I'm not a robot... I'm a CYBORG!
Kategori: Bokrecensioner
Titel: Cinder (The Lunar Chronicles #1)
Författare: Marissa Meyer
Utgivningsår: 2012
Sidor: 387
Genre: Fairytale retelling, dystopi vs sci-fi (jag vet inte om det kan gå som en dystopi när det involverar månvarleser?)
Bokens baksida (latisen97 här borta):
Cinder, a gifted mechanic in New Beijing is also a cyborg (= människa fast med robotdelar typ). She's reviled by her stepmother and blamed for her stepsister's sudden illness. But when her life becomes entwined with the handsome Prince Kai's she finds herself at the centre of a violent struggle between the disires of an evil queen - and a dangerous temptation.
Cinder is caught between duty and freedom, loyalty and betrayal. Now she must uncover secrets about her mysterious past in order to protect Earth's future.
Yes man! This is what I've been waiting for! Cinder har förmodligen det konstigaste konceptet jag någonsin stött på. Jag undrar vad som gick runt i Meyers hjärna när hon kom på det här. Hm, vi låter Askungen bo i ett dystopiskt Beijing där en dödlig epedemi (eller hur det nu stavas) härjar och där prinsen försöker komma överrens med månens drottning för det bor såklart folk på månen och de kan mind controlla (språkbegåvningen kommer fram) folk. Askungen är också en halvrobot, en cyborg och är Beijings bästa mekaniker och vet ingenting om hennes liv innan operationen. Ja kära vänner, det är Cinder. Det låter helt vansinnigt, sjukt och galet men ojojoj, så underbart det blir! Marissa Meyer måste var ett geni! Allt är så himla intressant och trots att det är mycket som pågår känns det inte för mycket. Jag älskar att boken utspelar sig i framtidens Beijing (128 år efter fjärde världskriget, tyckte det var en kul tidsbenämning) eftersom som nästan alla böcker jag läser utspelar sig i USA eller Sverige. Att använda sjukdom som den skrämmande framtidsbilden är något som många författare har nappat på och det är ett ganska troligt framtidsscenarium dock toppas ju den här berättelsen med att det även finns människor på månen, så kallade Lunars (vad heter de i den svenska översättningen). Jag har alltid älskat rymden och tyckte det var en kul twist men det gör att man inte riktigt kan kalla det en dystopi utan mer science fiction. Eller ja, kanske en fin liten blandning.
Det här är alltså en omtolkning av Askungen vilket inte kom fram så jättetydligt egentligen men det gjorde mig ingenting för grundhistorien fanns ändå där. Jag tyckte det var kul att hon t.ex. tappade sin fot istället för sin ena sko, haha. I den här berättelsen lär hon också faktiskt känna prinsen till skillnad från många andra versioner. I t.ex. Disneys version tittar han liksom på henne och bara: OMG! Du är så jävla snygg! Gift dig med mig! Inte så trovärdigt enligt mig. Här går det också ganska snabbt men han träffar henne i alla fall innan balen vilket jag föredrar betydligt bättre. Något som gjorde mig positivt överraskad var hur liten plats kärleken tog i den här boken (tillskillnad från mina förväntningar)
Cinder är en av de grymmast karaktärerna jag har stött på! Hon är bara så jädra awesome! Hon är tuff, kaxig, lite killig och ganska självisk vilket jag alltid uppskattar. Är det bara jag som älskar själviska karaktärer?! Det är ju så de flesta människor på jorden faktiskt är! Hon bryr sig om sig själv och de människorna hon älskar och är ingen "save the world" karaktär som man ofta stöter på. Hon är så trovärdig och cool och jag kan verkligen relatera till henne. Kai är väl helt okej men ganska tråkig. Jag får liksom ingen kontakt med honom och han känns ganska grå men förhoppningsvis utvecklas han under seriens gång (vet dock inte hur mycket han kommer vara med). Iko var dock en minnesvärd karaktär som jag tyckte var jättehärlig men denna doktor (minns inte vad han hette, haha). Fy Fabian vad jobbig han var! Usch, blä, fy, tvi, jag ville bara sparka honom ibland! Anledning? Bestäm dig gubbjävel! Han snackade hela tiden om saker han visste och inte visste och blablabla, kunde han inte bara sagt allting från början? (ni som läst boken fattar nog var jag menar) Men förrtuom Cinder heartade jag en annan karaktär... Levana! Asså det är någonting med mig och elaka drottningar/häxor/maktgalna kvinnor! Jag faller för varenda en av dem! Så jäkla awesome hon var, jag bara älskar onda karaktärer! Hon fick mig att tänka på underbara Morgana från Merlin och jag njöt varenda sida hon var med på. Är det någon mer en jag som älskar onda karaktärer, haha?
Hela boken hade ett väldigt fint tempo och det hände mycket saker hela tiden men det fanns ett litet problem som gjorde att jag inte riktigt kunde älska boken. Den var för förutsägbar. Det kändes som att jag kunde lista ut de flesta händeleserna långt innan de hände (jag listade ut sluttwisten typ direkt, inte så kul). Jag ser dock jättemycket framemot att få läsa del två i serien Scarlet som är en omtolkning av Rödluvan (läs Annas recension här, den lilla fuskisen lyckas nämligen få tag i en förhandskopia!). Den släpps någon gång under 2013 (orkar inte googla när) och 2014 kommer Cress eller Gress (C och G ser typ likadana ut i boken, haha) som handlar om Rapunzel och 2015 kommer Winter som ni kanske fattar är en omtolkning av Snövit. Jag och många andra har alltså en hel serie att vänta på vilket alltid är kul! Jag önskar att jag ägde denna bok för omslaget är ju bara så sjukt snyggt! Det skiljer sig verkligen från många andra YA och den skulle se fantastisk ut i bokhyllan... *dreglar*. När jag tittade runt lite snubblade jag över det här omslaget:
Jag vet inte vilket land det kommer ifrån (ser ut som Frankrike när man läser serienamnet) och den är faktiskt rätt cool. Vad tycker ni?
Jag tycker helt klart att du ska plocka upp den här boken för hela konceptet är totalt awesome även fast det fanns grejer jag störde mig på. Om du vill ha en annorlunda och lite knäpp ungdomsbok, vad väntar du på? Den finns även på svenska under samma titel för dig som inte pallar att läsa på engelska men språket var inte speciellt svårt så det tror jag de flesta som läst engelska ett tag klarar av. Läs den!
Random sak jag tänkte på (inga spoilers):
I och 1 så typ identiska ut i boken vilket gjorde att jag läste ID som 1D (alltså One Direction). Haha, det blev lite skumt i hjärnan ibland kan man säga!
Bloggadress: http://thequestionmark.blogg.se