Karaktärer
Kategori: Tankar
Jag läser och tittar på galet många bokrecensioner. Alla har sina egna sett att recensera och har olika åsikter om hur en bra bok ska vara och vad den ska innehålla. Jag brukar precis som många andra gå efter tre huvudpunkter då jag recenserar en bok: HANDLING (då även saker som takt, spänning och utveckling ingår), SPRÅK (och allt mer "tekniskt" som världsuppbyggnaden, berättarteknik osv...) och KARAKTÄRER. Som ni ser på rubriken är det just dessa karaktärer jag vill prata om idag för jag tycker många verkar ha fått det lite om bakfoten vad som egentligen är en bra karaktär. Det här är självklart bara min personliga åsikt men få saker i bokvärlden stör mig så otroligt mycket som när en recensent ger en bok väldigt dåligt betyg/omdöme för att huvudkaraktären var irriterande. Enligt min åsikt är en dålig karaktär inte samma sak som en störig karaktär. Jag tycker inte man kan total dissa boken bara för att en av karaktärerna inte är exakt perfekt och kanske gör lite dumma val ibland. Jag brukar kalla det mänsklighet men sådant får tydligen inte finnas. Så låt oss nu gå in på djupet inom ämnet karaktärer och utforska vad en bra och en dålig karaktär egentligen är. Vi börjar från början!
En historia kan utspela sig precis var som helst. I nutida Kina, 1800-tals London, en helt alternativ värld där magin styr samhället eller i framtiden då vår miljö har blivit helt förstörd. Det finns egentligen inga begränsningar för hur en värld kan vara uppbyggd. Framtid, dåtid (eller baktid som min brorsa säger, hehe) eller nutid, realism eller fantasi, allt är möjligt för en fiktiv historia! Idag saknar även språket begränsningar (nåja, nästan i alla fall) och en författare kan göra i princip hur hen vill för att bygga upp en historia. Men så har vi karaktärerna. Karaktärerna är de som påminner oss om oss själva. Trots att vi nu befinner oss i en helt annan värld i en helt annan tid finns det fortfarande människor med tankar och känslor som vi kan identifiera oss med och lära oss av. Även fast karaktären i sig kanske inte är mänsklig brukar den oftast ha mänskliga känslor annars tror jag boken skulle bli ganska tråkig (fast tipsa gärna om ni vet någon där huvudkaraktären verkligen inte ALLS har mänskliga tankar och känslor, skulle vara intressant!). Det är därför jag värderar mänsklighet högst när jag reflekterar över en karaktär. En människa är inte helt perfekt. Tro det eller ej men INGEN är perfekt inte ens den där Bettan i 6B eller den där sexiga sångaren du lyssnat ihjäl dig på. INGEN är perfekt och så ska det vara även i böcker enligt mig, annars klarar jag inte av att läsa det. Alla egenskaper kommer också ofta med både onda och goda saker och det tycker jag ska skildras i karaktärens uppenbarelse (fina ord jag använder här). Låt oss examplera med några vanliga egenskaper!
Snäll
Alla älskar väl en riktigt snäll och osjälvisk karaktär eller hur? Men en person som är riktigt riktigt snäll är också ganska ofta rätt så mesig och vågar inte stå upp för sig själv för att det skulle kunna "såra" andra människor (källa: verkligheten). Jag tror alla vi har mött kompisen som inte vågar säga att hon inte tycker om gurka bara för att inte göra oss ledsna när vi lagat tsatsiki. Hen skrattar ofta fast hen inte alls tyckte det var kul och kan ibland verka lite fejk och sånt ska visas när det gäller en "överdrivet" snäll karaktär.
Kreativ
Här källar jag mig själv! Jag är (vad man skulle kunna beskriva) extremt kreativ och ja, det där lät skrytigt men det är sant, haha. Jag får storslagna idéer ungefär lika ofta som andra ungdomar tänker på sex (perspektiv!). Jag gör alltid helt orginella projekt i skolan, har de roligaste födelsedagsfesterna och kommer på vad vi ska hitta på i helgen på en sekund. Fint låter det, jag vet. Men med kreativitet kommer också problemet att jag är extremt och då menar jag EXTREMT tankespridd. Jag kan seriöst sitta mitt i en konversation och sluta lyssna bara för att jag kom på det perfekta sättet att lösa Tysklands miljöproblem. Jag går in i min helt egna värld och vissa dagar kan jag knappt prata med andra människor för att jag är så inspirerad. Så brukar det ju även sägas att kreativitet är princip i gränsen till galenskap och ja, det stämmer nog ganska bra för många kreativa människor är ganska "all over the place" om man säger så. Jag säger ofta saker som helt saknar mening bara för att jag kan ungefär. Jag är alldeles för ambitiös för mitt eget bästa och min mardröm är att sluta med något simpelt kontorsjobb (typ Apple VD). Detta mina vänner, speglar en kreativ karaktär. (jag har även extremt dålig humor som ni kanske märkt, hehe)
Smart
Wow, hela bokbloggsvärlden - hej! Ni är ju så smarta att jag kan höra hela hjärnvågor jobba ändå har ifrån! Att vara smart är förbannat kul för allt blir så lätt. Läxan går på en halvtimme istället för två timmar, man kan få relativt högt betyg utan att ens anstränga sig (folk borde så lära sig att improvisera och RITA! (alla lärare är besatta av små töntiga teckningar som förklaring)) och man kan lista ut saker även fast de inte står klart och skriker en i pannan. Smarta människor äger! Men så är det skillnad på att vara lite småsmart som jag och de flesta andra eller värsta geniet som typ... Einstein eller nåt. När man är riktigt och då menar jag RIKTIGT smart behandlar man inte omgivningen på samma sätt (källa: personliga upplevelser och reflektioner, källkritiken får ni sköta själva). Alla runt om en är inte glada trevliga fina personer - de är idioter. Jag träffar en del såna människor ibland som verkligen ser ut som de LIDER för de har ingen att prata med (tänk ATMOS- killen i Doctor Who, såna finns på riktigt!). Detta gäller självklart inte ALLA smarta människor men många lider av faktumet är de faktiskt är mycket, mycket smartare än genomsnittet.
Så en egenskap kan alltså ge både negativa och postiva konsekvenser på en karaktärs personlighet. Men nu till det viktigast - det måste synas! Det finns inget som stör mig så otroligt mycket som när en karaktär beskrivs som rolig men så är den aldrig det minsta rolig. Eller smart men så löser den ändå inga av bokens problem. Say what?! Man samlar inte på egenskaper som på bokmärken! De är en del av den man är - ens personlighet och personligheten syns, även om man själv väljer att visa vissa sidor och dölja andra.
Detta är också otroligt frustrerande när författare säger att karaktären t.ex. BRINNER för läsning men så läser den ingenting. Om en persons absoluta största intresse är att läsa ska den personen ta mig fan läsa! Den ska tänka på böcker, älska doften av böcker och alltid gå in på biblioteket när den kan. Om man har ett intresse man verkligen brinner för speglar det ens liv och ens personlighet! Det ska synas i en riktigt bra karaktär!
En annan sak som påverkar vår lilla hitills plågade karaktär är historia och bakgrund. Även små saker som om man hade hund som liten eller växte upp i en villa påverkar hur man är som person. Vi har vissa egenskaper från början men det är vår miljö som bestämmer vilka vi visar och inte (psykologen Ebba förklarar). Jag vet att jag garanterat skulle varit en helt annan person om jag gått på en annan skola än jag gör. Allt, från kontakten med föräldrar, kompisar och uppväxtmiljö påverkar oss och eftersom vi är karaktärerna ska det vara samma sak med dem. Det måste inte uttryckligen stå varenda historia för varenda liten karaktär men om en karaktär är t.ex. väldigt elak brukar det finnas en grundande orsak till detta och den borde komma fram under boken eller seriens gång, annars finner jag det inte tillräckligt utvecklat.
Mitt viktigaste budskap till er nu är: SLUTA KLAGA PÅ KARAKTÄRER BARA FÖR ATT DE INTE ÄR PRECIS SOM ER SJÄLVA! Äkta människor är elaka, sluga, själviska, korkade, tröga lika mycket som de är modiga, snälla, roliga och självständiga. Bara för att du råkar tycka att en karaktär gör den inte till en dålig karaktär. Låt oss examplera! Jag läste Mitt perfekta liv för några månader sedan och tyckte huvudkaraktären Macy var ganska irriterande. Det kan bero på att jag har seriösa problem med folk som hela tiden pressar sig med att behöva vara precis perfekta. När detta slog mig förstod jag att Macy var en fantastisk karaktär för hon var precis som så många jag känner och vet om. Tänk på hur mycket de skulle kunna relatera till hennes karaktär. Det var ju fullkomligt brilljant! En annan karaktär som jag vet andra hatar och då menar jag verkligen HATAR är Tally från Uglies. Och ja, jag håller med hon är irriterande men enligt mig är det inte så konstigt att hon klagar på att hon är ful när hela hennes liv går ut på att folk pekar ut vilka som är fula och vackra och hon tillhör den fula gruppen. Seriöst, om du skulle leva med ugliesarna (heheh, ordval...) skulle inte ditt självförtroende svaja ibland? Det skulle mitt i alla fall! Så jag tyckte att Tally var en riktigt bra karaktär plus att hon visade hur dagens tonårstjejer faktiskt beter sig. Men mitt stora Uglies- problem var de andra karaktärerna för var fan var dem?! Jag såg absolut ingen personlighet i någon av de andra karaktärerna och de skulle bokstavligt talat kunna gå och dött utan att jag hade brytt mig. De är inte bra karaktärer! Bra karaktärer gör intryck på oss, de lär oss något om verkligheten och visar oss hur livet kan gå till för de är precis som oss. En annan sak som jag har tänkt på är skillnaden mellan hur folk bedömer kvinnliga och manliga karaktärer. I dagens recensioner framgår det ofta att en kvinnlig karaktär ska vara modig, rolig, tuff, självständig, osjälvisk, kick-ass och lösa absolut alla problem medan en kille bara kan stå i ett hörn och vara snygg. Har jag rätt eller har jag rätt?!
Som avslutning på detta groteskt långa (och ganska pessimistiska) inlägg vill jag nämna några av mina favoritkaraktärer från litteraturen: Linnéa (Engelsfors), Parker Fadley(Cracked up to be), Severus Snape (Harry Potter), Katniss Everdeen (Hungerspelen), Haymitch (Hungerspelen), Albus Fucking Dumbledore (Harry Potter), Charlie (The perks of being a wallflower), Isaac (The fault in our stars), Karou (Daughter of smoke and bone), Hazel (The fault in our stars), Sam (The perks of being a wallflower), Alaska (Var är Alaska?), Will Grayson - den sure (Den andre Will Grayson), Patrick (The perks of being a wallflower), Villane - eller hur det nu stavas (Passionen), Chance (Finnas till), Magnus Bane (The mortal instruments), Arthur Dent (Liftarens guide till galaxen) osv.....
+ varenda jäkla Harry Potter karaktär måste nämnas för om det är någon som vet hur man skapar karaktärer så är det Rowling ♥
Jag skickar kakor till alla er som orkat läsa igenom allt det här! De avnjutes bäst ihop med ett kallt glas mjölk och ett avsnitt Doctor Who. Jag vill påpeka att detta inlägg enbart består av mina egna åsikter (och lite fakta jag hittade på, hihi) så ni kanske har helt andra åsikter om hur en bra karaktär ska vara. Håller du med mig eller inte? Hur tycker du att en bra karaktär ska vara?
