iceandfire.blogg.se

 

Titel: The maze runner

Serie: The maze runner #1

Författare: James Dashner

Sidor: 371

Utgivningsår: 2010

 

 

Det här är en av de mest annorlunda böckerna jag någonsin läst. Det är en av de mest obehagliga böckerna jag någonsin läst. Det är en av de mest mindfuckande (vacker böjning där) och sjuka böckerna jag någonsin läst. I'm loving it!

 

Handlingen är helt annorlunda från alla böcker jag någonsin läst. Thomas vet ingenting när han kommer till The Glade. Allt är okänt och man får hela tiden nya små ledtrådar och när man tror sig ha en aning om vad som ska hända kommer en totalt oväntad twist som vänder upp och ner på allting och man behöver tänka om. Det är svårt att inte spoila den här boken men jag ska försöka. Den är helt mindfucking. Seriöst, jag fattade ingenting. Dashners idé är så genialisk att jag inte vet var jag ska ta vägen, den är bara för underbar! Tempot går upp och ner i rasande fart. Det är intensiv spänning från första till sista sidan men ändå blir det inte för mycket som jag tycker vissa andra böcker kan vara. Han blandar väldigt högt tempo med lägre och blandar action med känslor och dialoger och det är bara så sjukt bra gjort! Cliffhangersarna (asså mitt språk är ju så vackert!) kommer hela tiden och jag var ibland tvungen att stanna med hjärtat i halsgropen för att äta, sova eller något annat onödigt. En sak som jag verkligen gillar med boken är hur den håller fast vid ämnet och låter det andra kretsar runt. I många böcker som jag läser har de en jättegrym handling men låter ett kärleksintresse, en vänskapsrelation eller något likande ta över totalt så boken i sig försvinner. Dashner har alla känslorna där och det känns så naturligt, inget är där "bara för att det ska vara så". Samtigt ställer han många frågor om döden, ödet och framtiden och jag blir alldeles förälskad! UNDERBARA BOK!!! <3

 

Karaktärerna är minst lika underbar dem. Jag gillar Thomas, han är smart och modig men ändå lite mer tillbakadragen vilket jag tycker var den fin sida av honom. Han är en bra "hjälte" men han är inte perfekt och det uppskattar jag verkligen. Chuck, Alby, Frypan och alla de andra i The Glade tyckte jag väldigt mycket om men det var särskilt Minho som jag fastnade för. Jag vet inte varför men han var bara så fantastisk! Älskar honom! Sedan har vi ju T (hehe, undviker spoilers maximalt här) som jag verkligen älskade. T var så grym och cool på ett realistisk sett och jag gillade relationen mellan T och Thomas. Jag hoppas på att få se mer av den i nästa bok!

 

Det fanns vissa lite svårare ord men överlag var boken ganska lättläst. I början fattade jag inte riktigt om det var jag som var dålig på engelska eller om orden var påhittade så där blev jag lite förvirrad, haha. Jag gillar faktiskt att han skriver dialogerna med talspråk, det blir en liten kul kontrast till det ganska raka beskrivandet. Jag undrar hur ni andra som läst den här boken föreställer sig allt för det var ju inga långa miljöbeskrivningar precis. Jag tror den här boken skulle vara awesome som film även om det skulle vara svårt att få till allting (hur skulle the Grievers se ut på film liksom? Tänker mig muttarna i Hunger Games liksom, haha). Slutet var helt fantastiskt och jag bara måste ha del två i serien snarast för att kunna lugna ner mig lite. Det är så mycket jag behöver veta nu!

 

Gillar du spänning och lite mer annorlunda men ack, så bra böcker måste du bara läsa den här! Eller ja, jag tycker du ska läsa den oavsett för den är helt fantastisk! Den är inte lik någon bok jag läst innan och den gjorde mig helt galen (gör det fortfarande). Läs den för sjutton!