Wolf
Kategori: Bokrecensioner
ScarletCinder vet att hon inte bara är en Lunar, hon är även den försvunna prinsessan Selene som drottning Levana skulle göra vad som helst för att döda. Efter händelserna på balen med prins Kai sitter hon inlåst i Beijings fängelse men lyckas med hjälp av sina Lunar-krafter och det faktum att hon är en cyborg, rymma tillsammans med den charmig kapten Thorne.
Samtidigt i en liten by i Frankrike har Scarlets mormor blivit kidnappad och hon vet inte vem som har gjort det eller varför. Hon stöter på den mystiska Wolf som verkar veta mer än vad han säger och Scarlets mormor var nog inte den hon först trodde att hon var...
Jag läste Cinder i julas och tyckte verkligen mycket om den så när jag slog upp första sidan i Scarlet hade jag höga förväntningar och jag blev inte besviken. Scarlet är väldigt intensiv och handlingen börjar där Cinder slutade och sedan utspelar sig allt under bara en vecka. Vi får fortsätta att följa Cinder då hon tillsammans med Kapten Thorne bryter sig ut ur Beijings fängelse och flyr i hans stulna rymdskepp. Samtidigt introduceras vi till en ny huvudkaraktär – Scarlet vars mormor har blivit kidnappad och hon har ingen aning om vart hon är eller vem som har tagit henne. Vi får även följa prins Kais perspektiv och samt ett par röster som bara får några korta sidor. Det är ett väldigt skickligt sätt att berätta på ett spännande sätt och när man läst om Scarlet vill man direkt veta vad som ska hända med Cinder och tvärtom. Jag gillade att Scarlet hade mer mystik än vad Cinder hade och den var betydligt mer oförutsägbar och spännande och man kände hur all action bara låg och kokade under ytan.
Precis som Cinder är en omtolkning av Askungen, är Scarlet en omtolkning av Rödluvan och jag tycker att Marissa Meyer gjorde en riktigt snygg tolkning av sagan. Det finns många tydliga Rödluvan-element och jag flinade flera gånger när hon gjorde annorlunda twister på den klassiska sagan. Vi är kvar i den otroligt coola men också skrämmande framtidsvärlden men vi får följa Scarlet i Frankrike vilket var jätteintressant. Det är alltid spännande att se hur författare skildrar framtiden då de gamla fortfarande finns kvar. Dock känns det som Meyer inte alltid kan bestämma sig för hur hennes framtidsvärld ska vara. Vi stöter på cyborgs, androider och andra högteknologiska grejer men samtidigt lever hela världen i diktatoriska monarkier utan att de riktigt framställs som någonting dåligt. Prins Kai är en god karaktär trots att det han egentligen är, är en diktator som ärvt sin titel. Jag reagerade även på att Scarlet och hennes mormor odlar tomater på någon slags gård i en liten fransk by. Om man har kunnat utveckla cyborgteknik och likande – har man verkligen kvar jordbruket då? Det fanns lite såna där små saker jag störde mig på med världen men överlag är världen helt klart den här seriens starkaste sida. Den är så intressant och jag älskar science fiction-twisten på den med Lunarnas (vad heter de i den svenska översättningen, haha?)!
Trots att den här boken är relativt tjock var den väldigt lätt att ta sig igenom och det är hela tiden action och spänning som får en att fortsätta läsa. Jag tror nog att jag gillade den här lite mer än den första boken för handlingen blev mer intensiv och mysterierna ökade. Det märks att boken är skriven för ungdomar för språket är ganska enkelt och det finns inte så mycket ”mer” än själva historien om ni förstår vad jag menar. I många dystopier blir samhällskritiken och känslorna väldigt tydliga, oavsett vilken målgrupp den riktar sig till och tyvärr faller Scarlet på den sidan där det dystopiska samhället blir lite mesigt. Jag tror boken skulle varit så mycket bättre om hon spann vidare lite mer på smittan och gjorde hotet från drottningen mer skrämmande. Förhoppningsvis kommer vi få se mer av det i de två kommande böckerna för jag märkte hur det gnagde lite på ytan!
Folk har lite olika åsikter om det där med att skriva i flera perspektiv men det är bland det bästa jag vet och jag älskar när man får lära känna många karaktärer. Marissa Meyer har gjort ett fantastiskt bra jobb med att skapa intressanta och välgrundade karaktärer och jag älskar varenda en av dem. Cinder är kick-ass, precis som i första boken och jag gillar att hon inte är så fluffepuff utan har alla typer av känslor. Vår nya huvudkaraktär Scarlet var kanske inte lika cool som Cinder men hon känns väldigt mänsklig och lätt att relatera till. Skulle min mormor vara försvunnen skulle jag också mest bry mig om det ärligt talat. De skiljer sig mycket åt vilket gör att man inte tröttnar lika lätt och båda deras historier var intressanta. Kai kändes tyvärr lite tom som karaktär och jag hoppades mer på att den sköna kapten Thorne skulle bli kärleksintresset men det kanske var det som var poängen. Scarlet träffar den mystiska Wolf och herregud - Wolf! Jag blev kär vid första sidan! HAN. ÄR. FREAKING. AMAZING! Och ja, delar av hans karaktär var lite skumma men det var det som gjorde honom intressant och jag älskade twisten bakom honom. Dock går väl relationen mellan honom och Scarlet lite väl fort, jag menar en vecka - seriöst? De var jättefina tillsammans men jag fattar inte varför författare alltid ska hålla på och fjanta med den där instalove grejen. Hur svårt kan det vara att skapa en trovärdig kärleksrelation?! En annan favoritkaraktär är drottning Levana. Hon fick inte mycket utrymme i den här boken men när hon väl var med – oh boy, vad jag var lycklig. Hon är en av mina absoluta favoritskurkar någonsin och jag skulle lätt kunna läsa en hel bok från hennes perspektiv. Det skulle faktiskt vara intressant för just nu är hennes ondska bara lite halvt motiverad, jag vet makt är typ allt men det måste väl finnas någon större drivkraft bakom?
En riktigt bra fortsättning på en serie som jag tror bara kommer att bli bättre och bättre och jag ser galet mycket framemot Cress som kommer nästa år. NÄSTA ÅR! Hur hade de tänkt att jag skulle kunna vänta till dess?! :’(
PS! Guldstjärna till det urläckra omslaget!
