We'll always have Paris
Kategori: Filmrecensioner
Casablanca är en av de riktigt stora filmklassikerna som man "måste" ha sett innan man dör. Själv såg jag den för första gången för några dagar sedan hos min kära mormor med höga förväntningar. Och jag blev verkligen inte besviken...
Titel: Casablanca
Regi: Michael Curtiz
Manus: Julius J Epstein, Philip G. Epstein och Howard Koch med lite andra människor
Skådespelare: Humphrey Bogart, Ingrid Bergman, Paul Henreid m.fl.
År: 1942
Speltid: 1 h 42 min
Handling: Casablanca utspelar sig i Casablanca (say what?!) under ungefär samma tid som den kom ut. Andra världskriget är i brinnande läge och vår berättelse handlar om Rick Blaine som äger en fin bar i Casablanca. Han vill helst av allt hålla sig ute från kriget så gott som han kan. Men problemen uppstår när han träffar sin gamla kärlek Ilsa Lund som är gift med den politiskt aktiva Victor Laszio som är mycket eftertraktad av nazisterna.
Filmen är spännande från första minuten och det tog ett tag innan jag fattade vad den egentligen handlade om. Men när man väl börjat få lite kläm på vem som är vem och vilka relationer de har till varandra gick de utmärkt att hänga med i handlingen. Jag uppskattar verkligen filmer när man inte riktigt förstår poängen med den förrän i allra sista minuten då filmen är slut. Casablanca har en fenomenal uppbyggnad. Man får veta mer och mer om Rick och Ilsas förflutna samtidigt som dramat byggs upp i området.
På bara 1 timme och 42 minuter hinner man känna nästinill alla känslor en människa kan känna. Det är romantik, spänning, sorgligheter, vemod, ilska, frihetskänsla och till och med lite humor. Den blir aldrig tråkig trots att den har några år på nacken och den har någon slags tidlöshet över sig som så få fiktiva verk lyckas med. Något som jag blev positivt överraskad över är att den är lite "konstig". De flesta riktigt stora filmklassiker jag har sett brukar ha en ganska simpel handling som talar till en stor publik och det har väl i och för sig den här filmen med men det finns en djup och lite vedmodig känsla som sällan finner sig i publikfavoriterna. Det är i alla fall vad jag har upptäckt. Mycket hänger på slutet som är ganska oväntat och ovanligt men helt i min smak!
Karaktärer och skådespelarinsatser: Rick Blaine är en helt fantastisk karaktär! Man vet aldrig riktigt vart man har honom men det är det som gör honom så intressant. Han försöker hålla sig undan från allt som har med krig att göra men det blir allt svårare för honom under filmens gång. Han ger inte ett så väldigt sympatisk intryck i början men växer så mycket som karaktär ju mer man lär känna honom. Jag älskade verkligen hans karaktär och jag tror att jag kommer behöva se filmen flera gånger för att verkligen förstå mig på honom.
Ilsa var lite knepig men ändå väldigt lätt att sympatisera med och jag kunde definitivt förstå henne utifrån hennes situation. Hon gick igenom tuffa saker och det var väldigt intressant att se kontrasten mellan hennes lite osäkra och försiktiga karaktär till hennes man Victors extremt frispråkiga och färgstarka karaktär. Jag tycker det är väldigt coolt att den här filmen är så pass anti-nazistisk när den kom 1942, mitt under alltihop. Amerikansk i och för sig men det var ändå rätt häftigt att de gjorde det och att den blev en sådan succé.
Skådespelarna var helt perfekta och varenda roll fick utrymme med hjälp av dem. Jag har faktiskt aldrig sett något med Ingrid Bergman innan så det var väldigt intressant och jag förstår verkligen varför hon blev så älskad. Hon är full av energi och förmedlar känslorna perfekt. Och hon var verkligen sjukt vacker på den tiden!
Tekniska saker: Jag har en crush på svart-vita filmer bara för att de är så vackra och ja, vad mer kan man säga. Vackert, snyggt och sparsamt. Eftersom de inte finns så mycket action eller sånt så känns den inte så gammal som den faktiskt är som vissa mer actionfyllda filmer kan göra när de fått några år på nacken. Skulle man filmat den här filmen nu skulle det inte sett totalt annorlunda ut.
En grej som Casablanca är känd för förutom allt jag redan har nämt är Humphrey Bogarts lilla rock som gjorde Burberry-rocken trendig och idag är det ett av världens mest kända och klassiska plagg och vill man ha en äkta får man se till att ha mycket pengar i plånboken. Överlag innehåller filmen extremt snygga kläder t.ex. Ingrid Bergmans outfit där uppe. Gah, jag svimmar så snyggt!
Betyg: Jag blev totalt tagen av den här filmen och älskade varenda minut av den. Jag tror att det här kommer vara en film som jag ser om flera gånger och jag tror folk i alla åldrar kommer att kunna njuta av den i en lång tid framöver för det är en helt fantastisk. Det är inte ofta jag ger betyget 5/5 till en film men Casablanca är helt klart värd det! En ny favorit hos mig och jag tycker att alla borde ge den en chans!
