iceandfire.blogg.se

Titel: Rubinröd (org. Rubinrot)

Serie: Ädelstens trilogin  

Författare: Kerstin Gier

Utgivningsår: 2009

Språk: Svenska (org. tyska)

Sidor: 366

Genre: Urban fantasy (eller vad ska man kalla det?), tidsresor, ungdomsbok

 

 

---

 

Rubinröd följer 16-åriga Gwendolyn som har en ganska speciell familj där det finns en så kallad tidsresargen. Alla tror att Gwens kusin Charlotte har fått genen men det visar sig tidigt i boken att det är Gwen som har fått den och nu står hon helt förvirrad och oförbered att resa tillbaka i tiden. Det är där ifrån historien drar igång och jag tyckte hela konceptet med tidsresorna var riktigt coolt. Ändå sedan jag började kolla på Doctor Who har jag varit lite smått besatt av tidsresor och jag tycker Kerstin Gier gjorde sin egna tolkning av tidsresorna på ett väldigt bra sätt. Systemet är inte så flummigt som tidsresor ibland kan bli och det var väldigt spännande att se hur hon skildrade de olika tidsmiljöerna (även fast det inte var så många olika). Jag blev lite besviken på att man bara kunde resa tillbaka i tiden (framtiden är 100 gånger coolare) men det skapade i alla fall lite logik vilket var bra. Världsuppbyggnaden (har ingen aning om hur jag ska översätta det till svenska) var definitivit en av bokens starkare sidor och Gier har gjort ett riktigt bra jobb med att skapa en intressant och spännande värld. Den hemliga orden var rätt creepy om jag ska vara ärlig samtidigt som alla hemligheter och mysterier gjorde att man ville fortsätta att läsa. Kerstin Gier beskriver sina miljöer väldigt simpelt men ändå tillräckligt detaljerat för att jag ska få mycket bilder i huvudet och det kändes verkligen som man följde Gwen var hon än gick. Det är verkligen ett stort plus för jag hatar verkligen när man inte kan föreställa sig någonting och det gör mig bara jätteförvirrad. Här fanns det både utrymme för fantasi, samtidigt som man förstod precis vart man befann sig.

 

Sedan kommer vi till den punkt som tyvärr får mig att inte älska den här boken som så många andra gör. Handlingen. Jag tyckte aldrig boken blev seg eller tråkig men det var för lite handling. Det här är helt och hållet min personliga åsikt men jag vill att varje bok i en serie ska kunna stå för sig själv. De ska självklart hänga ihop, jag menar inte så, men jag vill att varje bok ska ha något eget, något som gör just den minnesvärd. Tyvärr kändes Rubinröd bara som en inandning innan andra boken och det håller inte riktigt. Man fick en riktigt bra introduktion till världen och mysterierna bakom den men that was it. Jag fann aldrig att boken hade någon djupare handling än att introducera läsaren till nästa bok. Vissa tycker säkert det funkar utmärkt med jag vill gärna ha lite mer än så för att verkligen tycka om en bok.

 

Gwendolyn är en helt underbar karaktär! Hennes berättarröst är så underhållande och lättsam och garanterat en av de bästa jag har läst på länge! Jag skrattade flera gånger åt hennes tankar och under alla saker hon är med om är man alltid kvar i samma Gwens huvud, något andra författare ofta misslyckas med. Hon är lite smått irriterande ibland och lite barnslig men det gör henne så mänsklig och äkta att jag älskar henne ändå. Hon är väldigt typiskt "tonårsaktig" men det tycker jag är bra för i ärlighetens namn läser man sällan om sådana. Jag tror verkligen att många kan känna igen sig i henne och hon kändes mycket realistisk! Gideon var en bra karaktär till en början. Han var lite kaxig, sur och småelak och om ni läst min blogg ett tag vet ni att jag föll direkt. Men sedan började han att få schitzfrena känslor i slutet av boken. Seriöst, han bytte personlighet på en sida! Min reaktion var typ:

 

Nja, jag gillar karaktärsutveckling men det tar ett tag innan man helt byter personlighet trots att det hänt dramatiska händelser. Det fanns många andra trevliga karaktärer som Gwens mamma Grace som jag tycker var jättesympatisk, hennes ursköna bästa vän Leslie och spöket James. Överlag tycker jag verkligen att karaktärerna i Rubinröd var bra men ja... hon kunde jobbat lite mer på Gideons utveckling...

 

Den här boken är otroligt lättläst och sidorna bara flög förbi. Det var trevligt att läsa något där inte hjärna måste jobba så mycket för att man ska njuta av historien. För den här boken var verkligen underhållande och jag behövde aldrig säga åt mig själv att "Ebba nu måste du läsa lite", det bara blev så automatiskt. Något jag dock tänkte på var vilken målgrupp boken var riktad till för jag kände att jag skulle uppskattat den mer när jag var lite yngre typ 13-14 år. Den funkade utmärkt nu också (jag fyller 16 i sommar), vilket självklart är mycket positivt men om man sänkte ålder på karaktärerna kunde den lika gärna gått som MG enligt min åsikt.

 

Det här är första boken i en trilogi och andra boken Safirblå kom ut på svenska den här veckan och jag kommer helt klart att plocka upp den någon gång för trots att det fanns delar i boken som inte helt föll mig i smaken var det överlag en väldigt intressant och underhållande bok. Och det är väl trots allt det som är viktigast när det kommer till kritan? Jag läser ju för att jag tycker att det är kul och då passade den här boken mycket bra! Det ska bli kul att se när historien verkligen drar igång och i vilken riktning den tar. Spännande värre! Jag rekommenderar den till dig som vill ha en lättsam men väldigt intressant bok om tidsresor trots att den brast lite på vissa punkter.

 

PS! Jag får spuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuunk på att de bytte omslag på den här serien! Visst, de nya är inte direkt fula men den gamla serien var så otroligt fin och annorlunda! Jag äger ju inte boken så det är egentligen inget problem så men varför måste de alltid byta omslag till något tråkigare och sämre *host*across the universe*host*? Om man ska byta omslag tycker jag man ska göra det efter hela serien har släpps i orginalomslagen så läsaren själv får välja vad hen tycker är snyggast!