Below my feet
Kategori: Bokrecensioner
Titel: The Great GatsbyFörfattare: F. Scott Fitzgerald
Utgivningsår: 1925
Språk: Engelska
Sidor: 148
Genre: Klassiker
Bokens otroligt detaljerade baksida:
Jay Gatsby is a self-made man famed for his deadent, champagne-drenched parties. Despite being surrounded by Long Island's bright and beautiful, he longs only for Daisy Buchanan.
När jag läste andra klassiker har jag vetat ungefär vad som skulle komma att hända och i vilken riktning historien skulle ta men när det kom till The Great Gatsby visste jag verkligen ingenting. Boken har egentligen inte så mycket handling utan historien krestar kring Nick Carraway och människorna han möter och deras livsöden. Han bor granne med den mycket rika, lite mystiska mr. Gatsby och man skulle kunna säga att boken drar igång när de träffas. Jag har alltid varit lite förtjust i såna här böcker som saknar en tydlig handling. De måste inte finna skatten, hitta kärleken eller vinna mot ondskan. Den berättar bara om människor och hur människor kan reagera i olika situationer. Den saknar det man skulle kunna kalla "spänning" men fylls med en så starka känslor att man hela tiden vill läsa vidare. Och jag älskar det! Jag älskar hur enkel den är men samtidigt så full av djup, tankar och känslor. Man kan välja att tolka boken på olika sätt och jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska tolka den ännu men historien är så full av lycka, kärlek och sorg, allt på samma gång i en perfekta propotioner och pulsen hålls ständigt i perfektion. Jag grät lite på slutet, både för att det var sorligt men mest för hur otroligt "komplett" historien kändes. Den här boken är verkligen inte lång men den innehåller så mycket mer än vad som står tryckt i ord och jag kan inte låta bli att älska den.
Något som jag fann både imponerande och faschinerande var hur otroligt lätt Fitzgerald visar tidsmarkörer i den här romanen. Boken utspelar sig ungefär samtidigt som den publicerades och det känns verkligen som att jag är med på en av de där lyxiga festerna på 20-talet. Det är få författare som lyckas med att fånga tidsandan i precis lagom mängd men Fitzgerald lyckas brilljant. Något som jag lade märke till flera gånger var nationalismen och rasismen flera av karaktärerna i boken förespråkar. Det var intressant eftersom det verkligen var så världen såg ut på 20- och 30-talet även fast det självklart var hemskt att folk kunde ha den synen på svarta. Det finns i allmänhet väldigt mycket som går att analysera och tolka i The Great Gatsby och jag förstod säkert inte ens en tiondel av alla budskap i boken och jag tror att jag kommer behöva läsa om den en eller flera gånger för att verkligen kunna ta in allt. Men jag tycker de allra sista sidorna på ett sätt fångar upp romanen och binder ihop allt tillsammans och Fitzgerald får budskapet att sitta på plats på men bara några få ord och plötsligt känns allt tydligare.
Alla karaktärerna har ett särskilt djup och har sina egna historier och öden. Huvudkaraktären Nick var ganska tillbakadragen och stundtals möjligtvis lite destruktiv men jag tyckte verkligen om honom. Han är mycket av en observant om man kan kalla det så och får mig att tänka på Farväl till Berlin av Christopher Isherwood. Mr. Gatsby var mycket intressant och spännande karaktär med mycket djup och mystik. Det är han som historien mesta dels krestar kring och man får under bokens gång veta mer om hans förflutna och hans karaktär. Jag vet inte riktigt vad jag egentligen tycker om honom men jag gillade verkligen mystiken och känslan hans karaktär ger till boken. Han är charmig men lite tillbakadragen och jag tror det fanns mycket med just honom jag inte riktigt snappade upp men jag fick hela tiden känslan av djupet som låg bakom honom och han kändes väldigt genomtänkt. Gatsbys stora kärlek heter Daisy och hon var en karaktär med många olika sidor. Hon var charmig och irriterande, korkad och smart, allt på samma gång men det gjorde henne till en mycket trovärdig karaktär för trots att jag tyckte att vissa hennes val och handlingar inte var helt rätta kändes det motiverade för det är så de allra flesta människor reagerar. Jag tycker om att karaktärerna i The Great Gatsby inte är överdrivet modiga, givmilda och goda utan har egenskaper som är minst lika mänskliga. Avundsjuka, girighet, frestelse och självviska. De gör inte alltid det man vill att de ska göra och det är det som gör de så trovärdiga. Jag tyckte mycket om det här citatet som Nick tänker: "Everyone suspect himself of at least one of the cardinal virtues, and this is mine: I am one of the few honest people I've ever known".
Det som jag är mest imponerad och förundrad över när det kommer till den här romanen är just språket. Den här boken är nästan 90 år gammal och skriven på engelska och jag kan ärligt säga att jag verkligen inte förstod allt men den var inte otroligt svår som jag hade föreställt mig. Det är inte så många ord som är knepiga utan snarare språktekniken, men om man bara koncentrerar sig noga fungerar det men jag ska nog ta att läsa om boken när jag blir lite äldre så jag verkligen kan ta in allt. Fitzgerald blandar flytande dialoger med enkla men vackra beskrivningar och stundtals perfekt komponerade meningar i precis rätta mängder. Det känns inte så tillgjort som jag upplever att många författare för utan orden står där som om de alltid har gjort det och jag älskar det! Den här boken är definitivt läsvärd bara på grund av det brilljanta språket och den får definationen "magiskt".
Som ni kanske har förstått vid det här laget tyckte jag den här boken var fantastisk även fast det fortfarande finns mycket att upptäcka för mig. Jag kommer garanterat läsa om boken och läsa annat av F. Scott Fitzgerald för jag kan garanterat säga att det är en av de bästa klassikerna jag har läst (även fast antal klassiker jag har läst kan räknas på två händer) och jag tycker att alla borde testa att läsa den någon gång. Den 17:e maj har nyversionen av filmen premiär med en rad kända skådisar i castingen. Leonardo Dicaprio spelar Gatsby vilket jag tror han kan göra riktigt bra och det ska bli intressant vad de väljer att fokusera på i filmen. Trailern ser riktigt bra ut även fast den inte riktigt ger mig samma känsla som boken. Förmodligen blir den mer inriktad på handling och spänning än vad själva boken är jag är väldigt taggad på att se hur det blir.
Ett underbart citat: "For a moment a phrase tried to take shape in my mouth and my lips parted like a dumb man's, as though there was more stuggling upon them than a wisp of startled air. But they made no sound, and what I had almost remembered was uncommunicable forever".
Om ni är intresserade och har läst boken tycker jag defintivt att ni ska kika in John Greens två videos på Crash course som är mycket bra och ger en väldigt intressant tolkning på boken.
Del 1:
Del 2:
Bloggadress: http://andreaiboklandet.blogspot.com/