantalet och ja, den var ganska seg. Moberg beskriver allt mycket noga, särskilt sina karaktärer som får ta mest plats i historien och därför går det åt väldigt många sidor till att presentera och lära känna alla karaktärerna (och det är MÅNGA karaktärer). Men den var inte seg så att den blev supertråkig utan jag tyckte fortfarande att den var ganska intressant och den är väldigt skickligt skriven. Vilhelm Moberg spenderade 12 år till och göra efterforskningar innan han skrev den här boken och det märks för den är medveten intill minsta lilla detalj. Det känns verkligen som att jag befinner mig under den tidsperioden och jag lärde mig väldigt mycket under läsningens gång. Något man dock får vara beredd på när man läser den här boken är realismen för den är verkligen realistisk intill minsta lilla ord. Det finns väldigt händelser som läggs till för lite extra spänning och drama utan det är nästan som att se på en dokumentär. Folk dör för att de svälter, inte för att de ska bli ett smärtsamt gråtparti och det uppskattade jag verkligen.
Handlingsförloppet är ganska långsamt och det händer egentligen inte speciellt mycket i hela boken. Det här är den första delen i en serie på fyra böcker och det är mest som en introduktion till de karaktärerna som man får följa genom deras stora äventyr i Nordamerika. Jag blev stundtals lite smått uttråkad då bristen på stora händelser höll på under flera 100 sidor och ofta introduceras en karaktär jättelänge för att sedan bara vara med på några ynka sidor. Men överlag tyckte jag inte att den långsamma takten var något väldigt negativt då den hjälpte till med att få mig att verkligen tycka om de karaktärer som historien handlar om och den byggde upp mycket bra inför kommande böcker.
Våra två viktigaste huvudkaraktärer är det gifta paret Karl Oskar och Kristina och de tar störst plats i historien. Karl Oskar är hjälten i berättelsen och han gestaltas som vänlig och moralisk men samtidigt beslutsam och självständig person som vet vad han vill. Han framstås alltid som den goda och är en stark förebild som symboliserar hopp, god moral och tron på den egna individen. Han har vissa personlighetsdrag som inte riktigt stämmer in på den tidens ideal vilket gör att han blir lite utanför i samhället men när vi läser om honom i modern tid ser hans val ut som det rätta och bästa vilket gör hans karaktär så intressant. Han var definitivt den karaktär jag tyckte mest om i boken! Kristina är en betydligt mer försiktigt karaktär som lättare anpassar sig till samhället hon lever i. Hon är en stark bondkvinna som inte klagar i onödan och alltid försöker göra det hon tror är rätt. Men hon är också alltid en underlägsen karaktär som vet sin plats i samhället och har mycket under ytan och när hon väl får chansen kan hennes inre tankar och känslor ta över. Hon symboliserar mycket vad den tidens kvinnoideal stod för och även fast hon var ganska irriterande ibland tyckte jag om henne mer och mer och det ska bli intressant att se hur hennes karaktär utvecklas. Det finns en hel drös andra karaktärer nämnda och jag tyckte särskilt att Ulrika och Robert var mycket intressanta som båda söker någon typ av frihet i det nya landet. Alla karaktärer var mycket välbeskrivna och levande och det var helt klart en av de bästa delarna med boken.
Språket var förvånansvärt lättförstått och simpelt och det var absolut ingen svårläst klassiker som man ibland stöter på. Moberg skriver djupgående och mycket medvetet vilket jag uppskattade väldigt mycket. Något som dock var fruktansvärt irriterande är att varenda liten dialog (och det är många) är skriven på dialekt vilket gjorde att jag ständigt hade en liten småländsk röst i huvudet. Jag hade absolut inga problem med att förstå vad som sades men det var ändå väldigt störigt för mig som är ganska känslig för grammatiska fel. Jag har stött på det fenomenet i andra svenska lite äldre böcker och texter också och jag fattar inte grejen! Det är bara irriterande och tänk hur det är för de som har svårt för att förstå en viss dialekt. Kul för dem... not... Då tycker jag man ska göra som Astrid Lindgren gör i Emil i Lönneberga och säga att de pratar småländska men inte skriva det. Mycket smart kvinna det där!
Stundtals riktigt seg men överlag var den ändå rätt så bra och jag fastnade särskilt för den fantastiska tidsskildringen och de väluppbyggda karaktärerna. Den är lite jobbig att ta sig igenom men i efterhand tycker jag helt klart att det var värt det och någon gång inom en snarare framtid (vilket förmodligen resulterar i 3 år eller nåt...) ska jag plocka upp del två i serien som heter Invandrarna för jag tror att den kommer vara ännu bättre men tanke på det jag såg nu i slutet av första boken. Det finns även en film som jag planerar att se någon gång och förhoppningsvis representerar den boken på ett bra sätt!
Bloggadress: http://Www.janasbokhylla.blogg.se