iceandfire.blogg.se

Burned and frozen.

Imorgon är en annan dag

Kategori: Bokrecensioner

Titel: Ninas resa
Författare: Lena Einhorn
Sidor: 221
Teman: Biografi, andra världskriget
 
Ninas resa är Nina Einhorns berättelse skriven av hennes dotter om hur hon lyckades lämna Warszawas getto och överleva andra världskriget som jude. Det är en mörk och hemsk berättelse men handlar också mycket om hopp och kärlek.
 
I skolan har vi som uppgift att på svenskan läsa en bok om andra världskriget och reflektera lite om den och hålla på. Jag började först läsa drygt 200 sidor i Historien men hade varken tiden eller orken att ta mig igenom en så tjock bok (typ 650 sidor med pytteliten text) så då bytte jag till den här för att... ja, den var kort. Det här är faktiskt den första biografi jag läser ut (läste drygt Anne Franks dagbok men det kanske inte räknas?) så det var med både spänning och fasa jag öppnade bokens pärmar för att se vad insidan dolde.
 
För det första: Den här historien är 100 % sann. Jag har som de flesta andra läst otroligt mycket om och från andra världskriget och vet precis hur fruktansvärt och hemsk det var men det är så annorlunda att faktiskt läsa det från en persons synvinkel (eller ja typ...) särskilt när personen i fråga faktiskt överlevde. Hela historien är fruktansvärt hemsk men också helt otrolig med tanke på att hon överlevde. Det finns hur många situationer där Nina precis lyckas ställa sig på rätt sida av tåget, välja att inte gå på tyskarnas löften eller hamna längst bak i kön. Jag tycker man får ett otroligt perspektiv på hur stor skillnad ett litet val kan göra, i Ninas fall var det hennes liv som stod på spel och många gånger visste hon det inte ens själv. Det är också otroligt fint att hon lyckas uppfylla sina drömmar (det står på baksidan) och göra det hon ville med sitt liv trots de hemska händelserna i hennes liv. Därför är det här en viktig historia på många sätt, en historia som måste bli berättad.
 
Men jag är ändå inte helt såld på den här boken. Det måste vara något fel på mig men jag gillar verkligen inte skrivsättet. Einhorns språk är det absolut inget fel på men jag gillar inte riktigt det där: sedan gjorde hon så, Nina berättar om händelsen, sen gick hon dit... Det blir så konstigt när en person berättar om en annas liv (även fast personen är ens mamma) men det kanske bara är en grej jag kan lära mig tycka om. Jag kommer helt klart läsa fler biografier i framtiden men då skulle jag hellre se att det är en person som berättar om sitt liv och vad den tyckte och tänkte om det. Nackdelen med sådanna biografier är ju dock att de kan bli lite ensidiga och inte så breda i tanken men jag hittar säkert några godbitar i sjön.
 
Det här ändå en bok som jag tycker att man borde läsa för att få en perspektiv på hur det faktiskt var under den tiden för de utsatta men också se att det går och gå vidare i livet och uppfylla sina drömmar trots att man har alla odds emot sig. Det är det jag kommer ta med mig efter den här läsningen och att man faktiskt aldrig kan veta vart livet bär en oavsett vem och vart man är. Valen man ständigt gör i livet kan handla om ren tur och förändra hela ens framtid men också på ett bra sätt. Så om jag skulle sätta ett ord på den här boken så skulle det vara det: hopp.
 
 
 
 

Nej! Nej! Ta inte slut!

Kategori: Bokrecensioner

 
 
Titel: The perks of being a wallflower
Författare: Stephen Chbosky
Sidor: 332
Genre: Uppväxt, vänskap, kärlek, vardag
 
Baksidetexten:
Charlie is a freshman and while he's not the biggest geek in the school, he is by no means popular. Shy, introspective, intelligent beyond his years yet socially awkwad, he is a wallflower, caught between trying to live his life and trying to run from it. Charlie is attempting to navigate his way trough uncharted territory: the world of first dates and mixed tapes, family dramas and new friends; the world of sex, drugs, and The Rocky Horror Picture Show, when all one requires is that perfect song on that perfect drive to feel infinitie. But Charlie can't stay on the sideline forever. Standing on the fringes of life offers a unique perspective. But there comes a time to see what it looks like from the dance floor.
 
Jag är stum. Seriöst. Jag vet inte vad jag ska skriva. Hur kan jag skriva om den här boken utan att den dras ner till botten. Jag vet inte om jag kommer lyckas. Men jag ska försöka. Andas. Andas. DEN HÄR BOKEN ÄR SÅ J*VLA BRA!!!!
 
The perks of being a wallflower är en bok som ALLA verkar ha läst så när jag såg den på Pocketshop kunde jag inte låta bli att köpa den men jag var misstänksam. Böcker alla älskar har en tendens att göra mig besviken. Den här gjorde inte det. Den överträffade för f*n alla mina förväntningar! Jag vet inte var jag ska börja! Handlingen är så enkel men så vacker på något vis. Man får lära känna Charlie och se honom växa upp genom brev han skickar till en hemlig person. Han som alltid varit ensam får vänner han kan lita på och älska och får uppleva en helt ny värld. Han blir en person som betyder något för andra. Men det finns problem också och trots boken gullighet är den fruktansvärt hemsk ibland. Ganska ofta faktiskt. Jag gråter, jag skrattar, jag lever med den här boken!
 
Charlie är nog en av de bästa karaktärerna jag har stött på någonsin i litteratuern (fattar inte hur de kunde välja Logan Lerman till rollen!) Han är så söt och omtänksam, så smart och så... äkta. Hans språk är så enkelt men så vackert och jag vill bara krama om honom! Patrick och Sam är också helt underbara karaktärer och dialogerna är så fina och underbara att jag bara vill skutta runt hela dagen samtidigt som det alltid finns ett allvar bakom. Jag lyckas dock blanda ihop alla karaktärer på B! Bill, Bob och Brian (heter han Brian? Eller var det nåt annat? Hehe) var typ samma person för mig så det blev alltid jättekonstigt, haha! Tycker dock att det är konstigt att de knarkar så jäkla mycket. Visst alkohol och tobak och sånt men droger när de är typ 17-18? Okej, det är säkert jättemånga som gör men det kändes lite väl "vardagligt". Kanske bara USA, haha!
 
SPRÅKET! SPRÅKET! SPRÅKET! Chbosky har ett enkelt men så vackert och välskrivet språk och jag ryser ibland för att det är så vackert. Det är sällan jag stöter på författare som lyckas skriva så enkelt med ändå träffa läsaren precis rätt. Breven är korta och jag tänker hela tiden "bara ett till, ett till!" vilket är ett mycket gott tecken för boken blir aldrig seg.
 
Den här boken åker upp på listan över mina absoluta favoritböcker precis som jag vet att den gjort för så många andra. Jag ser både fram emot att se filmen samtidigt som jag är rädd att den ska dra ner boken totalt. Om du inte redan har läst den här boken så vill jag bara slänga den i ansiktet på dig för det här är bok som inte är lik någon annan. Det är en bok om att växa upp, hitta sig själv, uppleva kärlek och äkta vänskap. Man borde seriöst läsa den här boken i skolan för det skulle den passa för. Förlåt för en ganska rörig recension, egentligen skulle jag bara kunna säga två ord: LÄS DEN!
 
 
 
 

En stad av ben blev en stad av aska

Kategori: Bokrecensioner

Titel: City of Ashes (The mortal instruments #2)
Författare: Cassandra Clare
Sidor: 411
Genre: Urban fantasy, kärlek, vänskap, spänning
 
SUPERSPOILERS FÖR ER SOM INTE LÄST FÖRSTA BOKEN I SERIEN!!!
 
Clarys liv har blivt helt upp-och nervänt. Hennes mamma ligger fortfarande på sjukhuset, hennes pappa är genomond och killen hon kanske älskar är hennes bror. Samtidigt måste hon vänja sig vid sitt nya liv som Shadowhunter och det faktum att hennes pappa stulit The mortal cup. Inget kan någonsin bli som förr..
 
Nu har jag äntligen läst ut denna underbara lilla bok. Jag har varit tvungen att läsa massa annat i skolan så därför gick läsningen lite trögt men vad gör det att dra ut på en underbar bok?
 
Jag är totalt såld på urban fantasy. Hela världen Clare har byggt upp är så oberhört intressant och faschinerande och jag vill bara leva i den! Jag vill också vara en Shadowhunter! :'( Handlingen är sjukt spännande, det är cliffhangers hit och actionfighter dit och jag vill bara läsa för evigt. Jag kan dock tycka att boken blir lite väl kaka på kaka om ni förstår vad jag menar. All action, realtionsdraman och lite mystik blir lite väl mycket ibland för på boken drygt 400 sidor händer det otroligt mycket och den kunde lika gärna vara uppdelad i två. Jag skulle gärna sett att den var lite långsammare (herregud, skerv jag just det där?) och mer "lugn" på vissa ställen, jag tror att kontrasten skulle gjort boken mer intressant. Så är jag inget jättefan för action men det funkar här, det är logisk action som har en mening. Men jag uppskattar ändå dialogerna och "känslorna" i boken mer. ^^
 
Förutom miljön är det absolut bästa med den här boken karaktärerna! Jag älskar alla! Jace, Clary, Alec, Isabelle, Simon, Maia, Magnus... bli mina kompisar! Jag älskade att man fick se mer av Magnus Bane, han är nog en av de grymmaste karaktärerna jag stött på! Clary växte i mina ögon i den här boken, jag tycker att hon på något sätt kändes mer... äkta. Nej, jag vet inte jag bara gillade henne mer än i första boken. Maia var en ny karaktär som jag verkligen tyckte om även fast hon var lite svår att få grepp om. Valentine måste vara den coolaste bad guyen ever! Så läskig men ändå så mänsklig på nåt vis. Det är svårt att förklara men han har liksom ett motiv för sin ondska och sånt gillar vi här borta!
 
Språket är realtivt enkelt och jag har absolut inga problem att hänga med. Men det som är så bra med Clare att det hela tiden är förändringar och nya saker och en grej som nämnts i början kan komma igen i slutet. Jag ser väldigt mycket fram emot att läsa fortsättningen på serien och se om den är lika välplanerad. Sedan måste jag ju nämna den lilla twisten i mitten ungefär. OMG! Egentligen lite överdrivet kanske men rätt kul, jag blev förvånad i alla fall. Jag måste seriöst vara immun mot spoliers för i den här serien har jag kanske fått redan på en grej? Med tanke på hur mycket jag läst så är det ju sjukt!
 
Det här är en mycket bra bok kanske inte mind blowing men serien i helhet kommer definitivt upp på lista över favoriter. Jag kan inte vänta tills jag håller tredje boken i min hand för herrejösse, vad det slutade spännande! Om serien fortsätter växa vet jag inte hur det här kommer sluta!

Askungen, Askungen, Askungen, Askungen....

Kategori: Bokrecensioner

Titel: Askungens syster och andra sedelärande berättelser
Författare: Joanna Rubin Dranger (fett coolt namn!)
Sidor: - (stod inte och jag är inte dirket den som räknar, haha)
Genre: Grafisk roman/seriealbum (typ en kombo), fairytale retelling (typ lite), feminism, humor
 
Det här faktiskt det första seriealbumet/grafiska romanen jag läser ut. Det är en samling olika små serier och jag kan väl säga att nästan alla är baserade på Askungen. Askungen hit och Askungen dit, nej, jag tröttnar tyvärr. Budskapen var så övertydliga att jag ibland bara satt och suckade och önskade att något kul skulle hända men nej. Eller jo, lite små fniss var det väl ändå ibland men jag hade hoppats på mer, det är helt klart.
 
Tecknarstilen är jättesnygg enligt mig, jag är väldigt förtjust i bilder som är odetaljerade och "hårda" (haha, lite svårt att beskriva). Kolla på bilden så kanske ni fattar:
Men tyvärr så brister handlingen. Det är för tråkigt, för övertydligt och ALLDELES FÖR MYCKET ASKUNGEN! Det är seriöst tre av kanske fem historier som handlar om Askungen på något sätt! Joanna Rubin Dranger är definitivt en bra tecknare men nej, det här albumet föll mig inte riktigt i smaken. Det var dock kul med något tecknat och snabbläst och jag ska helt klart läsa andra seriealbum/grafiska romaner i framtiden (om det är någon som läst den här, vad är det för något? haha). Förhoppningsvis hittar jag något som jag verkligen gillar, någon som har några tips? ^^
 

Jag berättar sagor. Tro mig.

Kategori: Bokrecensioner

(hittade inte rätt omslag men ja...)
Titel: Passionen
Författare: Jeanette Winterson
Sidor: 224
Genre: Vuxenböcker, kärlek, udda, historia
(och ja, jag lyckas visst få en dator, haha)
 
Beskrivning från Boktipset (japp jag är lat):
Mitt i den ryska vintern möts Napoleons unge kycklingkock Henri och den venetianska croupiern Villanelle. Tillsammans flyr de kriget för drömmarnas stad Venedig. Henri är en pojke med ett alldeles för stort hjärta och han förälskar sig handlöst i den märkliga Villanelle, som i sin tur har fått sitt hjärta stulet och undangömt i en glasburk i en garderob. Gränsen mellan saga och verklighet är utsuddad och passion i olika former genomsyrar berättelsen.
 
Herre min skapare, jag är kär! Vissa böcker har en effekt på mig som gör att hela min litterära värld förändras och vidgas. Det här är en sån bok. En som får en att börja sjunga: "Where have you been all my life?" mellan sidorna. Okej, jag kanske överdriver lite men den här boken fick mig att upptäcka något jag aldrig kännt förut i litterturen. Vad det är? Jag vet inte riktigt men det är något med Winterson som får mig bli helt galen!
 
Okej, lugna ner dig Ebba. Nu tar vi det här från början. Handlingen är inte så innehållsrik. Sanningen är att det inte händer så mycket i hela boken. Det är mycket beskrivet och en actiongrad på typ noll men det är alldeles... alldeles underbart! Ändå är handlingen fantastisk! Den är så perfekt och jag älskar den "omöjliga kärleken" för den här gången är den verkligen verkligen omöjlig och det slutar totalt oväntat (jag vill inte spoila, men gud, vilket underbart slut!). Villanelle är typ den coolaste karaktären någonsin. Jag menar en kvinna på den tiden (eller ja, den är ju påhittad men ändå) som klär ut sig till man, spelar kortspel och hånglar med överklassdamer, hur kan man inte älska henne? Henri är också riktigt välbeskriven och han är så speciell. Jag har aldrig stött på någon liknande karaktär vilket är ett stort plus.
 
Men bokens absolut bästa del är självklart: SPRÅKET!!! Herrejösses, det är så fint, poetiskt, djupt, beskrivet och ack så underbart. Jeanette Winterson vet sannerligen hur man skriver och jag skulle kunna plocka en miljon citat från den och bara kasta över er. De återuppkommande meningarna (som den i rubriken där uppe) höjer boken något enormt och... jag vet inte vad jag ska säga. Passionen är en av de bästa böcker jag någonsin läst och jag ska definitivt läsa mer av Winterson.
 
Trots att jag nu hyllat den här boken till höjderna så måste jag påpeka: Den här boken passar inte alla (tyvärr). Den är djup, konstig och med mycket tänkande i så jag skulle inte rekommendera den till dig som gillar lättsamma ungdomsböcker eller chick-lit. Men för dig som är som jag och älskar annorlunda böcker med ett fantastisk språk så säger jag bara: LÄS!!!
 
 
 

Dagen då allt förändrades

Kategori: Bokrecensioner

Titel: En bit av mig fattas
Författare: David Levithan
Sidor: 191
Genre: Vänskap, historia (eller ja, historia och historia men nu räknas den som det!), ungdomsbok
 
Det är en alldeles vanlig morgon för tre tonåringar i New York. Claire är i skolan, Jasper ligger och sover och Peter skolkar. Men det är ingen vanlig dag. Det är den 11 september 2001.
 
Oj vilken utförlig beskrivning av den här boken *ironi*! Nej men det var ett tag sedan jag läste ut den här boken så minnet är inte jättefärskt. Anledningen till att jag plockade upp den här boken på bibblan var inte så konstig. Jag älskar David Levithan som författare och jag älskar att läsa om historiska händelser. Det har konstigt nog inte kommit så många 9/11 skildringar (i alla fall inte översatta) så den här boken kändes som ett måste och jag ångrar inte att jag tog upp den.
 
Handlingen är så simpel men så vacker på något vis. Det händer egentligen inte jättemycket på de få sidorna utan man får istället följa de tre huvudkaraktärernas tankar och känslor vilket jag alltid uppskattar. Den handlar även mycket om vänskap och en liten gnutta kärlek på äkta Levithan vis vilket jag älskar. Han är seriöst ett geni! Språket är helt underbart och jag njuter av att bläddra mellan sidorna. Men (för det finns faktiskt ett men!), jag skulle gärna sett att boken var lite längre för det blev så himla ruschat på slutet. Men det är en perfekt bok för dig som vill ha något kort men ändå känslosamt.
 
Jag älskar karaktärerna (särsklit Jasper, hur underbar som helst!) och de känns väldigt realistiska. Jag gillar också hur Levithan inte stödjer "the revenge" mot Afghanistan om ni fattar vad jag menar som många amerikaner ofta gör. Jag personligen tycker det är skitidiotiskt att förklara krig mot ett helt land bara för vad en liten grupp människor har gjort men det är ju bara min åskit (och tydligen Levithans också).
 
Som vanligt namedroppas massor av band och artister (vilket språk jag har, haha) och han väver snyggt in den nästan obligatoriska HBTQ- delen på sitt vanliga vis. Så om du gillar Levithan (eller annars också) så tycker jag definitivt att du ska plocka upp den här boken även fast jag gillar Ibland bara måste man och Den andre Will Grayson (som han skrivit ihop med John Green) ännu lite bättre. Eller ja, läs allihop! Jag ser framemot att läsa ännu mer av honom för han tillhör helt klart gruppen med mina favoritförfattare.
 
 
 

Vad var det som hände egentligen?

Kategori: Bokrecensioner

Titel: The unbecoming of Mara Dyer
Författare: Michelle Hodkin
Sidor: 456
 
När Mara Dyer vaknar upp på sjukhuset minns hon ingenting om vad som har hänt. Hennes bästa vän och hennes pojkvän är båda döda och hon har ingen aning om varför. Varför klarade hon sig? Mara och hennes familj flyttar till en ny stad men inget kan någonsin bli som förr. För vad händer när man börjar se saker som ingen annan ser? Och mitt i all röra blir kär?
 
Jag hade verkligen inte planerat att läsa The unbecoming of Mara Dyer men så stod den där på Stadsbiblioteket och skrek: Läs mig! Läs mig! Vad kunde jag göra liksom? Boken har trots allt blivit hyllad av hur många bokbloggare som helst.
 
Hela konceptet är hur coolt som helst. Man visste aldrig riktigt vad som hände i Maras huvud och vad som var på riktigt vilket jag älskade. Hela den psykologiska delen var definitivt det bästa med boken. Hela första delen satt jag fastklistrad framför boken men sedan tycker jag tyvärr att den tappar lite. Jag hatade tjafset mellan Mara och Anna, vad var grejen med det liksom? Är folk verkligen sådär korkade? Det kändes bara som en väldigt dålig high school- film. Kärleksbiten var också liiiiite för mycket för min smak, den tog över alldeles för mycket under den senare delen av boken och suckade högt för mig själv ibland för att det var så larvigt.
 
Karaktärerna är faktiskt riktigt bra dock! Jag älskar att Mara är så sur hela tiden och egentligen ganska otrevlig men jag fattar inte varför det ska vara så "åh, förbjuden kärlek!". Bara för att nån har ett "dåligt rykte" är det väl inte så att jorden gå under? Eller? Noah gillade jag också mycket, tyckte dock att han blev lite väl perfekt på slutet. Det var mycket roligare i början, haha. Men min favoritkaraktär var ändå Jamie (eller hette han ens så, haha?). Så himla gullig, jag hoppas att man får se mer av honom i nästa bok!
 
Kort sagt: Den här boken är definitivt läsvärd och bra men ingen favorit precis. Jag rekommenderar den till dig som gillar mystik och typiska YA- böcker för det här är en snygg blandnig. Om jag hittar uppföljaren på bibblan ska jag garanterat läsa den för den slutade i en riktig cliffhanger.
 
PS! Älskar omslaget, tycker det är sjukt coolt! ^^