iceandfire.blogg.se

Titel: Var är Alaska? (org. Looking for Alaska)

Författare: John Green

Utgivningsår: 2005

Sidor: 223

 

 

Det här var första gången jag läste en bok som enbart John Green har skrivit (har tidigare läsa Den andre Will Grayson som han skrivit ihop med David Levithan, läs den om ni inte gjort det!) och jag hade hört så sjukt mycket bra om den här så när jag såg den på biblan tvekade jag inte utan lånade hem den trots att jag hellre hade velat läsa översättningen. Boken är vad man brukar kalla "coming-of-age" eller kanske "uppväxtskildring" på svenska, ja, ni fattar i alla fall vad jag menar. Miles skaffar sina första vänner, blir kär för första gången och lär känna sig själv och själklart går vi inte utan den nästan obligatoriska spriten och tobaken. Jag brukar tycka om såna historier och den här är inget undantag. Internatskolor är ett ganska säkert kort för mig och jag gillar verkligen miljön som Green beskriver, det känns verkligen som man är där med Miles och hans vänner. Jag gillar stämningen på skolan och hur smarta alla elever är. Deras system är ganska knäppt men kul på samma gång. Det kändes lite som den politiska ställningen i Sverige på typ... 70 eller 80-talet kanske med de rika vs. de fattiga. Det var kanske lite överdrivet men vad vet jag, så kanske det är på vissa ställen? Jag tyckte i alla fall att det var intressant med "konflikterna" som rörde sig inom skolan även fast de var av ganska konstiga anledningar.

 

Boken är delad i en "före-del" och en "efter-del" och det är alltså efter den här händelsen som man inte vet något om i första delen av boken. Under före-delen flyter det mest på utan några superstora händelser, egentligen är det bara "den" händelsen som är den stora. Det är rätt typiskt för såna här böcker att det egentligen inte händer så mycket men det tycker jag är ganska skönt. Till skillnad från actionpackade fantasyromaner kan man luta sig tillbaka och bara njuta av den här för tempot är ofta rätt så lugnt. Men den blir aldrig tråkig utan är full med mycket känslor, skratt och ett underbart språk. John Green skriver sannerligen bra men jag är förargad över att de inte hade den inne på engelska. Det får nog bli en omläsning på orginalspråk någon gång för jag tror verkligen att det finns mer att hämta av språket (märlig formulering där...)

 

Miles var en alldeles underbar karaktär och jag älskar hans konstiga hobby att lära sig personers sista ord. Han känns väldigt trovärdig och jag gillar att han är lite tillbaka dragen (tog mig typ fem minuter att komma på något bra svenskt ord, haha). Han är väldigt mysig och det är uppfriskande att läsa från en killes perspektiv eftersom typ 99% av alla ungdomsböcker är från en tjejs perspektiv. Översten eller Chip var en skitkul och annorlunda karaktär och jag småflinade varje gång han var med. Hans och Miles relation (asså är det bara jag som aldrig kan se realtion som en kompisrealtion?) tyckte jag beskrevs väldigt bra och man såg hur den växte under bokens gång. Det är sällan man ser kompisrelationer (förtydligar där, haha) mellan killar i ungdomsböcker och deras vänskap var intressant och följa. Men asså favoritkaraktären? Jag tror ni alla som har läst boken fattar att man väljer Alaska. Hon är helt underbar! Galen, spontan, smart, knäpp, tuff och helt enkelt awesome! Åh, jag älskar Alaska! Hon är kanske inte som alla man stöter på en vanlig dag i verkliga livet men hon är så underbar! Gillar hennes feminism och hennes kommentarer också och som kontrast till hennes lite "bad ass"- atityd är hon väldigt smart. Jag vill ha hennes bibliotek! Alaska for the win!

 

Den här boken var verkligen bra men jag tror jag skulle uppskattat den ännu mer om jag läste den på engelska. Om jag ser den någon gång på biblan får den nog följa med för en omläsning. Den här boken fick mig skratta, gråta och bli lite smått galen under läsningens gång för rackarns vilken bra bok! Boken är också en riktig liten citatbomb. Är det någon som kan ha missat det "klassiska" citatet: If people were rain, I was drizzel and she was a hurricane. Underbart fint men min absoluta personliga favorit är (jag tar det på engelska också för det låter jättetöntigt på svenska, haha): Y'all smoke to enjoy it. I smoke to die. Är inte bara det en anledning att läsa boken?