The Brainwasher
Kategori: Bokrecensioner
Titel: Tankeläsaren (org. Graceling)
Serie: De utvalda #1
Författare: Kristin Cashore
Sidor: 480
Utgivningsår: 2008
Handling:
Hon var bara åtta år gammal när hon dödade en man första gången. Tio år senare tvingas Katsa fortfarande hota och döda människor åt kungen för att hon är en av de sju kungadömenas särlingar - född med en särskild gåva som kungen har rätt att utnyttja.
Katsa är slagkämpen som ingen kan besegra. Allt förändras när hon möter prins Po - han är mystisk, svårslagen i strid och har ögon som ser rakt igenom henne... Han förstår henne som ingen annan, men vad döljer han? En farofulld färd tar sin början och Katsa får uppleva sådant hon inte trodde var möjligt. Bottenlös ondska, trofast vänskap och en kärlek så stark att den skrämmer henne...
Jag hade hört så mycket gott om den här boken. Det var en riktig episk fantasy med en kick-ass huvudkaraktär och så lite kärlek på det. Det lät ju grymt! Men hur kunde det bli så fel?
Jag ska börja med att säga att jag inte hatar den här boken. Det är inget fel på den i praktiken och det är en helt okej bok. Men den fångar mig aldrig. När man läser episk fantasy får man lite vara beredd på att det är segt i början. Det tar nästan alltid 100-200 sidor att ens presentera hela världen vilket jag inte har något större problem med. Jag tycker att starten i den här boken var bra och nödvändig. Man introducerades till Katsas värld och fick veta mycket om hennes bakgrund och hennes karaktär vilket jag inte hade något problem med. Men i fantasy vill jag att det där coola äventyret ska komma sedan. Visst, äventyr kom det men det var inte speciellt kul för det.
Jag fattade ärligt talat inte riktigt poängen med hela historien. Kanske var jag bara uppmärksam men det var så mycket kungadömen och historier att jag inte kunde hänga med. Katsas resa blev bara ett vimmel och jag fattade knappt poängen med allt som var förrän det stod klart och tydligt framför mig. Jag blev aldrig fångad eller särskilt engegerad men jag fattar inte riktigt varför. Världen var spännade och intressant och karaktärerna var coola. Men det fanns ett problem - det fanns ingen historia. Eller jo, klart att det fanns en berättelse men jag fick aldrig grepp om den och det som fanns var bara torrt och tråkigt. Det som verkligen var själva historien skulle passa bättre som en lite plot twist.
Världen är dock något jag tycker Kristin Cashore gjort riktigt bra. Det är ingen typsik fantasyvärld med drakar, magiker och troll men jag tyckte mycket om den. Särlingar är personer med speciella gåvor och de går att känna igen med hjälp av att det har olika färg på ögonen. Det var ett riktigt coolt sätt att visa att de var speciella! De sju kungadömen var dock rätt tristaoch jag blandade mest ihop namnen på alla. Varför måste alla fantasyböcker alltid ha så komplicerade namn på allt?! Det var en av de bidragande faktorerna till att boken blev relativt seg i mina ögon och jag orkade aldrig riktigt koncentrera mig på historien.
Katsa är en riktigt hyllad karaktär och med dödandets gåva och en utsökt vresighet blev hon en liten darling även i mina ögon (hehe, snygga formuleringarnas gåva). Jag tror ni har märkt hur mycket jag avgudar småsura och otrevliga karaktärer som inte släpper folk nära in på livet. Hon är riktigt häftig och med mycket bakgrund och djupare känslor. Jag kände att hon kanske var lite barnslig ibland. Hon blev bara arg hela tiden utan anledning och agerade som hon var fem år i vissa situationer vilket blev lite störande. Men hon växte verkligen och i slutet tyckte jag mycket om henne. Något som dock störde mig var likheten med Katniss. Katsa och Katniss har inte bara typ samma namn, de är även typ samma person. Katniss är bara snäppet grymmare. Po var en jättefin och hans karaktär kändes väldigt genomtänkt och hans gåva var väldigt häftig. Jag tyckte relationen mellan dem var riktigt fin och för än gångs skull lade författaren in kärlek utan att det blev som att äta en friterad semla med extra topping. Karaktärerna kände jag var bokens starkaste sida och varenda en av de kändes äkta och genomtänkt.
Överlag är det här en helt okej bok. Fina karaktärer och en cool värld kunde ha blivit så bra men tyvärr faller det. Jag fick aldrig grepp om historien och det blev bara en seg lång väntan på slutet. Jag vet att många älskar den här boken så var inte rädd för att ta upp den om du är intresserad. Men om du frågar mig om en episk fantasy skulle jag inte rekommendera den här i första hand. Jag kommer inte läsa fortsättningen i serien om den inte är bättre (någon som läst?) och boken landar ljummet i mina tankar.
Allmän tanke som jag tjusigt översatt till finska för minimal spoilerrisk: Tämä kirja oli pahin seksikohtauksia olen koskaan lukenut! Hahaha! Olin kuolla, kun luin niitä! Niin uskomattoman huono, hahah!
(hehe, hoppas ni kan översätta från andra hållet nu! XD Men erkänn smart sätt?!)
Rubrik: The Brainwasher - Daft Punk
