iceandfire.blogg.se

Burned and frozen.

I am beautiful

Kategori: Bokrecensioner

Uglies (Uglies, #1)
Titel: Uglies
Serie: Uglies #1
Författare: Scott Westerfeld
Utgivningsår: 2005
Sidor: 425

Handling:
Tally Youngblood is about to turn sixteen, and she can't wait for the operation that turns everyone from a repellent ugly into a stunningly attractive pretty and catapults you into a high-tech paradise where your only job is to party. But new friend Shay would rather hoverboard to "the Smoke" and be free. Tally learns about a whole new side of the pretty world and it isn't very pretty. The "Special Circumstances" authority Dr Cable offers Tally the worst choice she can imagine: find her friend and turn her in, or never turn pretty at all. The choice Tally makes changes her world forever.

Uglies är en bok jag hade velat läsa hur länge som helst. För på riktigt en dystopisk framtidsvärld där plastikoperationer är obligatoriskt? Det lät bara för grymt om ni frågar mig. Konceptet är också bokens absoluta starkaste sida enligt mig och världen Westerfeld har byggt upp är väldigt intressant. Jag har en liten crush på framtidsvärldar som faktiskt är helt realistiska och det här är en sådan. Samhället är väldigt sjukt men väldigt intressant och jag gillade den bakgrundshistorien man fick till att det var som det var även fast det inte var mycket. Det var det jag störde mig lite på när de kommer till världen för jag tycker den saknade lite logik för att få mig på fall och det som fick mig att vända blad fram till sista sidan var att jag ville ha mer av samhället. Det kom förklaringar efter ett tag men det kändes ändå som det var en stor del som fattades. Jag fattade inte riktigt poängen med att ha samhället som det var trots förklaringarna. Samhället påminner på många sätt det i Across the universe men där är allt mycket tydligare och ledarna har orsaker till varför det är som det är. Nu ska jag i och för sig inte klaga allt för mycket på bristen på information eftersom det här bara är första boken i en serie på fyra så förhoppningsvis kommer jag förstå mer om jag läser uppföljarna.
 
Jag tycker om när handlingen har en "riktning" om ni fattar vad jag menar. Man vet vad de ska göra men inte hur de ska göra det och Uglies är ett sånt exempel men jag hade gärna sett någon mer "twist" i handlingen för det var få saker som var såhär "oj" eller "wow". Den blir lite seg på vissa ställen och ibland var det bara samhället som fick mig läsa vidare men mot slutet tog det sig verkligen och det blev riktigt spännande. Det kunde ha varit lite mer action och lite mer oväntade händelser för stor del av handlingen var mycket förutsägbar.
 
Dystopier är definitivt en av mina favoritgenrer och jag tycker särskilt mycket om när författaren lägger in kritik mtot vårt nuvarande samhälle i det dystopiska samhället. Som "The Capitol" i Hunger Games som skulle kunna representera hur vi i de rikare länderna utnyttjar de fattigare (eller det är i alla fall så jag alltid har sett det). Samhällskritik råder det ingen brist på i Uglies heller men det är lite för tydligt för min smak. Jag tycker om när man själv får tolka bokens budskap, inte få de skrivet rakt i pannan på en. Det är så uppenbart att Westerfeld kritiserar "utseendehetsen" att känns som han dumförklarar läsaren om ni fattar vad jag menar. Jag vill själv upptäcka boken utan att någon berättar allt för mig!
 
Något jag däremot tycker om är Tally! Hennes karaktär är väldigt välutvecklad och hennes handlingar känns  trovärdiga och jag hejar på henne genom hela boken. Hon är lite naiv ibland men vem skulle inte vara det i det där samhället? Men medan Tally är en väldigt genomtänkt och välbeskriven karaktär kommer de andra i skymundan. Även stora karaktärer som Shay och David får jag ingen riktigt bild av. Både i utseende och personlighet, alla är så tomma. Shay hade dock en ganska cool personlighet men hon fanns knappt med i själva händelserna i boken. Men David var ungefär som att läsa ett vitt papper. Jag fattar seriöst inte hur han är! Det var som om han kom på typ: Nu skapar vi en bra manlig karaktär, hm.. snäll, modig, hjälpsam kanske... Men det slutar med att han blir väldigt platt och jag tycker aldrig hans personlighet skiner igenom (om han nu har någon). Det gäller alla karaktärer utom Tally, de existrerar knappt! Det kanske bara är jag som inte kom in tillräckligt djupt i historien men jag tycker att det var helt tomma.
 
Okej, nu låter det som jag typ hatade den här boken men så är inte fallet. Den var ganska bra och jag tyckte världen och konceptet var väldigt intressant men jag vill ha mer. Mer karaktärsbeskrivningar, mer twistar, mer bakgrundshistoria och förklaringar och (ni kommer hata mig för att säga det här) gärna lite mer politik. Jag vill veta varför samhället ser ut som det gör och hur det styrs! Jag är ändå nyfiken på att se hur Westerfeld fortsätter historien för han ska ju tydligen vara en väldigt bra författare (eller så är det bara jag som är kritisk idag, haha). Jag kommer nog plocka upp Pretties men om det är någon där ute som läst hela serien kan ni gärna säga om den utvecklas till det bättre eller det sämre. Jag tror ändå att serien har god potenital att bli något i mina ögon!

Kommentarer


Kommentera inlägget här: