iceandfire.blogg.se

Hello! Jag har länge känt att den här bloggen inte riktigt får sin tid och att saker och ting inte riktigt funkar som de ska. Jag har inte tid och det kommer saker i mellan konstant vilket varken är kul för mig eller mina läsaren. För att göra saker och ting lite lättare och lite roligare för mig själv har jag beslutat mig för att låta den här bloggen vila och istället skriva på en Tumblr. Sidan heter readingwiththestars och kommer vara ungefär som den här, fast jag kommer att skriva på engelska och kanske göra lite annan typ av inlägg. Det här är helt enkelt av tidsskäl men också att jag föredrar Tumblr som forum för gud, blogg.se är verkligen irriterande.

 

Det går att läsa den nya bloggen även om man själv inte har Tumblr men den går också att följa så ni ser när skriver något nytt. Jag får se vad jag gör med den här gamla bloggen, kanske får jag för mig om en vecka att börja skriva jättemycket, vem vem men just nu så får ni gärna läsa den nya (hitills ligger typ ingenting där men det kommer ;) )

 

Wow. Bara wow. För exakt ett år sedan den 28 oktober 2012 skapade jag bloggen www.iceandfire.blogg.se i hopp om att skapa en trevlig liten bokblogg som kanske skulle hålla i en månad eller två. Wow. Bara wow. Jag trodde aldrig, ALDRIG någonsin att jag skulle lyckas hålla den såhär pass länge med relativt god uppdatering (ja, ja jag har inte bloggar på 24 år men mer om det sen!). Jag är så otroligt glad och stolt över mig själv och jag har verkligen utvecklats under den här tiden både som läsare, skribent och person. Jag har skrivit argsinta, glada, uppmuntrande, knäppa och galna inlägg om det mesta rörande kultur och det har verkligen varit en underbar upplevelse. 

Fakta: Jag har inte uppdaterat på typ en evighet. 

Anledning: Gymnasiet visade sig vara det bästa som finns

Så låt mig förklara. Jag hade höga förväntningar när jag började ettan och i princip alla blev sanning och lite till. Jag mår så jävla bra att det finns inte. Jag kan vara mig själv på ett helt annat sätt än tidigare. Det var inte så att jag trivdes dåligt med mina gamla kompisar men vi var så olika och det kändes aldrig som jag riktigt fick ut något av dem. Nu har jag fått en massor av nya kompisar som är helt fantastiska och jag har så himla kul. De vill också sitta och ha timlånga diskussioner om livet, universum och allting och för första gången på hur länge som helst kan jag prata med mina egna ord utan att behöva tänka på att verka konstig eller att någon inte skulle förstå. 

Så, jag trivs och jag umgås med gamla och nya vänner som jag faktiskt tycker om. Men en baksida med gymnasiet är att det slukar min tid. Jag är med i en jäkla massor av föreningar och skit och tempot går mycket fortare framåt än tidigare vilket gör att stor del av min tid går åt till skolan. När jag väl är ledig har jag inte riktigt prioriterat bloggen (sad I know, men Orange is the new black har tagit mig i sina händer, bara ett avsnitt kvar DÖR!). Jag har faktiskt hunnit med lite läsning så jag känner mig ändå rätt produktiv men om det inte blir så många inlägg hela tiden så förstår ni varför. Tror att många kan relatera till det och förstå

:)

Höstlovet har infunnit sig och jag sitter i vårt släkthusgrej utanför Kalmar och försöker att inte dö av stormen. Ok, så farligt är det inte än men det regnar och blåser rejält så vi får se hur kvällen utartar sig! Imorgon drar vi hemåt men sen ska jag bort igen på onsdag för en tripp till lite släkt i Skåne och så en tur till Danmark. Trevligt, trevligt hoppas jag på. Höstlovet kunde verkligen inte har 

 

Jag blev taggad av Nelly att göra en här skojiga lilla taggen och här har ni videon! Hope you'll like it! Jag taggar Anna, Rebecca och Cecilia . För tillfället är väl mitt liv inte fruktansvärt intressant, jag är sjuk vilket suger för jag vill verkligen inte det just nu men ja, inte så mycket att göra åt det. Troligen får jag vara hemma från skolan imorgon vilket är sämst i tajming urgh, varför ska jag alltid bli sjuk när jag inte borde det?! Annars är saker och ting bra. Jag trivs så galet bra med mina nya klass och jag har fått helt fantastiska nya vänner som jag bara vill vara med 24/7! Sista Broadchurch sändes i torsdags vilket var sjukt bra och spännande och jag tänkte skriva en recension på den snart! Ikväll ska jag försöka bli frisk (även fast det nog inte lyckas) och kanske titta på någon mysig film eller något, vi får se. Ha det så bra!

Titel: The artistRegi: Michael HazanviciusManus: Michael HazanviciusSkådespelare: Jean Dujardin, Bérénice Bejo, John Goodman m.fl. År: 2011Speltid: 1 h 40 min 
Någon gång varje år kommer det en film som verkligen sticker ut och som alla pratar om. 2011 var det The artist som vann 4 Oscars och blev hyllad av kritiker och publik världen över. Jag såg den inte då men när jag kom på den smarta idén om att man faktiskt kan låna film på biblioteket när man är 16 år så såg jag att den här fanns inne och jag norpade den direkt. Mycket bra beslut.
Anledningen till att The artist är en så väldigt speciell film är enkel. Det är en stumfilm. Svart-vit och gjord helt i stil med hur de gamla filmerna på 20-talet såg ut. Vi får följa våra två huvudpersoner George Valentin och Peppy Miller i deras skådespelarkarriärer när stumfilmen går över till ljudfilm. Jag har aldrig sett en hel riktigt stumfilm någon gång utan bara enstaka scener så i början var det väldigt skumt och lite smått förvirrande men man vande sig efter ett tag och kunde fokusera på handlingen och den fina musiken. När man tar bort ljudet måste man fokusera mer på handlingen och vad filmen verkligen handlar om. Jag blev helt förälskad i det och jag är så taggad på att se någon orginalfilm från den tiden för den här var bara så fin och mysig. 
Handligen påminner mycket om Singing in the rain (som jag älskar) och vi får följa en skådespelare som vinner på ljudfilmen och den andra som det inte går sådär jättebra på. Blandat med filmens historia får vi även perspektiv på hur 20-talets lycka gick över till 30-talets depression och det hela var mycket intressant. Det är fantastiskt hur man lyckas berätta en sådan känsloväckande och spännande historia helt utan ord och jag är så imponerad över hur filmen var utförd. Musiken var helt otroligt bra och skådespelarna gjorde ett grymt bra jobb trots att de förmodligen aldrig filmat än stumfilm tidigare. Scenografin och kostymerna skrek dåtid och jag älskade hur medveten den var. Den här filmen var enligt min mening helt fantastiskt och jag kommer definitivt se om den någon gång. Den är kanske inte något för alla för den är mycket speciell men alla borde ge den en chans! Det är en underbar hyllning till filmens historia och en film som värt förtjänar alla sina 4 Oscars. Se den! Jag ger den 4.5 stjärnor på grund av den lite sega början men när jag ser om den slår jag vad om att det blir en 5:a! AH, jag älskar den så himla mycket! ♥  PS! Det kan vara så att inlägget ser lite konstigt och jag är ledsen för det, blogg.se krånglar

Titel: Ender's game (sv. titel: Enders spel)

Serie: Ender's saga #1

Författare: Orson Scott Card

Sidor: 324

Utgivningsår: 1994

 

 

Jag hade velat läsa den här boken så himla länge när jag äntligen plockade upp den på biblioteket. Alla sa att den var så fruktansvärt bra och filmen har premiär i november. Min nuvarande besatthet för science fiction- litteratur gjorde inte valet svårt.

 

Ender's game är en av de mest teknoboostade sci-fi romaner jag har läst och då har jag läst en hel del vid det här laget. Den klingar av hårda elelement, hyperteknologi, rymdskepp och aliens. Det jag tycker är så härligt med miljön i Ender's game är att det är som en blandning av mer naturvetenskapligt riktad science fiction och samhällsriktad science fiction. Vi får våra rymdskepp, laservapen och annat kul samtidigt som vi får politiska draman och ett samhälle som håller på att kollapsa. För mig gick det rakt in i hjärtat och romanen var så otroligt faschinerande.

 

Boken är byggd med mystisk och hela tiden undrar man vad som egentligen pågår och varför de gör som de gör. Efter att ha läst serier som The hunger games, Across the universe och The maze runner är jag van vid upplägget och försökte tänka ut alla möjliga förklaringar till hur hela det stora kriget hade gått till och ändå blev jag ständigt överraskad. För mig hade boken en lite seg början. Den var intressant och så men egentligen inget särskilt. Jag kände att det skulle bli en average sci-fi bok med lite tuffa element och så. Men hola baloa, när man börjar närmar sig de 100 sista sidorna drar det igång som fan och herregud vad jag älskade slutet! Från att ha varit en bra men inte så speciell bok blev den helt galet fantastisk och jag skrek, grät och skrattade av förtjusning för FY FAN VILKET BRA SLUT!!! Det vände hela boken för mig och jag totalt AVGUDADE DET! Boken är 300% värd att läsa bara för de sista 50 sidorna, seriöst. Jag kände mig helt tom efter jag hade läst den och visste knappt vad jag skulle ta mig till. Däremot fattar jag inte varför det är tvunget att vara en serie för första boken slutade perfekt för att vara fristående. Om det är någon som har läst uppföljaren får ni gärna säga till om det är värt det för om det inte är det har jag gärna kvar minnet av den här boken.

 

Ender är en så fin karaktär och jag verkligen älskade honom. Visst, det är inte specielllt realistiskt att en massa barn är så himla smarta men ey, det är framtiden, allt kan hända! Dock kände jag att vissa andra karaktärer kanske var lite bleka ibland och man fick inte lära känna dem så jättebra. Jag tyckte att det var supersynd att man inte fick läsa mer ur Valentines perspektiv för både hennes karaktär och hennes story-line var sjukt intressanta. Jag älskade den politiska biten i hennes få kapitel och jag tror boken skulle blivit mycket mer intressant om man såg mer av det (kan iofs bero på att jag älskar politik men ja...).

 

Som vissa av er kanske vet har Orson Scott Card sagt en del homofobiska utalande och har blivit känd för att inte vara en särskilt trevlig person. Många har bestämt sig för att inte läsa hans böcker och se filmen när den kommer ut av den anledningen. Själv tror jag på att man kan skapa bra grejer fast man är en hemsk person och Ender's game är ett bra exempel för det är en sjukt bra bok. Kan man märka homofobin i boken? Asså de flesta i boken är under 12 år och har inte direkt några romantiska föreställningar än eller vad man ska säga. Så nej, jag tycker inte de märks. Det finns ingen romantisk relation i hela boken så då kan man knappast anklaga själva boken i sig för att vara homofobisk. Däremot har den även fått klagomål om att vara sexistisk vilket man kan säga lite vad man vill om för face it or not, science fiction och fantasy är nästan alltid mansdominerande och antigen blir man sur eller så skiter man i det och läser det ändå. I Ender's game finns två viktiga kvinnliga karaktärer som är tuffa och får ta en del plats och ja, det suger men det är knappast unikt. Man kan ställa sig frågor som "Hur kommer det sig att det bara finns en tjej som är tillräckligt smart för Battle school?" lika gärna som man kan fråga varför det inte finns en enda kvinna nämnd i Hobbiten men sådan är tyvärr den typ av litteratur. Det är därför jag älskar den nya science fiction vågen med böcker som Hunger Games och Divergent där starka kvinnliga karaktärer får ta störst plats.

 

Boken var bara bra i början tills slutet slog till och gjorde mig förälskad i den. Om du funderar på att läsa den tycker jag absolut inte att du ska tveka för den är helt klart värd det! Om du tycker om The maze runner- serien av James Dashner så tycker jag du ska plocka upp den här med för de är väldigt lika varandra. Den åttonde november har filmen premiär och ärligt talat är jag inte helt såld på idén. Jag tycker trailern ser lite sådär ut och det känns som att den gör sig bättre i bokform. Men jag ska självklart se den ändå och se vad jag tycker!

 

 

 Rubrik: No more losing the war - Half moon run

 

Journalisterna blev galna, bloggarna blev galna men galnast av de alla blev fansen. Jag dog verkligen igår när jag fick det säkra beviset på att det verkligen skulle bli en till film. Ryktena har svävat i luften ett bra tag men nu är det bekräftat, VI FÅR EN TILL HARRY POTTER FILM!!! Jag är så otroligt glad men samtidigt lite rädd för jag vill verkligen inte att de ska förstöra den och göra den "bara för pengarna". Men med Rowling vid ratten tror jag att det kommer bli hur bra som helst! Nu väntar en lång lång väntan innan vi lär få mer nyheter men herregud vad taggad jag är. VI FÅR EN NY POTTER FILM, IIIIII!!!!

<333333 

Jag blev taggad av Nelly att göra den här taggen så må så bli! Det handlar egentligen bara om att svara på 5 frågor så det kan jag nog klara av ganska bra!

 

Det var väl inte direkt någon specifik person men jag hade läst bokbloggar i ungefär ett halvår och var så sugen på att starta en och göra det till en liten egen grej. Idag är det fortfarande bara jag och två av mina vänner som vet det och det är hur skönt som helst att bara kunna skriva av sig lite om saker jag älskar!

 

 

I början var det tänkt att bara vara en bokblogg men ja, det failade ju uppenbarligen ganska rejält! Men jag tycker inte om att hålla mig till några mallar utan skriver om såna saker jag gillar och brinner för. Dock försöker jag att inte göra det alltför politiskt även fast jag gärna vill det ibland. Men det får bli en politisk blogg när jag blir lite äldre eller skapar en helt anonym blogg där ingen kan hitta mig!

 

 

Jag är sjukt filosofisk och samtidigt som de är lite läskigt och märkligt, älskar jag det! Det har även ihop lite med att jag alltid måste hålla mina morala ståndpunkter exakt vilket är både bra och irriterande, typ bra när man behöver välja hur man ska göra saker och ting och jobbigt för jag måste hela tiden tänka i tusen led och jag vet aldrig riktigt hur många led som jag ens skulle kunna leva efter. Nu fattar ni säkert ingenting och det gör väl inte riktigt jag heller men sån är jag, haha!

 

 

Alla verkar ha haft problem med den här. Vilken stil? Jag kör lite olika så blir det kul!

 

Bokstil: varierad, djup, framtid

Klädstil: galen, personlig, kreativ

Musikstil: random, anti-mainstream, bäst

 

 

Well, läsa och se på film obviously. Jag dansar även street dance, ser på tv-serier och hänger med mina vänner. Fast det bästa i hela universum är att skriva egen musik, det är förmodligen det jag brinner mest för. Så gillar jag även gamla kläder (min garderob svämmar över) och att träna fast det gör jag mest för att det är bra, inte för att det är sådär superkul. Ofta får jag för mig random saker jag vill göra och så gör jag det (med varierande resultat) så man vet aldrig vad som händer när jag har en ledig stund över!

 

Kommer jag vara en duktig tjej och tagga några människor? Ja, vi kör på tre fina människor som gärna får göra den om de känner för det!

 

 

PS! Ni kanske undrar varför det här inlägget är fyllt med bilder på katter som svävar i rymden? Tro mig, det undrar jag med...

 

Just nu kände jag att det var dags att prata lite om musik. Som många av er säkert har märkt döper jag inte mina bokrecensioner efter bokens titel utan efter något lite mer annorlunda, nämligen än låttitel. Ibland är det bara orginaltitel och ibland citat från låten men sedan ett bra tag tillbaka heter alla mina recensioner någon låt. Ofta försöker jag hitta en riktigt bra låt vars titel är kopplad till boken men det är inte alltid det går. Ibland blev det ABC med Anna Book liksom. Men ibland, ibland lyckas jag hitta den alldeles perfekta titeln och hela recensionen känns på ett vis bättre. Mina personliga favorittitlar är Allt för nu som jag satte till The fault in our stars och Soul wars som var för A million suns. Superbra låtar vars titlar passa perfekt till böckerna. Men för att jag har varit så lat och aldrig berättar vart titeln kommer ifrån tog jag mig idag tid att skriva ner de recensioner som har en låttitel och vilka låtar det är. Gå och lyssna för 90% av dem är låtar jag älskar (t.ex. ABC är inte en av de 90%)! Länkar till alla riktiga recensioner kan du hitta här! 

 

Across the universe: Life/universe - Dektektivbyrån

Alice's adventures in Wonderland: Dream a Little Dream about me - Ella Fitzgerald och Louis Armstrong

A millon suns: Soul wars - AWOLNATION

Beautiful creatures: Seven devils - Florence + the machine

Cinder: I'm not a robot - Marina and the diamonds

Cracked up to be: Under cover of the darkness - The Strokes

Dash och Lilys utmaningsbok: Winter wonderland

Daughter of smoke and bone: Demons - Imagine Dragons

Elin under havet: Under ytan - Uno Svenningsson

Himlen börjar här: Vackert väder - Jakob Hellman

Ja, till Liv: ABC - Anna Book

Mamette - Änglar och duvor: På gatan där jag bor - Laleh

Marbles: Crazy for you -Best coast

Rubinröd: Time to wander - Gypsy and the cat

Prins Charles känsla: What is love? - Haddaway

Scarlet: Wolf - First aid kit

Shades of Earth: A whole new World från Alladin

Tankeläsaren: The brainwasher - Daft punk

The fault in our stars: Allt för nu - Alice B

The great Gastby: Below my feet - Mumford and sons

The scorch trials, The Death cure och The kill order:Kill your heroes - AWOLNATION

The wrong Place: Some nights - Fun

This is for you: Love is all - The tallest man on earth

Uglies: Beautiful - Christina Aguliera

Utvandrana: America från West side story

Var är Alaska?: Magic night - Salem al Fakir

Zelda: Run the World (Girls) - Beyoncé

 

I framtiden ska jag börja länka låtarna jag använder! Är det någon mer än jag som inte skriver bokens titel som rubrik? Vet att ett par skriver lite humoristiska titlar och sånt är ju alltid kul men finns det någon som kör på något annat? Siffror? Karaktärsnamn? Favoritcitat från boken? Känslan man hade när man läste den? Jag är nyfiken om du kör på något annorlunda!

 

 

 

 

Jag läste väldigt mycket böcker i somras som jag aldrig recenserade av olika själv så nu tänkte jag göra en liten serie i 6-delar där jag skriver kort om mina åsikter om de böcker jag läste. Idag recenserar jag de två sista delarna i Maze runner- trilogin och prequelen The kill order. Eftersom det var väldigt länge sedan jag läste vissa av böckerna är recensionerna ibland lite tunna.

 

 

 

Titel: The scorch trials

Serie: The maze runner #2

Författare: James Dashner

Sidor: 359

Utläst: 25 maj 2013

 

 

 

Jag var otroligt taggad på att läsa fortsättningen på den spännande serien The maze runner. Del två är minst lika actionfylld och James Dashner slänger cliffhanger på cliffhanger efter varandra. Handling blir mer intressant då vi får veta mer och mer om världen omkring The Glade och det är omöjligt att lista ut hur saker och ting hör ihop. Ibland kan andra boken kännas som en stor upprepning men här är det nya grejer hela tiden och mysteriet trappas bara uppåt. Jag kunde aldrig sluta läsa den och sidorna flög fram! Det enda som jag personligen känner är ett stort problem för Dashner är att många av hans karaktärer totalt saknar personlighet. Eller visst, det har väl personlighet men alla har samma personlighet och det är helt omöjligt att skilja på de flesta av The Gladers. Vi träffar på ett par nya riktigt intressanta karaktärer som jag tyckte mycket och som hade lite annorlunda röster. Jag tror att boken skulle blivit så bra om fler karaktärer blev lite speciella men i överlag var det en fantastisk uppföljare till första boken!

 

 

 

 

Sista delen i en fantastisk trilogi och jösses Amalia, vilket slut! Man kan nästan skratta till Suzanne Collins Revolt när man avslutat den här för det är förmodligen en av de mest deprimerande böckerna i världshistorien (och sen läste jag The kill order...). Det här är verkligen en dystopi i sin fulla bemärkelse och tanken på att mänskligheten någonsin skulle kunna göra något sånt här är helt fruktansvärd. Boken är lite annorlunda uppbyggd än de tidigare och jag kan förstå varför folk inte tycker om den här sista boken men jag tycker att det blev ett annorlunda men riktigt bra slut. En trilogi som verkligen håller sig från början till slut!

 

 

Titel: The kill order

Serie: The maze runner #0.5

Författare: James Dashner

Sidor: 331

Utläst: 26 juni 2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Septemer has arrived och här är min måndassammanfattning över augusti!

 

 

 

Jag hade väntat och väntat och väntat. Trailers, bilderna och snacket gjorde förväntningarna riktigt höga. Så fort den kom ut undvek jag alla typer av recensioner förutom det kritikerna i tidningen hade att säga och jag har fortfarande inte läst eller sett en enda recension av någon som har läst boken. Igår såg jag filmen tillsammans med tre av mina nördigaste kompisar och här är bara min egna åsikt om vad jag tyckte.

 

Handling och tolkning utifrån boken: För nästan exakt ett år sedan läste jag "City of Bones" och tyckte mycket om den. Sedan dess har jag hunnit läsa fram till bok tre och det är en skön underhållande läsning även fast det inte är något litterärt mästerverk. Filmen är precis likadan.

 

I första halvan av filmen var jag helt chockad för att den var så jäkla bra gjord. De följer i princip boken till punkt och pricka och jag tyckte att de tog bort och lade till precis rätt grejer. I andra delen började de däremot experimentera lite mera och några av mina favoritscener togs bort (VAR ÄR MIN RÅTTA?!). De spoilade även tredje boken för de som inte har läst den (som t.ex. mina vänner) vilket var väldigt onödigt och förstörde stor del av boken och filmens spänning. Jag kan stå ut med att det är varulvarna som har motorcyklar och att Simon inte blev en råtta även fast det är synd men det var så fruktansvärt onödigt att lägga till sekvenser som avslöjade tredje boken och jag förstår inte varför.

 

Det märks att filmen är väldigt anpassad för ungdomar och action, kärlek och övernaturliga fenomen blandas till en mix som jag tror skulle tilltala många unga  idag. Det finns något för alla att hämta och överlag tyckte jag stämningen passade in väldigt bra på boken vilket jag personligen tycker är det viktigaste när man överför en bok till bioduken. Jag bryr mig egentligen inte jättemycket om en bikaraktär tas bort eller att en extra scen läggs in men om de ändrar hela poängen med historien blir jag sur. Jag skulle dock gärna ha sett att de fokuserade mer på de mysiga och färgstarka karaktärerna som enligt min mening är bokens absolut starkaste sida. Handlingen som fick ta plats i filmen är för det mesta ganska intetsägande och de missade mycket potenital i karaktärerna.

 

 

Filmen hade ett trevligt flyt och jag var aldrig uttråkad. Jag tror att personer som inte läst boken kan förstå Shadowhunter- världen bra och de lämnade inga stora frågetecken i luften (i alla fall inte vad jag minns). Boken är i sig väldigt passande för film och den låg överlag väldigt nära historien i boken även fast det själklart fanns lite saker som de ändrade.

 

Casting och skådespelarinsatser: Mycket tjusigt, mycket tjusigt. Jag vet att många störde ihjäl sig när det blev klart att Jamie Campbell Bower skulle spela Jace men enligt mig är han perfekt! Jag tyckte att han verkligen fick fram Jace dryga sida och han blev inte bara den otroligt heta killen som alla faller för vilket lätt kunde ha skett. Hans dialekt är skum men funkar förvånadsvärt bra till rollen. Dock så tyckte jag att det var lite för lite härlig Jace-sarkasm med och Simon tog mer roll som filmens komiker. Men gud, Robert Sheehan är den bästa Simon som man någonsin kunnat få. Gud, vad jag älskade Simon i den här filmen! Även Godfrey Gao var ett riktigt kap för rollen som min absoluta favoritkaraktär Magnus Bane. Men sedan har jag lite och säga om de andra skådespelarna´. Lilly Collins var bra men för mig känns hon lite väl "snygg" för att vara Clary och hon glänste över i princip alla i snygghet vilket kanske inte riktigt var meningen. Jag fastande inte riktigt för Kevin Zegers som Alec heller. I första boken är Alec ganska osäker, svag och lite mesig vilket inte visade sig i filmen. Jag tycker Alec är en betydligt mer intressant karaktär i boken och det var synd att de inte lät de träda fram. Men min största irritation för casting var Valetine. HUR SVÅRT KAN DET VARA ATT TA NÅGON VÄLDIGT LJUSHÅRIG TYP 40-ÅRIG SKÅDESPELARE?! Han var alldeles för ung, alldeles för fel utseende och alldeles för lite Valentine! Visst, det var inget större fel på hans insatser men Valentine är en så sjukt cool karaktär så varför kunde de inte satsat på att få honom lite mer lik beskrivningarna?

 

Kostym och scenorgrafi: Personligen tycker jag scenografien är det som de verkligen fick till i filmen! Wow, vad snyggt det är! Institutet var så snyggt att jag höll på att dö och scenen i växthuset eller vad det nu ska föreställa? Magisk. Det märks att de inte bara tänkt praktiskt utan på färger, känsla och stämning och jag vill ge mest cred till de som har arbetat med scenografin, fy sjutton vad bra det var! Kostymerna var också bra även fast de gärna kunde brett på lite mera. Jag hade gärna sett Alec i  mer Alec- kläder (tolkningen av Alec var verkligen sämst) och de kunde gått så mycket mer crazy när det kom till Magnus Bane. När ni väl har chansen att sätta på regnbågsbyxor och rosa ögonskugga på en mystisk snygg man - gör det! Annars tycker jag de lyckades med kostymerna bra och alla Shadowhunters hade en sammanhållen stil vilket gjorde sig väldigt snyggt på duken (men asså Alec, Alec, Alec).

 

 

 

Musik, ljussättning, effekter och annat tekniskt: Musiken var tråkig, effekterna medelmåttiga. Man märker hur lätt sånt där är för de nu för tiden och det var inget överdrivet snyggt tekniskt även fast scenen i växthuset måste få lite uppmärksamhet. Snyggt som in i attan. Men ni kan inte ana hur otroligt glad jag är över att den här filmen inte är i 3D. Herregud, vad jag skulle ha hatat den då! Det var skönt att de höll ner på effekterna för det kunde lätt blivit alldeles för mycket i en sådan här film och det mesta kändes sparsmakat och snyggt. Ljussättningen var ljuvlig och jag älskade hur de smälte ihop allt med varandra.

 

 

I helhet: För mig landar filmen ungefär som boken, bra men inte fantastisk. Första delen var verkligen helt fantastiskt bra men sedan gick det tyvärr nerför och det blev sämre. Slutet tycke jag kändes väldigt klyschigt och trist. Överlag tycker jag att de fick till de bra och jag ser framemot kommande filmer. City of Ashes kommer att spelas in och det är då det enligt mig börjar bli riktigt spännande! Skulle allt varit som i början av filmen skulle jag älskat den men nu slutar det på ett medelbetyg. En bra film men inte så mycket mer än så, dock bonuspoäng för de skitsnygga miljöerna!

 

 

 

Andra veckan i gymnasiet har börjat and I'm lovin' it! Riktigt härlig klass, bra lärare och hela tjottablängen, jag ser verkligen framemot mina tre år där. Men över till själva grejen. Jag blev taggad av fina Eve att göra den här roliga lilla taggen som skapades av Cecilia.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Emelie 

Anna 

 

 

 

John Green svarade på min kommentar på Youtube, jag börjar gymnasiet imorgon och jag är i ett allmänt crazymood från att ha spenderat två heldagar med min nördiga bokklubb så när jag ändå är on fire tänkte jag att det kunde passa bra att skriva ett sånt här riktigt surt tankeinlägg. Jajaja, jag borde skriva bokrecensioner, jag vet men jag är slö och ett ämne har hängt på min hjärna ett tag som jag gärna vill diskutera.

 

Jag tror alla som har en bokblogg eller läser bokbloggare erkänner att de är ganska nördiga. Det kanske är en speciell bokserie, tv-serie, film, musik eller något helt annat. Om man går runt i ett modernt samhälle är det svårt att finna någon som inte har ett särskilt intresse den verkligen brinner för och termen nörd kopplas inte längre automatiskt till den serieälskande mobbade killen med glasögon i amerikanska high school- filmer. Det finns olika typer av nördar och fans men det jag vill prata om just idag är kvinnliga fangirls (det heter fangirls för alla, för än gångs skull tycker jag det kvinnliga kan få dominera), något som många av oss identifierar sig med även om det själklart är på lite olika nivå. Då menar jag inte fangirls som skriker när Justin Bieber tappar en varmkorv på gatan utan unga som blir väldigt engagerade av fiktiva personer, miljöer, saker osv... ni fattar vad jag menar för typ av människor. Potterheads, Whovians, Tributes... Vi

 

Kvinnliga nördar vill kämpa för sina rättigheter. Nörd och feminist är ord som många av oss beskriver sig som. Vi vill se starka kvinnliga karaktärer som står upp för det de tror på och inspirerar andra unga kvinnor att inte låta männen bestämma i samhället. Katniss, Hermione Rose Tyler, Hazel, Clary, Isabelle, Daenerys, Luna... Listan på starka kvinnliga karaktärer kan göras lång och när vi väljer våra favoritkaraktärer är de oftast de som kommer upp först i huvudet. Men så tar vi oss en tur och kikar på vad många anser är bra manliga karaktärer. Jace, Four, Po, Kai, Cedric, Elder... Jag säger inte att det är något fel på dessa karaktärer, jag tycker väldigt mycket om många av dem men det har något gemensamt. De är beskriva som mystiska, söta eller ibland "dödligt sexiga" och de är inte bara de. Tittar man i ungdomslitteraturen finns det en ganska tydlig ram för hur en bra kille ska vara och kraven är minsann inte låga. Författarna är ofta till böckerna är ofta (inte alltid men ofta) kvinnor som beskriver sina drömmars man i en 17- årig kropp.

 

Jace Wayland - karaktär eller objekt?

 

Nu vill jag att vi tänker på hur den författare gärna beskriver en manlig karaktär och vilka reaktioner det får. "Wow, jag önskar att jag hade Four bredvid mig i sängen i natt", tänker många och det är fullt förståligt. Hans rusfiga hår, mystiska förflutna och de där mörkblå djupa ögonen... muskler, kanske en eller två tatueringar och sjävklart bryr han sig bara om den lilla försiktiga tjejen. Vilken ungdomsbok beskrev jag? - det är ditt val. Men tänk på vad en författare får för reaktion om den beskriver en kvinnlig karaktär på samma sätt. Stora bröst, porslinshud, fast rumpa... "SEXIST!", utbrister typ alla kvinnliga läsare. Men, lilla vän är inte det typ EXAKT SAMMA JÄVLA SAK som att ägna tre sidor åt att beskriva en manlig karaktärs sexiga kropp?! Ärligt talat fattar jag inte vad vissa människor tänker med! Jag ska inte skylla på någon för jag gör ofta ungefär samma sak själv men jag tycker alla borde tänka över saken innan de skriker att kvinnor skildras på fel sätt i fiktionen. För mig för du gärna dregla över Jace och gänget men då får man också acceptera att kvinnliga karaktärer också kan skildras på samma sätt.

 

Sen kommer vi till det som jag anser vara lite av ett problem i ungdomslitteraturen (jag pratar om ungdomslitteraturen för jag läser inte direkt romantiska vuxenböcker men jag kan tänka mig att det är liknade). I princip allt med en lite gnutta romans riktar sig till heterosexuella kvinnor. Nuförtiden är det inte ovanligt med karaktärer med en annan sexuell riktning men ingen kan väl direkt säga att det kryllar av dem. Mycket beror väl på att större delen av världens befolkning är heterosexuella och att samhällets normer bygger upp på det. Twilight skulle inte ha blivit en lika stor succé om Edward var en tjej, det är ett faktum hur sorgligt det än är. Det finns en par ungdomsförfattare i världen som har en otrolig makt och har läser som skulle läsa vad de än skrev så varför, VARFÖR utnyttjar de inte det och skriver något där inte de manliga karaktärerna är objekt?! Veronica Roth, Cassandra Clare, Suzanne Collins, Stephanie Meyer och alla ni andra, why?! Det finns författare som gör det här så bra, jag vet men de är inte de författarna vars läsare klagar på att de aldrig kommer få en lika underbar pojkvän som Peeta.

 

Många så kallade fangirls klagar på hur otroligt fula och äckliga de själva är. De tänker att de aldrig får någon som älskar dem. De önskar mer än något annat att alla världens män kunde se på insidan för än gångs skull. Men om man vill bli älskad för den man verkligen är kan man inte precis kräva att alla män är dödligt sexiga. Oavsett vem vi är så är det bara det som räknas och de borde alla tänka på oavsett kön, sexualitet, religion, uppväxt och blablabla...

 

Är du en nörd, var en smart nörd och tänk hur andra skulle se på sitautionen. Vi är fortfarande inte direkt de coolaste eller populäraste i samhället och vi om några borde acceptera alla för hur de ser ut och vilka de är. Jag, du och alla andra är fantastiska och det ska vi aldrig glömma bort

 

 

JAG DÖR! JAG DÖR! JAG DÖR!

En vecka, en vecka, en vecka! WAAAAH!!! Om exakt en vecka börjar jag i gymnasiet och jag är så taggad samtidigt som jag är så nervös på samma gång. Jag är sjukt pepp på att dra igång med allt igen men gaaaaaah, det är gymnasiet vi snackar om! Men ja, egentligen är jag inte så himla nervös jämfört med typ alla andra jag har snackat med. Jag känner verkligen att jag har valt rätt utbildning och jag är inte extremt blyg eller sånt så jag lär väl hitta några nya kompisar i alla fall (även fast jag är extremt konstig ibland men det kallar vi charm! xD). EXCITED!

 

Jag kan väl inte påstå att jag är världens bästa bloggare just nu på bokfronten. Jag borde verkligen skriva massor recensioner men jag pallar aldrig, haha. Nej, men seriöst, det är sommarlov och jag gör mest chilla saker hela tiden. Den här veckan blir det både en Stockholmsresa med bokklubben och en Harry Potter- kväll part 1. Vi ska ha 8 kvällar, en för varje film med allt bonusmaterial som finns så det kommer ta typ 34 miljarder timmar. Men det blir skoj, det är underbart att ha vänner som är lika nördiga som en själv, haha! ;)

 

 

Jag har även skaffat lite roliga internet saker under den senaste tiden. Jag och min käre vän startade en Facebook sida som heter Let us drown in feels together där vi helt enkelt postar massor nördiga bilder på typ Harry Potter, Doctor Who, Sherlock, Percy Jackson (min kompis är BESATT!) och lite annat. Jag är adminen (blir lite skumt på svenska...) under namnet ~Little Dalek~ så gå och gilla allihopa och få ett bättre liv! xD

 

Jag har även äntligen tagit förnuftet att skaffa Pottermore, mestadels för att jag ville se vilket som var mitt rättmätiga elevhem men också för att ja... det är Pottermore. Och kan man tänka sig, jag blev Ravenclaw! Jag har aldrig kunnat bestämma mig för vad jag ville va men nu känns Ravenclaw helt perfekt (jag är ju så smart, höhö)! Ska definitivt köpa en halsduk eller något likande när jag är i SF-bokhandeln på fredag!   Men ja, har ni Pottemore får ni gärna bli vän med mig. Jag heter BloodDust31103, seriöst coolaste namnet ever. Jag kunde inte motstå det när det kom upp som alternativ! Fast det bästa med hela grejen att bli med på Pottermore var ändå min stav. JAG FICK FREAKING ENHÖRNINGSHÅR!!! Seriöst enhörningshår måste vara det coolaste någonsin att ha i sin stav, ingen tvekan.

 

 

Sista saken jag har skaffat är Tumblr! Woho, jag skaffade det igår och det är redan superkul (känner hur mitt sociala liv försvinner mer och mer). Följ mig på Across the starlight (djupt användarnamn, jag vet) så följer jag gladligen dig med ^^ Hitills har jag inte postat så mycket men kul är det och jag behöver lite fler spännande människor att följa!

 

Vad kan man säga mer... jag läser "De två tornen" ganska långsamt just nu. Den är asbra men jag är inte så jättemycket i "läsmood" just nu så jag gör annat kul istället (typ bläddrar igenom tusentals bilder på olika Doctor Who- grejer...). Det är så sjukt random väder där jag bor just nu att det finns inte! I ena sekunden tror man att man kan gå ut för att det är superfint och i nästa sekund spöregnar det i 3 timmar. Vad vill ni med mig?!

 

Nu ska jag ta en liten promenix med min kära vän (om det inte börjar spöregna igen -.-) och ikväll hoppas jag kunna träna och planera lite på en kommande historia. För ja, jag planerar en längre historia och den här gången känns det som det faktiskt kan gå. Kanske, kanske, kanske. Hoppas kan man göra i alla fall! Och jag borde verkligen, verkligen försöka skriva någon mer bokrecension men ja... jag är lite lat. Ha det så bra i alla fall så ses vi nästa gång! :)

 

♥