Imorgon är en annan dag
Kategori: Bokrecensioner
Titel: Ninas resa
Författare: Lena Einhorn
Sidor: 221
Teman: Biografi, andra världskriget
Ninas resa är Nina Einhorns berättelse skriven av hennes dotter om hur hon lyckades lämna Warszawas getto och överleva andra världskriget som jude. Det är en mörk och hemsk berättelse men handlar också mycket om hopp och kärlek.
I skolan har vi som uppgift att på svenskan läsa en bok om andra världskriget och reflektera lite om den och hålla på. Jag började först läsa drygt 200 sidor i Historien men hade varken tiden eller orken att ta mig igenom en så tjock bok (typ 650 sidor med pytteliten text) så då bytte jag till den här för att... ja, den var kort. Det här är faktiskt den första biografi jag läser ut (läste drygt Anne Franks dagbok men det kanske inte räknas?) så det var med både spänning och fasa jag öppnade bokens pärmar för att se vad insidan dolde.
För det första: Den här historien är 100 % sann. Jag har som de flesta andra läst otroligt mycket om och från andra världskriget och vet precis hur fruktansvärt och hemsk det var men det är så annorlunda att faktiskt läsa det från en persons synvinkel (eller ja typ...) särskilt när personen i fråga faktiskt överlevde. Hela historien är fruktansvärt hemsk men också helt otrolig med tanke på att hon överlevde. Det finns hur många situationer där Nina precis lyckas ställa sig på rätt sida av tåget, välja att inte gå på tyskarnas löften eller hamna längst bak i kön. Jag tycker man får ett otroligt perspektiv på hur stor skillnad ett litet val kan göra, i Ninas fall var det hennes liv som stod på spel och många gånger visste hon det inte ens själv. Det är också otroligt fint att hon lyckas uppfylla sina drömmar (det står på baksidan) och göra det hon ville med sitt liv trots de hemska händelserna i hennes liv. Därför är det här en viktig historia på många sätt, en historia som måste bli berättad.
Men jag är ändå inte helt såld på den här boken. Det måste vara något fel på mig men jag gillar verkligen inte skrivsättet. Einhorns språk är det absolut inget fel på men jag gillar inte riktigt det där: sedan gjorde hon så, Nina berättar om händelsen, sen gick hon dit... Det blir så konstigt när en person berättar om en annas liv (även fast personen är ens mamma) men det kanske bara är en grej jag kan lära mig tycka om. Jag kommer helt klart läsa fler biografier i framtiden men då skulle jag hellre se att det är en person som berättar om sitt liv och vad den tyckte och tänkte om det. Nackdelen med sådanna biografier är ju dock att de kan bli lite ensidiga och inte så breda i tanken men jag hittar säkert några godbitar i sjön.
Det här ändå en bok som jag tycker att man borde läsa för att få en perspektiv på hur det faktiskt var under den tiden för de utsatta men också se att det går och gå vidare i livet och uppfylla sina drömmar trots att man har alla odds emot sig. Det är det jag kommer ta med mig efter den här läsningen och att man faktiskt aldrig kan veta vart livet bär en oavsett vem och vart man är. Valen man ständigt gör i livet kan handla om ren tur och förändra hela ens framtid men också på ett bra sätt. Så om jag skulle sätta ett ord på den här boken så skulle det vara det: hopp.
Bloggadress: http://thequestionmark.blogg.se